Enligt kalendern är julafton inte en röd dag. Där måste det ha blivit något fel – kan en dag bli rödare? Julgranskulor, småtomtar och luvor plockas fram ur byrålådor och källarförråd, vi dricker rödvinsglögg, äter marsipantomtar och stoppar ett rött äpple i julegrisens mun.

Utanför de vintersvarta fönster­rutorna viner den kalla vinden medan vi kurar ihop oss runt de fladdrande adventsljusen och droppar klarröd lack på presentpapperet.

Och på eftermiddagen står han plötsligt där, trind och grann i stugan, i vitt skägg och röd sparkdräkt, med luvan lätt på sned och russinskal på tänderna: Tomtefar. Han är Jesus, Elvis och tandfén i en och samma person, en glöggdoftande kärleksbomb med extremt kort bäst före-datum och en recessionstunn säck på ryggen. Sedan 300-talet är tomten själva definitionen på rödhet, från Sankt Nikolaus i sin röda biskopsdräkt till Jenny Nyströms nationalromantiska gårdstomte och den fryntligt hohohoande Coca-Cola-tomten med hans glittrande band av långtradare.

Men varför klär han så bra i rött? En förklaring är att den röda färgen har haft en framträdande roll i alla samhällen, framför allt i religiösa ritualer – vid dop, äktenskap och begravningar. I den kinesiska kulturen symboliserar rött rikedom och lycka, medan den röda färgen representerar glädje, liv, energi och kreativitet i Indien. Kristendomen, med sin något mer dystra världsbild, ser den röda färgen som en symbol för skam och skuld, medan katolicismen associerar färgen med vrede – en av de sju dödssynderna.

Även i kulturens värld dominerar den röda färgen, från Nathaniel Hawthornes ”Den eldröda bokstaven” (en av den amerikanska litteraturens första bästsäljare) till Stendahls roman ”Rött och svart” och Zhang Yimous film ”Den röda lyktan”. Kents nya album med titeln ”Röd” gick här om veckan direkt in på förstaplatsen på den svenska albumlistan.

Framför allt är rött kärlekens färg. Den symboliserar passion, åtrå, sensualitet, liv – en tolkning som återspeglas i storstädernas ”red light districts” och de halvporriga underkläder som brukar marknadsföras på stortavlor veckorna före jul. Röda rosor må vara en banal metafor, men budskapet är kristallklart: Jag älskar dig.

Men man kan inte riktigt lita på den röda färgen. Den används som symbol såväl för revolutionen som för konsumismen, för kärlek och ilska, åtrå och synd. Det är socialismens färg, men också de amerikanska republikanernas. Det är fotbollsklubbarna Arsenals färg – och Liverpools. Den röda färgen är lika förförisk som svekfull.

Just nu upplever den onekligen en konjunkturtopp. Den röda säsongen betyder svarta siffror i julhandeln. Tomten levererar – åtminstone fram till annandagen. Sedan åker såväl tomtemasken som julgranskulorna, nissarna och de blankpolerade stakarna raka spåret in i förrådet igen. Tomten är bortglömd snabbare än man hinner stava sig igenom skyltarna med den illröda texten ”mellandagsrea”.