Varje litet svagt blyertsstreck som Ragnar Persson tecknar verkar ha en egen vilja och historia att berätta. Jag tycker mig känna igen varenda scen i hans bildvärld, som kunde ha varit vilken tonårings verklighet som helst.
- Ja, det handlar rätt mycket om tonåren, bekräftar Ragnar Persson.
- När jag var 14 fattade jag inte ens att det jag höll på med var konst, utan försökte bara härma det jag gillade, som punkgruppen Black Flags detaljerade skivomslag eller att rita av Metallica-loggan. I dag tecknar jag för att jag inte kan komma på vad jag skulle göra annars. Det här har blivit mitt bästa sätt att uttrycka mig på.
Ett uttryck som manifesterats i Ragnar Perssons egenhändigt gjorda fanzines, som gjort honom till årets upptäckt i magasin som är först med det senaste. I "Sacrofago" har han samlat sina teckningar, med texter av poeten Johan Nordbeck, och nyutkomna "Teenage Lust" innehåller bilder på hårdrockare och pinuppor. Fanzinen ingår i "Labyrint" i Botkyrka konsthall och nästa lördag öppnar teckningsutställningen "Moderna fabler" på Millesgården, där Ragnar Persson medverkar. Just nu gör han även tryck på t-tröjor till en egen klädkollektion.
I ateljén på Konstfackskolan hänger hans bilder på alla väggar. Målningar på arga hårdrockare och snällare fåglar, jämte teckningar han värderar både högt och lågt, både färdiga och ofärdiga. Det viktiga för honom är att ha många bilder omkring sig, därför att det är inspirerande och om han stör sig på något är det bara att ta ner teckningen och göra om. Det är en av sakerna som är fina med blyerts.
- Det finns något i enkelheten med papper och penna som tilltalar mig. En direkthet som är svårslagen. Man behöver inte kladda med oljefärger eller ha krokimodeller för att det ska bli till något fint. Bildkonst får lov att vara bara fint. Det finns något tilltalande i att människor omger sig med saker som de tycker är fina och får en bra känsla av.
Ragnar Persson är tyst en stund innan han fortsätter:
- Mina teckningar handlar nog mer om en känsla än om att det ska bli fint.
Tonåren. Någonstans i Skåne eller egentligen var som helst. En tid och plats där man smög ut i en skog, rökte en cigarrett och tänkte "jag är den mest ensamma människan i världen, det är ingen som förstår mig".
- Jag har en väldigt romantisk bild av allt det där. Men när jag tänker tillbaka så var man ju inte alls så cool som man hade velat vara.
Små minnesfragment och tankar från då dröjer sig kvar hos Ragnar Persson och blir hans starkaste referenser. Som tjejen som röker i skogen eller bilden på två kaniner som parar sig. Den kan vara en hälsning från hans egen kanin som rymde ut i skogen och parade sig med vildkaniner. När hon var klar kom hon tillbaka, lite skamsen, hungrig och sugen på äkta kärlek och ömhet från honom. Kaninen råkade dö sen. Någon glömde mata den eller hur det nu var. Ni vet hur det kan bli i tonåren. Handlar teckningarna ofta om honom?
- Jag skulle beskriva min medverkan som om jag står och tittar på utanför bilden. Jag får oftast inte plats på tavlan.
Vad handlar de om?
- Det är historier som jag varit med om eller hört berättas. Men även om det inte hänt på riktigt så behöver det inte vara påhittat, det kan vara verklighet för någon.
Tre av tavlorna på väggen är hemmagjorda skivomslag. På ett av dem läser jag "You gotta stay on top. Like Rocky. Once you think it is ok. You are gonna fall". Jag undrar om Ragnar Persson själv ofta tänker på det där med framgång.
-Nä inte direkt men det kommer att gå bra för mig, även om det kanske tar hela livet. Det säger jag inte för att jag är full av självförtroende eller så, men det är det enda sätt man kan tänka på. Om jag inte trodde på det jag gör skulle jag väl hålla på med något annat.
På flera av teckningarna är det målat stora svarta plumpar. Är det ett uttänkt kännetecken för honom? Snarare något som döljer alla fel, svarar han. Det blir ofta fel.
- De flesta bilderna tecknar jag om minst fem gånger innan jag blir nöjd. Den sista, som jag gillar, kanske inte tar mer än 10 minuter att göra men att komma dit tar runt två veckor.
Vad händer om en teckning blir felfri?
- Det händer ju inte. Men om det hände kanske man skulle bli nöjd för en gångs skull.