En målad sprattelgubbe i papp för 29.000 kronor och ett Fiaspel för 15.000. Det är inget skämt. Det är Ingmar Bergman-auktion.
Auktionshuset Bukowskis lokaler i centrala Stockholm är fullkomligt fullsmockade med människor. Auktionen där Ingmar Bergmans ägodelar ska budas ut har fått uppmärksamhet över hela världen och förutom seriösa köpare med obegränsade tillgångar har många nyfikna tittat förbi. För att möta det enorma intresset har Bukowskis fått öppna en extra sal, där besökarna kan följa utropen via skärm. På plats i huvudsalen placerade på första bänk finns bland annat representanter från Stiftelsen Ingmar Bergman.
– Vi är intresserade av sådant som passar vårt arkiv. Vi har ingen utställningslokal, så vi köper inga möbler, men däremot sådant som kan vara av intresse för forskning, säger Ingrid Dahlberg, ordförande för stiftelsen, till DN.
Utgångspriserna är modest satta, men stiger direkt med åtskilliga tusenlappar. En spratteldocka i papp som är tillverkad av ett barnbarn till Ingmar Bergman för 29.000 kronor. Ett fiaspel utlöser skrattsalvor i lokalen när det skuttar upp till 6.000 kronor i första budet. Det landar sedan på 15.500.
En modell av Dramatiska teatern blir föremål för den första riktigt långdragna budgivningen och när prislappen till slut blir 1.025.000 kronor applåderar publiken.
– Det är en fullkomligt unik pjäs. Det är bara att säga grattis, säger Göran Sundström, van auktionsbesökare på andra raden.
Själv har han siktet inställt på en kikare, men när även den direkt seglar upp i 6.000 kronor suckar han med ett leende. Det blir för dyrt.
Personerna på plats gör ihärdiga försök att vinka hem saker med sina nummerspadar, men får finna sig i att om och om igen bli slagna av telefonbud. En ung man hänger med upp till 11.000 på ett porträtt av Victor Sjöström som hängde placerat rakt framför Bergmans skrivbord i hans hem Hammars. Han tittar besviket ner på sin nummerspade när han tvingas lägga sig. Porträttet går för 29.000 till samma anonyma person som senare via ombud ropar in en vilstol för 115.000 kronor.
Inklämd mellan en massa stolar och en monter med småföremål, en bit från den värsta kommersen, sitter Emil von Schultz och läser en tidning.
– Jag är här för schackpjäserna, det är långt kvar till dem, säger han.
Han har dock inga större förhoppningar om att lyckas lägga ett vinnande bud.
– Det känns som om folk har blivit fartblinda. Nästa generation har glömt Bergman, då har de här sakerna inget värde längre.
En bit bort sitter Judith Sand. Även hon är i väntans tider, hennes föremål kommer inte ropas ut förrän sent på måndagkvällen.
– Jag hoppas på en helt fantastisk, handgjord skärm. Men det är vansinniga priser. Jag kan tänka mig att lägga 15.000-20.000, men den går nog för minst 80.000.
Intendent Tom Österman tar efter ett fyrtiotal objekt en paus från utropandet för att svalka sig från hettan av hundratals människor i alltför små utrymmen.
– Nog för att jag hade förväntan om att det skulle gå bra, men inte så här bra. Det är helt galet, säger han.