Ulf Linde slår tillbaka

"Jazzmusik är att improvisera över ett tema. Så är det också när jag skriver", säger Ulf Linde.

Foto: Magnus Hallgren "Jazzmusik är att improvisera över ett tema. Så är det också när jag skriver", säger Ulf Linde.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

DN:s Carin Ståhlberg möter Ulf Linde. Han har varit en stormakt i kulturlivet, är van vid stormiga konflikter – och han vill bo kvar på Thielska.

DN:s Carin Ståhlberg möter Ulf Linde. Han har varit en stormakt i kulturlivet, är van vid stormiga konflikter – och han vill bo kvar på Thielska.

Det sitter en man i vårsolen på Thielska galleriets terrass. Profilen är skarpskuren och ögonbrynen bångstyriga under den ljusa hatten. Han läser en bok, André Gides ”Den omoraliske”. Framför honom lyser blå scilla och gul vintergäck och tystnaden är påtaglig så när som på talgoxens envisa visslande.

Här vill han bo kvar, Ulf Linde. Det kan man förstå. Men en ny intendent ska tillträda på museet i höst och tjänstebostaden är avsedd för denne. Det kan man också förstå.

Annons:

Kring detta har en konflikt blossat upp. I ena ringhörnan Thielska galleriets styrelse och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. I den andra Ulf Linde och hans hustru Nina Öhman (som är museets nuvarande intendent och som ska gå i pension) samt Konstakademin.

Paret Linde har bott på Thielska i 34 år men har sagts upp till den 30 november. Tillvägagångssättet har upprört styrelseordföranden för museet, Olle Wästberg, som avgick i protest i veckan. Han ansåg att de borde få bo kvar till 2012. Även Konstakademin kräver ”en anständig lösning” och oroas över att bråket omintetgör höstens kommande stora utställningar om Ulf Linde.

Ytterligare ett vedträ slängdes på debattbrasan i helgen när chefen för hyresnämnden hävdade att det ska till ”synnerliga skäl” för att avhysa någon som bott i en tjänstebostad i mer än tre år enligt besittningsskyddet.

– Styrelsen för museet behagar inte tala med oss. De skickar bara mejl. De är inkompetenta, säger Ulf Linde.

Han skräder inte orden och har heller aldrig gjort det. Med sin stora kunskap och långa erfarenhet inom svenskt konst- och kulturliv har han haft en tung position. Han har fått många vänner men också en del fiender. Och kanske några till nu efter hans uttalande om Thielskas styrelse: ”De kan inte se skillnad på en staty och en etsning”, dundrade han nyligen i en intervju.

Där tog du väl ändå i?

– Jag menar det! De är genuint inkompetenta och har ingen aning om vad som händer här därför att de aldrig går hit. De tänker bara på siffror och bokföring och resonerar om utopiska intäkter.

Menar du diskussionerna om att de vill öppna en krog här och förnya parklivet?

– Jag har föreslagit att Stockholm maraton kan gå igenom museet, säger Ulf Linde och ler blitt och varglikt på en och samma gång.

– Lena Adelsohn Liljeroth som är kultur- och idrottsminister ger miljoner till konstgräs på fotbollsplaner men kan inte stödja oss med 500.000 kronor! Så mycket har vi gått back därför att Fastighetsverket höjt vår hyra med 100 procent. Adelsohn Liljeroth är helt och hållet en idrottsminister, säger Ulf Linde och tänder ilsket en cigarrett.

Men besökssiffrorna har dalat rejält sedan du var chef här?

– Naturligtvis! svarar han med eftertryck och jag inser att utropstecknen i denna artikel kommer att bli många.

– Tidningarna har ju konsekvent tigit om våra utställningar, om allt som händer här. De vill skriva om nyheter och om samtidskonst. Vad är samtidskonst? Vilken hjärnvurpa! utbrister Ulf Linde och tillägger: Kulturpersoner som sätter i gång att skriva om konst...

Han tar ett bloss och fortsätter:

– ...som de tror är något nytt när det är gammalt uppkok från 1910-talets dadaism. Det är inget nytt som händer inom konsten och har aldrig gjort.

Han skakar på sitt tunga huvud och säger några väl valda ord om hur konsthistoria blev konstvetenskap.

– Vetenskap och historia är två olika saker och konst är ingen vetenskap! Det är en kritikers uppgift att förklara hur man kan förhålla sig till ett verk, någon slutgiltig tolkning går inte att få. Det är konstens stora fördel och tjusning.

Men många som inte sysslar med konst tycks nästan rädda för konst, att just tolka ett konstverk ”fel”?

– Det beror på att den svenska kulturen bygger på konsensus. De är rädda att göra annorlunda än vad Svensson gör. All svensk konformism kommer ur rädsla. Det har alltid varit så men nu är det värre än tidigare. Förr blev ju folk åtminstone förbannade när de såg modern konst.

Plötsligt öppnas terrassdörren och Ibrahim från hemtjänsten kommer ut med en blåvit äggkopp i handen.

– Dagens snaps, säger Ulf Linde och slukar medicinpillren i koppen.

Sedan några år tillbaka sitter han i rullstol; båda benen är amputerade. I sin självbiografiska bok ”Från kart till fallfrukt”, som utkom häromåret, beskriver han amputationen som en lättnad.

– Det är sant. Jag var så jäkla nere innan, hade ont, tillvaron var dyster. Efteråt kvicknade jag till och livet blev roligt igen. Men det är klart att jag saknar mina ben. Att sitta så här inskränker på min frihet, säger han och tänder en ny cigarrett.

En psykisk ofrihetskänsla fanns emellertid redan i barndomen. Pappan, som var dansk ingenjör, beskrivs i Lindes memoarer som en kylig, pedantisk man och mamman som kolerisk och kontrollerande.

– Min mor hade am-bi-ti-oner, säger han och betonar varje stavelse, men jag var helt misslyckad i hennes ögon. Inte förrän jag blev invald i Svenska Akademien 1977 ändrade hon sig.

– Nej, min inställning var att frigöra mig från allt släktskap. Men, säger han plötsligt, min morfar som var konstnär var mitt föredöme. Han var bohemiskt lagd, skrattade mycket, bjöd på vindruvor uppe i sin ateljé, och när han dog ärvde jag hans målarfärger.

Ulf Lindes frigörelseprocess stavades jazz. I den, och som en mycket uppskattad och duktig vibrafonist, fann han vad han sökte.

– Där fanns ett sätt att leva som var underbart, en aldrig uttalad men stenhård solidaritet. Att börja spela på Nalen gav mig kurage.

Helst ville han dock bli konstnär men familjen sa bestämt nej. I stället blev det universitetsstudier i bland annat konsthistoria och filosofi.

1956 anställdes Ulf Linde som kritiker på DN. Hans utkikspost då som nu var tydlig: Han stod på konstnärernas sida.

Såg du några svårigheter i att vara kritiker och samtidigt mycket god vän med många av konstnärerna vars verk du recenserade?

– Jag har aldrig känt någon personkorruption. En bra målare kan inte vara en helt igenom dålig människa. Och en helt igenom dålig människa kan inte göra bra konst. Han eller hon kan ibland göra något som är häpnadsväckande likt konst, men det har att göra med karaktären varje gång. Den syns i målningarna.

Ulf Lindes DN-år sammanföll med Olof Lagercrantzs tid som kulturchef på tidningen. Lagercrantzs politisering av kultursidorna ogillades av Linde.

Vad du tycker om dagens kultursidor?

– Det är som på Lagercrantz tid. Det går inte att skilja ledarsidorna från kultursidorna. Vad är det då för mening att ha kultursidor?! Och så fjädrar de sig, skribenterna.

Talgoxen har slutat vissla på sin gren nu, möjligen skrämd av det tunga artilleri som Ulf Linde avlossar.

På 70-talet fick han ett erbjudande om att bli chef för Moderna museet men tackade nej.

– Det är jobbigt som fan att bestämma över andra. Det är förmodligen därför jag heller inte vill att någon ska bestämma över mig.

Men om du fick bestämma var du ska bo framöver?

– Då skulle jag flytta dit, säger han och pekar ner mot trädgården. Till vaktmästarbostaden. Jag har ju högst 2–3 år kvar i livet, sedan är det klippt, säger han och tänder ännu en cigarrett.

0 . Per sida:

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Andra har läst

Mer från förstasidan

vilhelmina500
Foto:TT

 En person påträffad död. Sönderslagen bil parkerad på tomten.

 Ljud & Bild har valt ut årets favoriter. I fyra kategorier. 8  5 tweets  3 rekommendationer  0 rekommendationer

 Köparen känner sig lurad. Anmäler auktionsfirman till ARN. 14  7 tweets  7 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
reinfeldt500
Foto:TT

 ”Vem är då otrygg?” Förre statsministern tillbaka i debatten.

london144
Foto:Reuters

 Sex personer skadade. Olyckan inträffade när en soffa skulle flyttas. 1  0 tweets  0 rekommendationer  1 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: