Däremot oroar han sig för att den senaste tidens skandaler kan få stora konsekvenser för konstlivet och kanske i synnerhet konsthögskolornas framtid.

 - Om man hårdreglerar på konstskolor, och i samhället, kan man förhindra både brott och skandaler. Men det blir till ett ganska högt pris, i form av övervakning och disiplinering, säger Måns Wrange.
 

Rent konkret oroar han sig för att utvecklingen kan leda till krav på att konsthögskolorna måste kontrollera sina sökande mer noggrannt, det kan exempelvis handla om ifall eleverna har grafittibakgrund.
 

- Jag förstår att folk blir upprörda. Jag blir själv ofta irriterad av konst som jag tycker är effektsökeri. Men det leder inte till att jag vill censurera den, säger Måns Wrange.
 

Han önskar sig ökad tolerans för samtidskonsten gällande yttrandefriheten och betonar samtidigt att det är viktigt att man inte ryggar för att diskutera etiska frågor inom konstvärlden.
 

- Man tolererar att det marscherar 1400 nazister varje år i Salem, men när det gäller samtidskonst gäller nolltolerans, säger Måns Wrange.
 

Han betonar att han under sina 14 år i Konsthögskolevärlden bara kan erinra sig två skandaler i hela landet: den senaste tidens på Konstfack.
 

- Lägger man sedan till antalet skandaler totalt i Konstsverige under den tiden handlar det om mindre än en per år, bland tiotusentals utställningar och hundratusentals verk. Är det ett för högt pris för ett öppet och tolerant samhälle?, säger Måns Wrange.