För den äldre generationen var varuhuset känt som ett tempel för god smak. Hade man inte vägarna förbi Hedbergs i skånska Vinslöv, eller någon av storstäderna, var det till Emmaboda möbelaffär man kom för att köpa Carl Malmstens Lilla Åland-stol, titta på Alvar Aaltos produkter eller inspireras av danska designer. För de yngre i trakten är det fem våningar stora huset på ortens huvudgata däremot relativt okänt. Sen ägarna bestämde sig för att flytta har lokalen stått tom och övergiven.
Men nu, i sommar, har Emmabodas möbelbutik vaknat till liv igen, den här gången för att husera konstprojektet ”Tomma rum”. Fram till den 17 augusti står den 2 000 kvadratmeter stora lokalen öppen för konstelever, designer, curatorer, fotografer, filosofer, musiker och andra kulturutövare som vill låta kreativiteten flöda.
– Vi vill visa kommuner att man kan utnyttja tomma lokaler så att de blir en tillgång för samhället, snarare än ekonomiska belastningar, säger Mikael Lindahl, elev på Kungliga Konsthögskolan och en av årets arrangörer. Och kanske få dem att våga satsa på kulturen, även om sådana här projekt inte ger en omedelbar och mätbar vinst.
Sedan ”Tomma rum” startades 2003 av studenter från Kungliga Konsthögskolan har projektet återuppstått på olika orter runt om i landet. Tanken är att man tillsammans med andra konstnärer varje år ska lära känna en ny del av Sverige och se hur kulturutövning kan se ut utanför storstaden. I år är fler anmälda än någonsin och under sommaren kommer totalt 60 personer att passera genom det tillfälliga konstnärskollektivet. Vissa stannar några dagar, andra en hel månad. Hittills har folk från Ungern, Storbritannien och hela Sverige hittat till möbelvaruhuset i Emmaboda, som också är den största lokalen projektet någonsin haft till sitt förfogande.
– Det är överväldigande när man tänker på hur många möjligheter det finns i den här byggnaden. Nästan så att man får prestationsångest, säger deltagaren Maryam Fanni.
Men för det mesta verkar prestationsångesten ha uteblivit. Produktionstakten är hög, och varuhuset är fyllt av väggmålningar, videoinstallationer, interaktiva konstverk, ljus och ljud. Med hjälp av material som möbelaffären har lämnat kvar efter flytten kan konstnärerna utnyttja de övergivna visningsrummen. Också Möjligheternas hus AB, kommunens avfallsstation som också är en enorm loppis, bistår med Emmabodabornas inlämnade prylar. Konstverken blir till, byggs ut och ersätts allt eftersom deltagarna kommer och går. För flera utgör ”Tomma rum” en möjlighet att få skapa i en förutsättningslös och opretentiös miljö.
– Här finns inte de gränser mellan lyckade och misslyckade eller etablerade och studenter, som man annars kan se i konstsammanhang, säger Mikael Lindahl. Hit anmäler man sig och sen så är man välkommen.
– Det blir också en helt annan dynamik när man inte behöver tänka på att sälja sin konst utan skapar för skapandets skull, menar Sara Lännerström, en av konstnärerna som har varit med i projektet i flera år.
För några pengar, i form av lön eller liknande, finns inte att hämta i ”Tomma rum”. Projektet möjliggörs av kommunen som står för kollektivets husrum på stadens vuxengymnasium, hyran för möbelvaruhuset och transportmedel i form av två bilar och cyklar. Officiellt ställer kommunen inga motkrav, men förväntningar har man.
– Emmabodas funktion som järnvägsknut har inte lett till ett sprudlande kulturliv direkt, berättar kommunens kulturchef Birgit Ekblad. Ett kulturhus skulle förhoppningsvis blåsa lite liv i staden och locka tills sig unga, turister och våra utflyttade som vänder hemåt på somrarna. Kanske kan det här projektet ge exempel på hur sådan aktivitet kan se ut.
Birgit Ekblad är förtjust över hur projektet har tagit form och superlativen haglar på bredaste småländska när hon går igenom möbelvaruhusets våningar. Hur lokalbefolkningen reagerar på konstnärskollektivets närvaro är inte lika klart. Några ögonbryn höjdes när nykomlingarna besökte grillkvällen på den lokala kvarterskrogen Casablanca.
Och en av bilarna man har fått låna, en gammal limousin kommunen fyndade på militärens utförsäljning, vänder en hel del huvuden när den kör omkring i stan. Bilen har blivit något av en skandal, speciellt sen lokalpressen avslöjade att samma limousin som nu tar konsteleverna på upptäcktsfärder tidigare nekats stadens gruppterapi som ville använda den till utflykter. ”Konsten förstör för psykvården igen”, säger en av deltagarna och skrattar. Men bakom skämtet finns lite oro över att deras närvaro ska sticka i ögonen.
– Det finns ju en risk att man upplever att vi kommer hit från Stockholm och våra högre utbildningar med pekpinnar och säger det här är bra konst, det här borde ni gilla, säger Mikael Lindahl.
Att projektet befinner sig i trakter där det samtida konstuttrycket till stor del har kretsat kring glaskonst och där formgivare som Bertil Vallien, Ulrika Hydman-Vallien och Erik Höglund utgör lokala husgudar, tror däremot inte deltagarna är någon större nackdel. Snarare, tror de, har Glasrikets kulturarv och arbetet i bruken lett till en viss respekt för konstnärsyrket. Förhoppningsvis ser Emmabodas invånare också på ”Tomma rum” som någonting positivt och intressant. För deltagarna själva har det sociala, att möta lokalbefolkningen och integrera deras vardag och intressen i arbetet, varit viktigt. Speciellt det enorma motorintresset och populära nöjet att bränna gummi i asfalten, har gett avtryck i flera av konstverken.
– Det första man ser när man kommer till Emmaboda är märkena efter bil- och moppekonsterna de kör med här på kvällarna, det känns som en viktig del av omgivningen och den lokala kulturen, säger Magnus Oledal som i sin videoinstallation ”In control” har porträtterat traktens trimmade mopeder och deras förare.
Och visst har en del invånare visat nyfikenhet för aktiviteterna i möbelvaruhuset. En robotverkstad och ett interaktivt tenniskonstverk har lockat sommarlovsströvande ungdomar några dagar i rad. Både Melker från Icabutiken och Albertina från färghandeln vill vara med i ett kommande filmprojekt och ett gäng killar ska hålla breakdancelektion för kollektivet. Lyckligast av alla över konstnärernas närvaro är man nog ändå på pizzerian tvärs över gatan, som bjuder på gratis pizza till vernissagerna som hålls på helgerna.
Men det kanske allra viktigaste mötet i projektet är det som äger rum i konstnärskollektivet. Genom ”Tomma rum” får deltagarna möjlighet att träffa kulturutövare från hela landet och diskutera konstens villkor i dag.
– Konsten som begrepp är nästan vidgat till idioti nu för tiden. Om du påstår att det här är konst, då kan jag knappast argumentera emot det, säger Mikael Lindahl och fingrar på en luggsliten tygplånbok. Vi behöver prata om vad man egentligen kan hålla fast vid när det kommer till kulturproduktion.
Och diskuteras gör det. Om det så är under de gemensamma middagarna, efter nattbaden, mellan tvättarna på campingen eller efter filmkvällarna med ”Planet Earth”-boxen är nya idéer, lösningar och samarbeten ständigt på gång. I Emmaboda finns det inga gränser för fantasin som fyller möbelvaruhusets tomma rum.