Akropolis skatter har nu fått ett nytt och modernt hem. Den 20 juni invigs det nya Akropolismuseet i Aten, bara några hundra meter från Parthenon. Ett museum i världsklass som
lugnt kan räkna med minst en miljon besökare varje år.
Det har varit många och långa turer kring tillkomsten av det nya museet. Och fortfarande går åsikterna vitt isär om hur det blev till slut. Men när det nu öppnar i juni med pompa och ståt kan det visa upp 4 000 föremål varav de äldsta är över 5 000 år gamla.
Den som först tog upp frågan om ett nytt Akropolismuseum var Melina Merkouri. En av hennes hjärtefrågor när hon var grekisk kulturminister 1981–1989 var återförandet av Parthenons marmorfriser från British Museum i London – men utan ett nytt museum skulle friserna inte ha någonstans att visas. Det befintliga lilla museet uppe på klippan var inte att tänka på.
Den grekiska staten satte som mål att ett nytt museum skulle vara färdigt till OS i Aten 2004, men en rättslig process och andra hinder på vägen försenade det hela ytterligare fem år.
Dessutom är det ju inte bara att sätta grävskopan i marken i Grekland, det gäller att gräva försiktig och inte förstöra det som eventuellt gömmer sig under jorden. Och precis så blev det – när man började gräva för museet kom resterna av hus och gator från antiken i dagen.
Dessa utgrävningar finns kvar under museet och går att studera genom stora glasytor i golvet. Kanske man kan säga att det nya Akropolismuseet är två museer i ett, det ena ovanpå det andra.
Museet ligger i kvarteret Makrigianni, med ingång från gågatan Dionysiou Areopagitou, ett par hundra meter från Akropolis. Det är ritat av New York-arkitekten Bernard Tschumi och upptar en yta på 15 000 kvadratmeter. Det är byggt i tre våningar, varav den översta har stora glasfönster som vetter mot Akropolisklippan. Tanken är att besökaren där ska kunna studera föremålen och samtidigt ha utsikt över Parthenon.
Och det är här, i det så kallade Parthenon-galleriet, som de marmorfriser som Melina Merkouri ville få tillbaka skulle ha ställts ut om de hade återlämnats. Fortfarande försöker grekiska staten få till stånd ett återlämnande, men tills vidare kommer originalfriserna att få samsas med exakta kopior. På detta sätt får man för första gången någonsin en bild av hur hela Parthenons marmorfris såg ut medan den satt på templet.
Även andra föremål ställs nu ut för första gången. Det är föremål som förvarats i magasin eftersom de inte fick plats på det gamla museet. Föremål har också flyttats hit från andra grekiska museer för att samlingen av allt det som hittats på Akropolis ska vara så komplett som möjligt.
En annan nyhet är att statyerna inte ställs ut på det traditionella viset längs väggarna, utan fritt i rummet, vilket innebär att man kan gå runt dem och även se hur de ser ut på baksidan.
Alla är nog överens om att det var nödvändigt med ett nytt Akropolismuseum, men det finns olika åsikter om resultatet – och platsen det ligger på. Att över huvud taget bygga nytt mitt i Atens antika centrum alldeles intill Akropolis är känsligt, och desto mer när det handlar om att smälla upp en så enormt stor och supermodern byggnad. Flera hus i kvarteret har fått rivas och hela området har ändrat karaktär.
Samtidigt är tanken förståelig att föremålen från Akropolis ska vara samlade så nära ursprungsplatsen som möjligt. Står man på gågatan precis vid ingången till museet och har Akropolisklippan i ryggen, då speglar sig Parthenon i det nya museets glasfönster. För ett ögonblick kan man luras att tro att själva templet finns inne i museet – och det var kanske denna kontakt mellan det gamla och nya som arkitekten hade i åtanke när han planerade och ritade museet.