Allt skulle bli så bra: Västarvet skulle samordna och effektivisera (några skulle säga centralisera) personal och beslutsfattande för de tolv museer och kulturföreningar som finns under dess paraply. Det skulle bli både bättre och billigare. Personalen skulle exempelvis anställas direkt av Västarvet.
Det var bara det att två museer – Bohusläns museum och Västergötlands museum – ägs av stiftelser, och stiftelseurkunder och ändamålsparagrafer ändrar man inte på i första taget. För det krävs en permutation med tillstånd av Kammarkollegiet. Men Kammarkollegiet avsåg inte att ge något sådant tillstånd för en organisationsförändrings skull. Därmed var hela omorganisationen ett brott mot stiftelselagen.
Det hela blev inte lättare av att samma person är ordförande i såväl stiftelsestyrelser som i Västarvets styrelse.
Frågan blev till en så infekterad personal- och organisationskonflikt att Christina Rogestam (tidigare bland annat Centerns riksdagsledamot, universitets- och generaldirektör) kallades in. Nu har hon presenterat sin utredning.
Rogestam valde att utgå från lagen: Vad var över huvud taget möjligt att göra? Efter långa diskussioner med Kammarkollegiet skriver hon att stiftelsernas uppdrag att ”bedriva museiverksamhet” kan tolkas antingen så att stiftelsen själv har kontroll över budget och personal eller att den ger i uppdrag åt någon att driva verksamheten. På så sätt kan förhållandena mellan museer och förvaltning regleras utan att ägarstiftelserna helt mister kontrollen.
Bohusläns och Västergötlands museer skulle alltså ge Västarvet i uppdrag att driva verksamheterna och anställa personalen, medan stiftelsestyrelserna deltar i tillsättandet av museichef och gör en noggrann uppföljning av avtalen.
Rogestam föreslår också att Västarvets administration förläggs till Uddevalla, inte som i dagsläget i Vänersborg, liksom att mer, inte mindre, resurser tillförs för att kulturarvsinstitutionerna ska kunna leva upp till sin målsättning.
Utredningen har fått gott mottagande på alla nivåer och hennes förslag kommer att bli vägledande.
- Det verkar finnas en stark acceptans i styrelserna. Däremot finns det säkert enskilda tjänstemän som har varit djupt engagerade för den ursprungliga tanken, och som nog tycker att jag drar åt helt fel håll, säger Christina Rogestam.
Till saken hör att Västarvets tidigare chef Hans Manneby gick bort för ett år sedan. Hans sista vision är den som nu lämnas, vilket kan ses som att arvet efter honom överges.
- En mening som stack ut då var att ”helheten är viktigare än delarna” – men jag menar att det är tvärtom. Det är på de enskilda museerna och utställningarna som kulturen finns. Som medborgare är det vad jag bryr mig om, inte hur förvaltningen är konstruerad. Västarvet behövs som en stödorganisation, men inte mer, säger Christina Rogestam.
Ordförande för kulturnämnden i Västra Götaland, Lars Nordström (FP), är positiv till förslaget och tror att det kan få stor betydelse även på andra håll: många museer och kulturinstitutioner ägs och drivs i dag av stiftelser.
Chefen för Bohusläns museum Hans Kindgren hoppas att personalen efter en tuff och osäker tid nu får lite arbetsro.
- Känslorna har varit starka, och det ställer stora krav på oss nu att hitta ett förtroendefullt sätt att samarbeta mellan stiftelse, ägare och Västarvet; mellan chefer och medarbetare, och mellan chefer och chefer – ja, på alla ledder. Vi får lägga ned arbete på att reda ut det och sedan gå vidare. Lite motsättningar måste få finnas - hur skulle det se ut annars?! - men man måste respektera varandra, säger han.
Mer pengar kan ingen emellertid hoppas på. Kerstin Alberius, stabschef vid regionkontoret för Västra Götaland, tror inte att några ökade anslag kan bli aktuella i det kärva ekonomiska dagsläget.