När Peking tar emot världen för att visa sitt nya ansikte kommer gästerna att slås av de storslagna byggnaderna som ritats av hyllade internationella arkitekter.
Först och främst är det den enorma flygplatsterminalen, den äggformade nationalteatern, det märkvärdiga nya huvudkontoret för den statliga televisionen och den olympiska huvudarenan, känd som "Fågelboet". Det är också "Vattenkuben" med de membranliknande och halvgenomskinliga väggarna där de olympiska simtävlingarna ska avgöras.
- Peking vill framstå som en modern och högteknologisk stad och glömmer sina rötter och sin egen kultur, anser Zhu Pei, en av Kinas mest uppmärksammade och prisbelönta arkitekter.
Hans Digital Beijing, som under OS ska fungera som kontroll- och datacentrum, är ett av få nya prestigeprojekt i Peking med en kinesisk arkitekt som huvudansvarig.
När Zhu Pei vann kontraktet i konkurrerns med sju arkitektfirmor med internationellt renommé var nationalarenan och simstadion redan under uppförande och inom synhåll. I stället för att försöka rita en byggnad som gav samma eko i världen som dessa ville han skapa en fördelaktig bakgrund åt dem.
Digital Beijing är nio våningar högt och ligger strax nordväst om "Fågelboet" och "Vattenkuben". De norra och södra sidorna av byggnaden kan liknas vid streckkoder, medan fasaderna åt väster och öster för tankarna till kretskort.
Zhu Pei tillhör en ny generation kinesiska arkitekter som söker spegla nutida kinesiska kultur, men inte glömmer landets traditioner och inte väjer för motsägelserna.
- Det är inte de nya byggnadernas form det är fel på, de ser både moderna och teknologiska ut. Men på ett kulturellt plan saknar de innehåll eftersom många utländska arkitekter inte känner till den kinesiska kulturen, säger han över bordet på sitt kontor.
Kritiker har inför OS talat om
Pekings nya siluett som ett uttryck för landets växande globala ambition. Byggnaderna påverkar, enligt Zhu Pei, också den vanliga Pekingbons förhållande till sin stad, och då talar han inte om hur dessa högt profilerade projekt speglar Kinas försök att framkalla en ny nationell identitet.
Han talar för övrigt hellre om den traditionella Pekinggränden (hutong) än om Digital Beijing. Vad han vill understryka är hur invånarna omedelbart reagerar på omgivningen som de vistas i.
- När vi promenerar i de gamla gränderna som finns kvar känner vi oss som betydelsefulla människor. När vi går omkring bland de höga husen i Pekings nya kontorsdistrikt känner vi däremot att vi inte betyder någonting. Bra arkitektur ska få människor att känna sitt värde. Så kan man bedöma om ett hus
eller område är bra eller inte ur arkitektonisk synvinkel.
Över en miljon invånare i Peking har flyttat från husen i gränderna och till nya lägenheter. De levde trångt och omodernt. Enligt Zhu Peis resonemang bör summan vara betydande av alla dessa Pekingbors känsla av minskat människovärde.
- Hutongen var svår att utveckla när samhället utanför gränderna förändrades. Det är inte konstigt att de flesta har flyttat därifrån. Däremot har många känt osäkerhet inför flytten och efteråt saknar de känslan från gränden. När vi får bättre ekonomi finns det hopp om att fler vill återskapa den gamla känslan och förändra miljön där de bor. Då kan den traditionella hutongen förnyas, tror han.
För bara några år sedan arbetade alla kinesiska arkitekter för staten. Sedan 2005 driver Zhu Pei, som är utbildad vid Tsinghua-universitetet i Peking och vid Berkeley i Kalifornien, Studio Pei-Zhu tillsammans med arkitekten Wu Tong. De är i full gång med att ge design åt en utländsk bas för Guggenheim i en förort till Peking. Han har också hjälpt den kände konstnären Cai Guoqiang att återställa ett tvåhundra år gammalt köpmanshem i Peking i modern tappning.
När Zhu Pei tittar på dagens Peking saknar han den traditionella kinesiska kulturen.
- Världen i dag saknar de tankar som har funnits. Alltför mycket teknik skadar arkitekturens verkliga mening och människorna som vistas där. Vi behöver komma tillbaka till naturliga uttryckssätt och åter upptäcka traditionella kinesiska filosofiska tankar. Vi måste se den skönhet som redan funnits i samhället och ta tillvara gamla tankar. De är vackra.
Västvärlden, tycker han, tycks se på utvecklingen av dagens samhälle som om den bara bygger vidare på industrisamhället.
- Först var det de gamla grekerna, sen kom romarriket och därefter medeltiden och industrisamhället, enligt västs synsätt. I Kina ser vi inte likadant på utvecklingen. Vi ser influenser från olika tider som påverkar hur det ser ut i dag.
- Vad jag vill är inte att komma tillbaka till den gamla tidens kinesiska arkitektur, men att skapa något som bygger på gamla idéer.
Zhu Pei ger ett praktiskt exempel.
- Om jag får i uppdrag att rita 6.000 kvadratmeter kanske bara 1.000 kvadratmeter ligger över marken och resten under jord. På sommaren blir det då svalare och på vintern blir det varmare. Det skulle i så fall bygga på gamla kinesiska idéer.
- Och när vi kineser i framtiden vågar ta vara på den traditionella filosofin igen kan vi hitta en ny väg att utvecklas och sprida de tankarna i världen, tror Zhu Pei.
Efter den snabba expansionen inte bara i Peking, utan i hundratals kinesiska städer vars stadskärnor ofta är förbryllande lika varandra, ser han en våg av yngre kinesiska arkitekter som vill rita byggnader som bygger mer på kinesisk tradition.
För närvarande stirrar hela världen sig blind på tekniska lösningar. Zhu Pei tycker att alla
Pekings nya prestigeprojekt är utförda med teknisk briljans. Vilka av dem han anser passar in i sin omgivning vill han inte svara direkt på.
- Det är inget fel på formen av dem, men jag gillar inte tankarna bakom de moderna husen. Samtidigt visar det på framsteg som Kina gjort, att vi inte bara begränsar oss till att låta kineser rita hus, utan hälsar utländska arkitekter välkomna. Det tyder även på att utländska arkitekter vill närma sig det kinesiska samhället.