Haute couture-veckan i Paris är just avslutad, dagarna då det mest avancerade, dyra och exklusiva modet presenteras. Men nuförtiden behöver man inte titta längre än till Stockholm och namn som Lars Wallin, Sandra Backlund eller Helena Hörstedt för att hitta plagg gjorda enligt principen handsydda, måttbeställda och alldeles, alldeles underbara.
Designerduon Astrid Olsson och Lee Cotter kvalar numera in i denna modets högsta division. Det var i augusti 2007, modevecka i Stockholm och visningar på Berns. Förväntningarna på Fifth Avenue Shoe Repair var väl att de skulle göra sina vanliga, pålitliga svarta plagg. Sannolikt med lite oväntade skärningar och öga för detaljer. Då äntrades catwalken av en modell i en illröd, volumniös tyllklänning, som om hundra galna balettkjolar staplats på varandra. Publiken bröt ut i ett kollektivt oooh!
Efter denna chocköppning blev betydligt fler modeintresserad medvetna om att märket även hade en specialkollektion kallad By the no.
- Redan säsongen innan hade vi haft en del klänningar i denna specialkollektion, men de smälte in så väl bland de andra plaggen att folk nog inte tänkte så mycket på det. De flesta tror att vi började när vi släppte den röda tyllklänningen men så var det inte, förklarar Astrid Olsson, ena halvan av Fifth Avenue Shoe Repair (som hämtat sitt namn från en skomakare i London).
- Tyllklänningen är tydligen alla andras favorit men absolut inte vår. Den är som ett geléhallon, mest uttrycksfull för att den är röd, fyller kollega Lee Cotter i.
Astrid Olsson och Lee Cotter fortsätter gärna på varandras meningar och fyller i där den andra slutar. Vi träffas fem dagar innan höst- och vinterkollektionen för 2009 ska presenteras och duon, som både är ett par privat och i arbetet, sitter i ett provisoriskt mötesrum på sitt kontor.
Ett behärskat kaos råder i lokalen i det gamla bryggeriet på Åsögatan i Stockholm. Det som vanligtvis brukar vara showroom är numera kontor, ateljédelen har svällt för att allt ska bli klart. Det sys, nålas och veckas koncentrerat.
Våningen ovanpå har tillfälligt annekterats så att stylisten Ursula Wångander ska få rum att hänga kläderna. Inför visningen ska det plockas ihop utstyrslar till varje modell och ingång. Gummisnoddar håller ihop galgar med det som ska kombineras och under dräller många par skor organiserat.
2004 föddes Fifth Avenue Shoe Repair ur Astrid Olssons examensprojekt från Textilhögskolan i Borås. Lee Cotter jobbade som inköpare och paret bestämde tidigt att de skulle försöka kombinera det kommersiella och det fullständigt okommersiella. Därav uppdelningen mellan de kläder som sedan 2006 säljs i butiken på Bondegatan i Stockholm - numera även runt om i världen - och plaggen i kollektionen By the no. De senare sys bara på beställning och oftast inte i mer än ett exemplar.
- Vi får ofta frågan om varför vi gör det och brukar alltid säga att det är en egotripp, säger Lee Cotter och fortsätter:
- Men jag tror också att det handlar om att bjuda på en föreställning. Vi vill dra upp draperiet med ett tadaaam! Endera kan man som betraktare tänka "ah, det var schysst", eller bara "det var roligt, det ser ut som en elefant". Vi vill bjuda på något som väcker känslor.
Alla plagg är handsydda och skärs till i ateljén i Stockholm, där också allt det sista fixet sker. Däremellan finns det tre sömmerskor runt om i Sverige som hjälper till.
- De svåra grejerna gör vi alltid här, det är så mycket som händer medan man håller på, säger Astrid och Lee fortsätter:
- Nu har vi jobbat med en dragbandsteknik som vi uppfunnit, en teknik för att skapa veck. Det blir enormt skulpturalt och med ett fantastisk djup. Vi började applicera det på olika material, svart kanvas, rutiga tyger, det bara växte och växte.
På liknande sätt grundar sig mycket av det Fifth Avenue Shoe Repair gör i experiment. Antingen hittar de på en teknik som sedan appliceras på plaggen eller så utgår de från en form.
- Vi kanske har tittat på en skulptur som ser ut som om den var plisserad och vill återskapa den formen. Då uppfinner vi tekniker för att göra det, säger Astrid.
Lee berättar att de under hösten hämtat inspiration från Picassos kubism och försökt överföra den tredimensionella känslan till kläderna.
- En hel del experiment åker direkt i sopkorgen, som försöket med "vad händer om man doppar plissé i klister"… Men så måste man ju göra; prova, prova, prova.
Vissa saker går inte att överföra till den kommersiella kollektionen, det är för komplicerat eller för dyrt. Men ofta blir det enklare varianter. Enligt Lee är det rätt lätt att göra den sortens design när det finns en fysiskt idégrund. Astrid fortsätter resonemanget:
- Det är alltid en massa tidspress med den vanliga kollektionen, så när idéarbetet väl kommit igång måste man fokusera på det. Men det börjar och slutar alltid med de mer experimentella grejerna.
Fem dagar senare befinner sig kläderna och en stor grupp människor backstage i ett visningstält som smällts upp i Kungsträdgården.
- Kan någon titta på de stora skjortorna så de är ordentligt strukna! ropar Astrid Olsson.
Samtidigt syr hon de sista stygnen på en avancerat veckad och draperad skapelse i olika sorters rutigt tyg. Säkert fem personer ser sedan till att klänningen sitter som den ska på modellen. Efter en halvtimme gör den entré på catwalken, ackompanjerad av dånande, hysterisk cirkusmusik. Inför nästa höst tyckte nämligen Fifth Avenue Shoe Repair att det var dags för clownen i modet.
- Säsongen före jobbade vi med att utveckla formen på en byxa, berättar Lee.
- Vi gjorde en som vi skar i split, som om man satt med benen rakt ut åt sidorna, och tänkte att formen skulle skapas när man satte på sig plagget. Det blev lite clown över det. Och så gick vi in för rutor.
För ett par år sedan garanterade duon att de aldrig skulle börja med mönstrade tyger, så detta är ett större steg än man kan tro. Att göra invecklade saker i svart är en sak men så fort färg blandas in blir det något annat. Vilket den röda tyllklänningen tydligt visade.
- Jobbar man alltid i svart är man så säker. Du kan gilla en form i svart och den kan vara hur knäpp som helst men ändå lugn att ha på sig. Har den en annan färg börjar den ta organiska former och kan både bli grönsaker, djur och fiskar, säger Astrid.
De rutiga, veckade, plisserade och lilafärgade By the no-kreationerna som Fifth Avenue Shoe Repair visade i måndags leder dock inte tankarna till någon särskild form. De förmedlar mer av vildsint experimentlusta och skaparglädje - tygskulpturer som faktiskt ser ut som de går att ha på sig. Och som många nog gärna skulle ha hängande i den egna garderoben.
Självklart blir priset rätt högt. Fyra till femtusen för en enkel skjorta, runt trettiotusen för något korsettaktigt. Vissa plagg kostar upp emot fyrtiofemtusen för att det ligger så otroligt mycket arbete bakom.
- Jag såg i nya numret av Elle att vår skjortklänning från förra säsongen kostar fyrtiotvåtusen, säger Lee.
- Jag hoppas ingen beställer en sådan, den var så jäkla jobbig att göra, fortsätter Astrid.
- Det finns inte ens en beskrivning, den var som ett test med kameran. Vi tog en massa bilder medan det hände saker på provdockan. Men det finns andra plagg, som tyllklänningen, där det mer handlar om att det är så fruktansvärt mycket tyg. Till den går det åt hundra meter tyll som ska klippas och måttas. Två sådana tror jag vi har gjort.
Specialkollektionen By the no är inget paret Cotter och Olsson livnär sig på direkt, även om deras ambition är att alla plagg ska gå att köpa. Plus att de vill se ateljén som hjärtat och motorn i det de gör.
- Det finns de som tror att vi bara gör det för att få uppmärksamhet i media, säger Astrid och avslutar:
- Andra undrar varför vi inte bara gör By the no. Men efter att vi har knasat ur, vridit och vänt och bänt och allt det där, då är det jätteskönt att bara få tänka "aaaah, vilken typ av trikåtröja ska vi göra nu".