Vilda Östern

"Global warming" kallar konsttidskriften ARTnews fenomenet - en global uppvärmning av både prisbilden, kundunderlaget och konstlivet de senaste åren. En konstboom som på 80-talet men med andra förtecken.

De internationella auktionshusen Christies och Sothebys gör nu sina bästa resultat någonsin. En viktig del i växthuseffekten är de ryska specialauktionerna i London och New York som omsatte 1,6 miljarder kronor förra året. Det är 17 gånger mer än vid millennieskiftet. Nytt är också det våldsamma suget efter samtidskonst, där den kinesiska är allra mest eftersökt, tätt följd av den indiska.

"För 10-15 år sedan dominerades det översta segmentet av auktionsmarknaden av en relativt liten skara köpare som var stark koncentrerad till New Yorks Upper East Side. Men i dag har vi en mycket bredare geografisk bas, som på toppen av marknaden även inkluderar ryssar, kineser i Hongkong, Taiwan och köpare i Singapore, förklarar Christies Internationals vd Edward Dolman för ARTnews.

På 80-talet var det framför allt japaner med överskott från fastighetsmarknaden som pumpade upp konstpriserna till en jättelik bubbla, som sprack när fastighetsmarknaden kollapsade. Men i dag är pengarna inte lånade eller intecknade.

- Vi har aldrig haft så många nya kunder som nu, som tjänat en förmögenhet i helt olika branscher. Och även om några försvinner så verkar det komma många, många fler bakom, säger Sothebys Asienchef Henry Howard Snyed till DN.

På höstens auktioner i Hongkong sattes rekord efter rekord i en furiös fart. Ken Yeh, Christies styrelseordförande i Asien, sa vid årsskiftet till Financial Times att konstrallyt förmodligen kommer att sakta ner och priserna korrigeras, men med brasklappen att kineserna på fastlandet bara precis har börjat köpa&

Konsthandlaren Michael Goedhuis sa nyligen till New York Times att det visserligen förekommer spekulation i den kinesiska samtidskonsten men än har inga västerländska museerna börjat samla och han tror inte på någon bubbla: "I Kina finns det ännu bara en handfull, kanske 20-30 samlare, på drygt en miljard människor. Det behövs bara tio till för att pressa upp priserna."

Konstaxelns förskjutning österut hänger förstås ihop med den explosionsartade ekonomiska utvecklingen i främst Ryssland, Kina och ytterligare några asiatiska länder. Där det finns pengar följer konsten efter, som det brukar heta. Samtidigt som fattigdomen i världen är värre än någonsin så har globaliseringen hjälp till att skapa nya rikedomar och ännu större koncentration i toppen av förmögenhetspyramiden.

Här rör sig en ny typ av konstälskande världsmedborgare i åldern 35 till 50, berättar galleristen Tim Taylor i The Spectator: "De är inte irrationella. De väljer att förhöja sitt liv med konst. De har köpt hus, bilar, båtar och nu är de intresserade av konst, så de samlar för sin egen skull. Självklart finns det en viktig investeringsaspekt på alla köp på dessa nivåer."

Helst köper dessa världsmedborgare både gamla, moderna och samtida symboler för sin egen kultur, vilket Financial Times beskriver som en märklig paradox: "det är en intensiv känsla av regionalism som är den drivande kraften bakom en mer globaliserad marknad".

"När musklerna växte på vår ekonomi så har rika indier blivit allt stoltare över indiska saker", som India Today uttrycker det. Här började konstboomen med att framgångsrika affärsmän i den indiska diasporan vände blickarna mot sitt gamla hemland.

Förutom prestigen i att köpa tillbaka ett förskingrat kulturarv så skvallrar god konst och fina antikviteter om förmögenhet, förfining och makt. Bakom oljemagnater, finansmän, IT-miljonärer och andra nyrika entreprenörer i öst marscherar dessutom ett betydligt bredare lager av en ny övre medelklass.

Länge har Christies och Sothebys avstått från att hålla auktioner på plats i Ryssland, Mellanöstern och Asien, annat än i frihamnen Hongkong. Hindren har varit allt från språkliga barriärer, politisk oro och dålig infrastruktur, till lokal byråkrati, korruption och höga avgifter för tull, skatter och valutaväxling.

Sothebys gav upp efter en auktion i Moskva men öppnade nyligen ett kontor där igen. Christies har precis öppnat kontor i Bombay och testade efterfrågan i Peking för första gången i november 2005, genom en auktion med modern konst i den lokala auktionsfirman Forevers namn. Efter denna framgångsrika försäljning förlorade Forever sin licens men nu verkar handelshindret vara borta och nästa auktion planerad till maj.

Och för knappt ett år sedan startade Christies auktioner i Dubai. Särskilt i de oljerika länderna kring Persiska viken har det länge funnits förmögna familjer med exklusiv smak, men där har bildförbudet fört med sig ett svalt intresse för annat än islamisk konst, konsthantverk och smycken. Denna tradition är nu på väg att mattas, med en märkbar attitydförändring hos den unga generationen, särskilt bland dem som utbildats i väst.

Den första internationella auktionen i Dubai, som innehöll modern västerländsk och samtida konst från regionen, överträffade alla förväntningar, berättar pr-ansvariga Alexandra Kindermann:

- Det etablerade Dubai som den senaste plattformen på den globala konstmarknaden.

Målet är att skapa ett nytt, stort samlarcentrum i Mellanöstern. Och Christies lyckades fylla auktionssalen med 500 spekulanter från Qatar, Kuwait, Saudiarabien, Syrien, Jordanien, Iran, Indien och förstås Förenade Arabemiraten, där Dubai är det mest kosmopolitiska schejkdömet.

Marknadens upphettning hänger också ihop med konstvärldens allmänna globalisering det senaste decenniet. Numera finns biennaler i alla världens hörn och det inhemska konstlivet har börjat blomstra i bland annat Moskva, Peking, Shanghai, Bombay och nu senast Dubai, med etableringen av en mängd nya gallerier, mässor, museer och konstcenter. Guggenhemstiftelsen meddelade nyligen att man skall bygga en Frank Gehry-ritat museum i Abu Dhabi.

Själva den fysiska platsen för utställningar och auktioner blir dock allt mindre viktig. De större auktionerna går ofta att följa på internet och på nätet kan vem som helst söka efter vad som helst och var som helst. Konstfonder, som fick peststämpel efter kraschen 1990, har återigen börjat dyka upp - och det på platser som Singapore, Hongkong och Bombay. Efterfrågan på populära konstnärers verk piskas på av en rad nätföretag som publicerar konstprisindex och förenklar för kunderna att jämföra utbudet på auktioner och gallerier.

"Inte en chans att detta hade hänt så snabbt utan internet", säger New Dehli-galleristen Arun Vadehra till The Economist. Detta apropå att de mest populära indiska konstnärerna tjugofaldigat sina priser på bara några år, beroende på den glupska konstaptiten hos en ung generation finansmän och IT-miljonärer.

Och minsta, lilla auktionshus som lägger ut sina kataloger på internet upptäcker att ryssarna är där och bjuder direkt på allt från hemlandet. Det har märkts tydligt i Sverige, som på grund av historiska band med Ryssland har en stor tillgång på konst och antikviteter från tsartiden. Den mångårige ryske experten Martyn Saunders-Rawlins, som nu har knutits upp av Stockholms Auktionsverk, kallar ryssarna "computerliterate":

- Landet är så vidsträckt att de sparar en massa tid genom att göra research och titta på hemsidor på internet.

Men höstens rekordstarka ryska auktioner, från Stockholm till London och New York, hade för första gången en hel del återrop.

En mer kräsen publik innebär att marknaden har mognat. Fortfarande favoriserar ryssarna sentimentalt hembygdsmåleri från 1800-talet, Fabergéägg, porslin och silver som relaterar till tsarfamiljen. Men intresset har breddats till postimpressionister och modernister med rysk bakgrund, vidare till de så kallade nonkonformisterna i 50-talets Sovjet. Även postrevolutionärt porslin från 20- och 30-talet är nu i ropet.

- Man får inte glömma att det inte är så länge som ryssarna har kunnat samla precis vad de vill. Och nu har vi faktiskt problem att hitta saker som är dyra nog. Ryssarna vill köpa saker som speglar deras rikedom och status, säger Martin Saunders-Rawlins.

I dag är de förmögna ryssarna så många och köpstarka att Ryssland har världens snabbast växande marknad för lyxvaror, vilket innefattar konst- och antikviteter. De handlar särskilt gärna i London, där en kvarts miljon ryssar lär ha en egen bostad i dag.

- Vi kallar stan Londongrad numera, skämtar Sothebys ryske expert lord Poltimore.

Enligt honom handlar ryssarna konst och antikviteter nästan uteslutande på auktion. Här är priserna genomskinliga, förfalskningar avslöjas lättare och oerfarna spekulanter får råg i ryggen när andra bjuder emot.

- Ryssarna verkar gilla tävlingsmomentet, att visa världen och affärsrivalen vem som är den rikaste, mest passionerade konstälskaren. Det är en underbar machogrej. För oss alltså, säger lord Poltimore leende.

Brittiska auktionsrapporter dryper av bitska kommentarer om nyrika ryssars vräkiga stil och osofistikerade smak, vilket Daily Telegraph sammanfattar med: "It was very bling-bling." Men andra tidningskommentatorer understryker att ryssarna gör precis som de amerikanska industrialisterna för ett sekel sedan, de köper kända namn som investering och status.

På senaste tiden har de rikaste ryssarna även intresserat sig för västerländsk konst och fajtas i den översta divisionen om allt från Monet, Picasso och Warhol till gamla mästare. På Christies senaste auktion med gamla mästare, ett samlarområde för utpräglade kännare, köptes fyra av de tio dyraste målningarna av ryssar. De yngre ryska affärsmännen har i stället intresserat sig för samtidskonst och deras fruar i en del fall blivit gallerister.

Bland kineserna märks en liknande utveckling även om de ligger några år efter ryssarna. Kineserna har börjat med att köpa tillbaka traditionellt tuschmåleri, porslin, lack- och jadeföremål, vilket de svenska auktionshusen också märkt av. Kineserna har länge haft svårt att få visum, men nu kommer en liten skara handlare och agenter till auktionerna i London och New York. Konstrådgivare bjuder för samlare som ofta förblir anonyma, åtminstone i väst.

- Kineserna är betydligt mer diskreta än ryssarna men gillar inte att förlora ansiktet. På senaste tiden har kineser från fastlandet börjat konkurrera med andra från Hongkong och Taiwan. De köper allt med kejserlig kontext och vita jadeföremål är särskilt eftertraktade. Men porslin för exportmarknaden skulle de aldrig köpa, berättar Stephen Loakes, kinesisk expert på Sothebys i London.

Han upplever en stark patriotism bland de kinesiska kunderna. En del företag bygger medvetet upp samlingar, som förevisas med stolthet för kundkretsen i Kina. Enligt officiella siffror ska 1.000 nya museer byggas i landet under det närmaste decenniet, de flesta finansierade av privata samlare eller företag.

Framgångsrika affärsmän och affärskvinnor som flytt kommunistregimen gör gärna uppmärksammade donationer av mångmiljonobjekt till museer på fastlandet. Den asiatiska kulturen med vackra och exklusiva gåvor har även västerlänningarna hakat på. Spelmiljardären Steve Wynn donerade nyligen en Mingvas för drygt 70 miljoner kronor till ett museum i den kinesiska i hamnstaden Macau, där han händelsevis skall öppna ett casino&

"Den långa marschen hem" stöttas av den kinesiska staten, som bland annat slopat importskatten på konst och antikviteter. Dessutom satsade kommunistpartiet förra året närmare en miljard kronor på att köpa tillbaka det kulturarv som försvunnit utomlands i samband med ockupationer, krig och kulturevolutionen, som ödelade och splittrade stora kulturvärden.

Den privata konstmarknaden i Kina legaliserades 1992. Staten stänger fortfarande utställningar och censurerar konst sporadiskt men uppmuntrar en levande galleriscenen i Peking inför OS 2008.

Här började boomen för samtidskonst på 90-talet med en handfull västerländska affärsmän som gjorde affärer i Kina. Den inhems­ka efterfrågan var lika med noll och även de bästa konstnärerna hade svårt att överleva. Men generationen efter massakern på Himmelska fridens torg hade ett så starkt och angeläget budskap att ryktet spred sig.

Henry Howard Sneyd, Sothebys Asienchef, märkte den växande efterfrågan i Hongkong och lobbade för en separat auktion med asiatisk samtidskonst i New York. Den första arrangerades förra våren och personalen var chockad över responsen, med frenetisk budgivning både i en sprängfylld sal och på 150 telefonlinjer.

- Det var en av de mest spännande auktioner jag har upplevt. Priserna på den kinesiska samtidskonsten har stigit mycket snabbt men man får inte glömma att den var väldigt undervärderad tidigare. Varför skall inte målningar av det kinesiska avantgardet kosta lika mycket som verk av Jeff Koons eller Damien Hirst, när kvaliteten är så hög? Kina är dessutom ett mycket större land än USA och Storbritannien.

Det globala intresset för kinesisk samtidskonst tror Henry Howard Sneyd samtidigt är en följd av landets ekonomiska tigersprång:

- Kina är på första sidan i varenda tidning i hela världen. Om du tjänat en massa pengar och funderar på hur du skall spendera dem så har du ständigt detta land framför ögonen. Och det är särskilt de yngre finansmännen som gillar samtidskonst, de svarar på nuet!

Henry Howard Sneyd påpekar att de så kallade cyniska realisterna och den politiska popkonsten, med tydliga västinfluenser, favoriseras av internationella samlare. De inhemska kineserna älskar i stället superrealisterna, de som skildrar landets omvälvande förvandling.

Efterfrågan på kinesisk samtidskonst är så överväldigande att Artprices nyligen publicerade topp hundra-lista för år 2006 innehåller 25 kineser av 100 namn!

Kritikerna befarar nu en stagnation i nyskapandet. Konstnärer som Yue Mingjun, Liu Xiaodong och Zhang Xiaogang är redan mångmiljonärer, som rapporteras bo i palats, köra lyxbilar och ha råd med både kockar och assistenter som målar variationer på redan kända motiv.

India Today rapporterade redan för ett år sedan om hur två unga konstnärer i New Dehli, till alldeles nyligen lusfattiga, fick läggas in på sjukhus med stressrelaterad symtom. Tidningen påstod dessutom att de nyrikas konstmani gått så långt att en annan målare ständigt kollade under sin säng för att skrämma bort lurande agenter och konsthandlare:

"Och partyt, är alla experter ense om, har precis bara börjat."

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut