Solglimtar i det öppna rummet

Är det en hägring? Nej, det är 140 kvadratmeter strand med gula solstolar och vita parasoller. Alldeles invid skatteskrapan, i Rosenlundsparken på Söder i Stockholm.

Det är designern Thomas Bernstrand som möblerat om i det offentliga rummet. Hans nya sittmöbel "Stranden" ska sprida mental sol åt stockholmarna året runt. Både parasollerna och de förbluffande bekväma solstolarna är tillverkade av massivt stål och fast förankrade i den sandfärgade betongplatta som gjutits på gruset av städningstekniska skäl.

- På vintern kommer strålkastare att lysa upp "Stranden" och påminna stockholmarna om att det faktiskt finns en sommar, säger Thomas Bernstrand, som tidigare bland annat gjort ett vinglas med så hög fot att man inte behöver böja sig ner från fåtöljen ens när glaset står på golvet.

Med "Stranden" har han fortsatt i samma slackeranda:

- Jag blev ombedd att göra något glatt. Finns det något man blir gladare av än att slappa i solen? De här stolarna blir så sköna att man kan somna i dem. Jag skulle vägra att rita en sådan där skålformad bänk som finns i metron i Paris, du vet en sådan där som man knappt kan lägga sig på. Det är ju omänskligt!

I mitt minne dyker det upp andra bänkar. När Katarina Bangata skulle rustas upp för några år sedan ersattes de gamla parkbänkarna med nya, s-formade bänkar som var komplett omöjliga att ligga på. Stockholms stad fick kritik för att de ville bygga bort ovälkomna gäster. Inte minst från designgruppen New Beginings som gjorde en vass kommentar i form av liggvänliga parkbänkar av gamla träreglar och presenningar.

Så hur ska man tolka Stranden? Som ett inlägg i debatten om vem det offentliga rummet tillhör? Ett "reclaim the parks"?

Knappast. "Stranden" är en enstaka solglimt i ett offentligt rum fullt av hotfulla moln, i form av allt från privatisering till likriktning. Ett samarbete mellan en drivande designer, en modig projektledare och en stadsdel som varit generös nog att vilja lägga mer tid än vanligt på underhållet.

- Det är när det ska byggas något nytt som miljö- och teknikavdelningen på Exploateringskontoret kan kopplas in för att lyfta närbelägna miljöer. I det här fallet var det de nya bostäder som byggs invid skatteskrapan som var förutsättningen för en parkupparustning, berättar Inger Åberg, landskapsarkitekt och Exploateringskontorets projektledare för "Stranden".

- Vi ville ha en unik sittmöbel som lyfter fram platsen som en mötesplats, inte minst för de studenter och andra unga vuxna som bor i närheten.

Att de stockholmsgröna parksofforna och soptunnorna dominerar det offentliga rummet är en praktisk fråga, menar Inger Åberg. De är lätta att underhålla och det finns en ro i att använda samma färg. Men det finns inga regler som säger att man måste använda grönt. Det finns inga övergripande riktlinjer för hur våra offentliga platser ska gestaltas över huvud taget. Eller någon form av kreativ chef på Stockholm Stad. Det saknas också en motsvarighet till Statens Konstråd på designsidan.

Arkitekten och forskaren Catharina Gabrielsson är en av de få röster som hörs i debatten om det offentliga rummet. I november gick hon till attack mot kommersialiseringen av våra offentliga platser och mot politiker utan idéer i en debattartikel med rubriken "Vad händer med det offentliga rummet?"

- I London tog borgmästaren för några år sedan beslut om att hundra offentliga platser skulle skapas. Det gällde fattiga förorter och Trafalgar Square om vartannat. Ett sådant beslut har ett stort symboliskt värde, säger Catharina Gabrielsson.

- Vi behöver också offentliga platser som är till för alla, även dem som inte kan eller vill shoppa, menar Catharina Gabrielsson, och nämner platser som Vasaparken, "otroligt använd och fint upprustad", Rotundan i Östra Station och promenaden längs klipporna i Fredhäll.

- Staten kan och bör styra. En tydlig politisk vilja kombinerad med kunskap är avgörande för att det offentliga rummet ska utvecklas i rätt riktning.

I avhandlingen "Att göra skillnad. Det offentliga rummet som medium för konst, arkitektur och politiska föreställningar" driver Catharina Gabrielsson tesen att det offentliga rummet kan och bör skapas och problematiseras. Något som varken politiker eller arkitekter i dag enligt henne tar på allvar. Men däremot konstnärer och designer.

Allt fler anonyma gatukonstnärer tar dessutom saken i egna händer. Och får folk att le. Vem har inte blivit glad av den rosa bänken vid Årstaviken i Stockholm med texten "Jag ska måla hela världen lilla mamma"? Eller av papperskorgen med påmålad gorillamask vid Kafé 44 på Tjärhovsgatan? Gatlampan som har "smält" vid Mariatorget? Eller gerillastickarna Masquerade, som klär på nakna skulpturgrupper, lyktstolpar och vägräcken med stickade budskap typ "All you knit is love" ?

Bernstrands semesterparadis vid Skatteskrapan är också långt ifrån det enda exemplet på att unga designer bryr sig om det offentliga rummet. Det finns nyproducerade pollare, soptunnor och gatumöbler som estetiskt utgör en bjärt kontrast till den stockholmsgröna smälta-in-design vi är vana att se till exempel i våra parker.

Designerduon Folkform, Chandra Ahlsell och Anna Holmquist, har på uppdrag av Stockholms Parkering gjort färgglada "reflextapeter" till parkeringsgaraget Kölnan, som lyser upp varje gång de träffas av ljuset från en strålkastare. De har också ritat trafikavgränsare med reflexmönster inspirerade av den klassiska ormbunksbänken, och säger sig vara intresserade av det offentliga rummet "för att det behövs".

- Vi har just varit i Barcelona och blivit glada av deras dynamiska blandning av gatumöbler och fantastiska sätt att belysa offentliga platser. Här hemma är det lite skolbespisning över det hela. Man kör ut vad som helst och skiter i hur det ser ut och vad det innehåller, säger Chandra Ahlsell.

Agneta Stake, vd och ägare till möbeltillverkaren Nola, tillhör också dem som vill möblera om i det offentliga rummet. Hon har jobbat med Nola sedan sjuttiotalet och konstaterar att designen i det offentliga rummet har svårt att följa med sin tid. Speciellt utomhus och speciellt i Stockholm.

- Lite förenklat kan man säga att utomhusmiljöer följer arkitekturen och inomhusmiljöer följer designutvecklingen. Den yngre designen hamnar oftare i shoppingcenter än i parker.

- Utomhus ska det vara enkla, raka linjer som är lätta att ta till sig och inte bryter mot den arkitektur som omger dem, säger hon och visar en bild på Nolas bästsäljande, strängt raklinjiga bänk i betong och trä.

Hon efterlyser en samlande kraft i Stockholms stad, en orädd person som har en helhetssyn på det offentliga rummets betydelse och gärna vågar vara nyskapande när det gäller att skapa mötesplatser för stockholmarna.

Själv bidrar hon med många av de mest vågade produkterna på marknaden. Nyligen lanserade Nola till exempel den fullständigt surrealistiska bänken Diagram.

- Jag vill att Nola ska producera möbler som man blir berörd av. Och eftersom jag äger företaget själv kan jag ibland tillåta mig att satsa på produkter med högt konstnärligt innehåll.

"Vill man så kan man" är också den holländske designern Joep Verhoevens credo. Han ritade staketet Lace fence som sitt examensprojekt för några år sedan. Med hjälp av plastöverdragen koppartråd - som är lättare att böja än stål - vävde han intrikata mönster i ett standardstaket. Inspirerad av holländsk spetsknyppling förvandlade han en produkt som ofta symboliserar avvisande till något man blir glad av.

När vi pratas vid är Joep Verhoeven i Indien för att sätta i gång massproduktion av spetsstaketet. Några framsynta holländska arkitektkontor med MDRDV i spetsen har gjort beställningar som gör det möjligt.

- Jag har alltid varit intresserad av produkter som man bara tar för givet och som därför lämnar maximalt med utrymme till designern. Staket finns överallt och om man kan göra ett som blir en mall kan man slå igenom globalt.

- Jag får mejl från hela världen om Lace fence. Och oavsett om de som skriver är sophämtare eller professorer är deras reaktion densamma. Efter att ha sett likadana staket i hela sina liv spricker det fram små leenden när de ser mitt. För plötsligt inser de: ingenting är givet.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut