Svikna löften i Hornsleths by

I mars 2006 reser Kristian von Hornsleth till Uganda med en idé om ett "helt galet" konstprojekt. Han ska betala ugandier för ett ta hans efternamn som mellannamn. Verket "We want to help you but we want to own you" är ironi riktad mot att västerländska länder hjälper fattiga länder samtidigt som de vill bestämma vad pengarna ska användas till, förklarar Hornsleth för nättidningen Shanghai Daily. Intervjun publiceras i mars 2006, precis innan den danske konstnären åker i väg till Uganda med en budget på 100 000 dollar. En förmögenhet i Uganda.

Jag reser till Uganda knappt ett år efter att utställningen "The Hornsleth village project" öppnade i Köpenhamn för att ta reda på hur själva namn-mot-gris-utbytet gick till. Varför ställde byborna upp och vad hade de för förväntningar? Jag söker upp byborna, mannen som hjälpt Hornsleth, pratar med journalister och går igenom pressarkiv samt frågar alla jag träffar vad de tycker om projektet.

Min resa startar där Kristian von Hornsleth började: på Jinja Nile Resort, en av Ugandas mest exklusiva utflyktsplatser. Här bor Hornsleth för 160 dollar natten och njuter av den spektakulära utsikten högt över Nilen och dess källa i Viktoriasjön. Jinja Nile Resort är den vite turistens Afrika - en plats för äventyr, vilda djur och safari.

Men på lyxhotellet går det inte att hitta 110 fattiga ugandier som är villiga att ta Hornsleths namn, fotograferas med sina nya id-kort samtidigt som allt filmas. Han behöver någon som folk har förtroende för.

En kväll besöker Hornsleth en dansk vän som driver ett hotell lite längre upp längs floden. På scenen sjunger ingenjör David Kateregga. Förutom musiker och ingenjör är David också aktivist och oppositionspolitiker med en stark politisk bas i granndistriktet Mokonu. Han är välutbildad och son till en överste som ingår i makteliten i Uganda. I motståndet mot regeringen har David arresterats och torterats samt suttit av ett sex månaders fängelsestraff för att ha demonstrerat mot presidentens återval utan tillstånd.

- Visst var namnköpet en märklig idé men samtidigt insåg jag att dessa pengar skulle kunna göra en hel del för min by, säger David Kateregga när vi träffas i huvudstaden Kampala.

David berättar också att när han och Kristian träffade byborna i mars 2006 var det byborna själva som föreslog att pengarna skulle användas för att köpa djur. Grisar skulle delas ut till kristna och får eller getter till muslimer. Var och en som får en gris betalar därefter tillbaka i form av tre kultingar eller ett lamm. Dessa delas sedan ut till fler personer i grannområdet. På så sätt kan projektet växa och skapa inkomster för byborna.

I Butenyongera, enoch en halv timmes bilresa från Jinja, möts vi av ett område inhägnat av taggtråd upphängt på pålar målade i rött, orange och svart med Hornsleths signatur i vitt. Det inhägnade området plus ett hus mitt på tomten hyrs av The Hornsleth village project. Sporadiska varningsskyltar med "Bull dog security fencing" har spikats fast på pålarna.

I byn ligger hus och hyddor utspridda mellan odlad mark, buskar, träd och ogräs. På små fält som tycks växa in i varandra odlas kassava, majs, sötpotatis och ärtor. Stigar slingrar sig mellan hyddorna och fälten. När vi är där är fälten vanskötta och ingen i byn verkar varken rensa eller skörda åkerplättarna. Många vuxna luktar billig sprit och barnen går runt i trasiga kläder. Byn utstrålar hopplöshet och fattigdom.

På andra sidan inhägnaden står Jimmy Ntalo och ler. Han är 47 år och stolt ägare till en sugga som nyss fött 11 kultingar. Grisen fick han genom Kristian von Hornsleths projekt. Tre kultingar har han nyligen gett tillbaka till projektet och dessa har distribuerats till andra. De han har kvar diar i skuggan av ett kaffeträd.

Enligt Jimmy skulle han kunna sälja kultingarna för omkring 4 kronor. För en fullvuxen gris kan han få 20 kronor. Men varje månad köper Jimmy foder till grisarna för 20 kronor. En snabb uträkning visar att han skulle förlora 160 kronor varje år på grisprojektet.

- Men hur går det ihop? Du förlorar pengar på grisarna och blir bara ännu fattigare!

- Jag behåller dem för jag har ingenting annat att göra och så älskar jag grisarna, berättar Jimmy.

Han skrattar när jag frågar om namnet Hornsleth som han lagt till sitt eget.

- Vi tog namnet eftersom vi skulle få grisar. De lovade oss att vi skulle få djur, ett pass och att vi skulle få resa till Danmark och sälja våra produkter där, berättar han.

Vad tror du att Hornsleth menar med "We want to own you"?

- De kom för att utveckla oss, inte för att äga oss, svarar Jimmy.

Phillipo Kimugu, 65 år, kommer fram och berättar att hans gris dog. Med mig till byn har jag färgutskrifter av Hornsleths bilder. Phillipo tar genast fotot på honom själv och tittar på det.

- Jag tog aldrig namnet Hornsleth, säger han.

- Men det står ju Hornsleth på id-kortet som du håller här på bilden, säger jag.

- Inte vet jag vad de skrivit på kortet. Jag kan inte läsa, svarar Phillipo.

En av de starkaste bilderna som säljs i Köpenhamn för 52 000 danska kronor är ett porträtt av Janet (Hornsleth) Namono. Hennes skarpa blick uttrycker apati och hjälplöshet samtidigt som hennes knotiga fingrar med möda tycks hålla id-kortet. Hon bor en kilometer från Jimmy. Från långt håll ser jag den koboltblå turbanen och den brokiga klänningen som hon bär på bilden som först ställdes ut för ett år sedan. Men när hon får syn på mig och kameran skyndar hon i väg samtidigt som hon ropar:

- De tog min bild och sålde den för dyra pengar! Jag vill inte prata med någon.

Hennes granne Sela Leja har däremot inget emot att prata och berättar stolt att hon sjöng och dansade när projektet höll en öppningsceremoni i juni 2006. Under två dagar festade byborna tillsammans med Hornsleth, hans barn och ett danskt filmteam. En ko hade slaktats och till den serverades ris, matoke (matbanan) och majsmjöl till öl och läsk. Kvinnorna komponerade en sång som Sela skrattande sjunger:

- We are so happy. We have found a new image, la-la, la-la, la.

Under sommaren 2006, efter öppningsceremonin, växer omfattningen på projektet. En tysk affärsman och vän till Hornsleth säger sig vara beredd att satsa pengar på att öppna ett kasino i byn. Projektet ska även dra in el till byn, bygga det första konstgalleriet i Uganda (där Hornslethbilderna ska ställas ut), öppna ett telecomcenter och få byborna att odla tomater som sedan ska säljas till Europa.

Det är ingen hejd på vad Hornsleth kan göra. Men först måste de 110 som tagit namnet Hornsleth skaffa pass. Kristian von Hornsleth har kontaktat danska ambassaden som förklarat att det inte är något problem med att ge visum för att de ugandiska bönderna ska kunna delta på vernissagen i november samma år. Men passen kommer aldrig.

I augusti 2006 sänder dansk tv en dokumentär om Hornsleth där han berättar om projektet i Uganda och utställningen som han ska ha i november. Ugandas ambassadör i Köpenhamn ser inslaget och skickar en not hem till Kampala för att höra vad detta är för något.

Ministern för etik och integritet, James Nsaba Buturo, besöker både byn och Hornsleths hemsida. Han förstår inte konst med budskap som "Kill that bitch", "Fuck you you art lover", "Man kiss man". Det är lätt att förstå att Hornsleths konst blir tagen på absolut allvar i Uganda - ett mycket religiöst land där olika inbördeskrig härjat sedan 1970-talet, samt ett land där extrem fattigdom och en aidsepidemi dödar hundratusentals varje år.

Under hösten beordrar ministern en polisutredning av Kristian von Hornsleth och projektet. Samtidigt kallar han den danske konstnären för en homosexuell gudshatande sekterist. De tre orden är laddade med symbolik i Uganda och skrämmer många som stöder projektet. Som svar stämmer Hornsleth etikministern för ärekränkning.

Dagarna innan utställningen öppnas i november 2006 i Köpenhamn har konflikten nått sin kulmen. Ministern hotar med att lämna in en officiell protest till Danmark. Danska ambassadören i Kampala svarar att han inte gillar projektet men att han inte kan hindra Hornsleth. Samtidigt kräver Ugandas ambassadör i Köpenhamn att den ugandiska dansgrupp som ska uppträda på vernissagen inte deltar. Dansgruppen backar för ambassadörens hot vilket får Amnesty i Danmark att kasta sig in i debatten och kräva att danska regeringen ska försvara yttrandefriheten och lämna in en protest till Uganda.

I Uganda vänder sig många mot ministerns attacker. En insändare i den största oberoende tidningen The Monitor sätter ett historiskt perspektiv på namnbytet: "Så några av oss tog namnet 'Hornsleth' i hopp om ett bättre liv i form av en griskulting. Gjorde vi inte samma sak för mer än hundra år sedan i utbyte mot att accepteras och erkännas av våra koloniala mästare?"

I medier i Uganda diskuteras myndigheternas vägran att ge pass till byborna. Löften om pass och visum till Danmark gör att byråkrater, journalister och intellektuella också kan tänka sig att ta namnet Hornsleth. De är till och med villiga att betala för detta. En kolumnist skriver att om det hade handlat om 100 grisar och inte bara en gris så hade även ministrarna tagit namnet.

När David Kateregga inser att hela projektet håller på att falla ihop och att byborna riskerar att lämnas åt sitt öde ber han förgäves ministern att backa.

- Jag sa till honom att Hornsleth hade fått vad han ville i och med sina utställningar. Jag sa också att hans aktioner bara ger Kristian von Hornsleth en ursäkt att lämna projektet utan att uppfylla de löften han gett. Men ministern vägrar.

Under tiden har uppmärksamheten runt det "galna projektet" gjort Kristian von Hornsleth världskänd. Auktionssajten Lauritz.com uppger att värdet på hans konst har stigit med upp till 90 procent. "Bland annat sålde vi hans målning av Pamela Anderson 'Push me, Pussy me' för 19 000 kronor jämfört med de 10 000 kronor tavlan värderats till."

Hornsleth själv sitter skyddad långt från verkligheten i Uganda. David Kateregga berättar att Hornsleth då och då ringer till honom för att höra vad som händer. Ibland skickar han lite pengar. Men han åker inte tillbaka. För honom är projektet över och det är dags att gå vidare.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut