Onsdagens maratonauktion på återstoden av Fredrik Roos storslagna samling satte en helt ny prisnivå för nordisk samtidskonst. Den samlade värderingen på 9 miljoner kronor mer än dubblerades till 22,5 klubbade miljoner.
Ynka en procent gick i återrop och nästan alla representerade konstnärer satte saftiga auktionsrekord. Tre verk passerade dessutom miljongränsen.
- Det är klart att det var roligt med ett så stort intresse, kommenterar Fredrik Roos mamma Lill.
Familjen leder den stiftelse som ägde den resterande delen av Fredrik Roos nordiska samling, som Rooseum haft tillgång till men inte utnyttjat. Behållningen av onsdagens auktion skall oavkortat tillfalla en ny stiftelse som ännu inte är bildad. Lill Roos vill på grund av sjukdom i familjen inte uttala sig om formen eller namnet på stiftelsen:
- Men meningen är att pengarna skall komma yngre konstnärer till godo.
Auktionens förhandskritiker, som Moderna museets Lars Nittve, fick alltså rejält fel. De varnade för en prisdumpning med så många verk av samma konstnärer på en enskild auktion. Resultatet blev det motsatta, säkert till dels en effekt av Roos ryktbarhet som samlare - att proveniensen blivit allt viktigare på auktionsmarknaden.
- Det är bara att gratulera Stockholms Auktionsverk för att de lyckades med denna omdiskuterade försäljning. En och annan lär nog ha ångest nu för att ha dragits med av stämningen i salen men det är ju en framgång för konsten. Och det bör ge många kommunala konstmuseer en tankeställare om att budgeten för inköp av samtidskonst är alldeles för liten, säger Hasse Persson, chef för Borås konstmuseum.
Han kunde själv inte hänga med i budgivningen på en olja av Jarl Ingvarsson, bosatt utanför Borås, som femfaldigade värderingen till 240.000 kronor. Han förlorade också kampen om en skulptur av Göteborgsbaserade Kent Karlsson. Men Persson var påtagligt nöjd med "fyndpriset" 16.000 kronor för en stor olja av islänningen Helgi Thorgils Fridjonsson, som är mycket populär ute i Europa i dag.
Ytterligare ett par verk köptes av museer i de nordiska grannländerna men i övrigt gick allt till privatpersoner och handlare i Norden.