Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Kultur & Nöje

Konst stöttar klimatet

Människans klimatpåverkan och förhållande till naturen är ett brännande aktuellt tema i konsten. Birgitta Rubin ser flera exempel på galleriernas säsongsöppning.

I Stockholm är det vargavinter men att klaga på köldknäppen känns opassande på Bigert & Bergströms ”The freeze” på galleri Belenius/Nordenhake. Utställningen cirklar kring den globala uppvärmningens konsekvenser för Kebnekaise och den aktion konstnärsduon gjorde i somras för att stoppa nedsmältningen av Sydtoppens glaciär. De kapslade in kylan med 500 kvadratmeter ”räddningsfilt”.

Detta guldglänsande tyg, en solreflekterande växthusväv, är på utställningen svept över en tvådelad igloform med isliknande frigolit på insidan. Den symboliska svepningen och huvformen återkommer lekfullt i skulpturer, objekt, videor och foton. I ”Mission completed” vinkar våra hjältar från bergstoppen, än så länge Sveriges högsta punkt, stående på täckelsen efter sin lyckade ”geoengineering perfomance”.

Foto: Hanna LjunghBigert & Bergström på Kebnejkaise. Foto: Hanna Ljungh 

Fotot är taget av konstnären Hanna Ljungh, som av en talande tillfällighet var på Kebnekaise samtidigt och nu parallellt ställer ut sitt projekt ”I am a mountain” på andra sidan stan. Hon har bestigit den isfria Nordtoppen och riktat en filmkamera mot den glaciärtäckta sydspetsen, som efter att ha krympt stadigt i många år faktiskt växte till sig med 30 centimeter på höjden 2015.

Har Bigert & Bergströms ”räddningsfilt” hjälpt saken? Det är inte helt otroligt då skyddstäckning av glaciärer görs i megaformat i bland annat Alperna. Geoengineering, på svenska planetär ingenjörskonst, innebär storskalig teknisk manipulation av vädereffekter för att försöka bemästra klimatförändringar.

Bigert & Bergströms klimatkonst ingår i den både politiska och poetiska landarttraditionen men bygger på ett större utbyte och ibland samarbete med ekologer och klimatforskare, i linje med den nya, gröna humanioran som bygger broar till naturvetenskapen.

Jag har följt Bigert & Bergströms utveckling under 25 år, från de första, stora projekten ”Biosfär III” och ”Klimatkamrarna” till de senaste årens serie om de fem elementen, med fokus på klimatförändringskatastrofer som orkaner, torka, översvämningar. För mig har deras angelägenhetsgrad stigit i takt med klimatlarmen.

Nu ger de även en självbiografisk ingång till sitt engagemang, med familjefoton i verket ”The meltdown 1947–2015”. Just 1947 var Lars Bergströms pappa som glaciolog med och startade Tarfala forskningsstation på Kebnekaise – en pionjärinsats i en tid då sydtoppen var 19 meter högre än i dag! I barndomen fick Lars Bergström följa med sin pappa till Tarfala och Mats Bigert fick göra en Kebnekaiseexkursion tillsammans med sin morbror, som var norrskensforskare.

Den starka, personliga nerven i ”The freeze” får Bigert & Bergströms projekt att växa till en sorgesång.

Hanna Ljungh tillhör en yngre generation men har också arbetat länge med människans avtryck i naturen. Till utställningen på Annaelle gallery finns en text som kopplar hennes konst till begreppet antropocen. Det är vår nutida geologiska epok, som startade med den industriella revolutionen; det tidsspann då mänskligheten globalt påverkat jordens klimat och ekosystem.

Filmen från Kebnekaise är en meditation över en för ögat osynlig nedsmältningsprocess, som förmodligen rätt snart leder till att den södra toppen förlorar sin position som Sveriges högsta punkt. Filmen är nära sex timmar lång med långsamma förändringar av ljuset och skiftningar i väderleken med drivande molnbankar och skuggeffekter, som förvandlar berget från vitt och grått till blåaktigt och nästan svart.

Även om växthuseffekten är osynlig så är tidens gång märkbar och Kebnekaise tornar upp sig som ett mäktigt naturväsen med en majestätisk skönhet. På bergskammen skymtar människoprickar: både forskare som gör de årliga mätningarna och karavaner med turister.

Den starka, personliga nerven i ”The freeze” får Bigert & Bergströms projekt att växa till en sorgesång.

Numera är det 7.000 personer årligen som sätter sig för att bestiga landets högsta topp. Faktum är att sydspetsens glaciär skulle skonas av att den steniga nordtoppen blev högst (just nu skiljer det en meter), eftersom helikoptrar, snöskor och människor i sig medför värmepåslag och slitage.

I utställningen ingår ett ljudverk där Hanna Ljungh läst in alla mätningar av Kebnekaises krympande sydtopp, men har dragit ner tempot så mycket att talet omvandlats till lågfrekventa basljud. En seismograf registrerar dessa vibrationer med ursprung i hennes egen röst, ett accelererande förlopp som saktas ner i mötet med hennes kropp.

Det är en vacker viljeakt.

Spåren i glaciären och bergslandskapet gestaltar hon även i foton, i hängande ”borrkärnor” med olika skikt och frottage från Nordtoppen. Där har hon lagt papperet direkt på de högst belägna stenarna och dragit kolkritor över. En mörk siluett av Sveriges blivande tak – om inget görs.

Precis som Bigert & Bergströms aktion ser jag Hanna Ljunghs verk som en motståndshandling, ett sätt att påverka opinionen och ett fint komplement till torr vetenskaplig fakta om klimatkrisen.

Foto: Christian LarsenFoto: Christian Larsen

I Anna Camners utställning på galleri Christian Larsen tar sig miljöintresset helt andra uttryck. Camner har på kort tid gjort internationell karriär med extremt detaljerade naturstudier: mästerligt målade blommor, löv, slingerväxter, frökapslar, svampar, spindlar, sniglar. På den nya utställningen är motiven mer avskalade och frilagda mot en svart fond, utan horisontlinje.

Det finns en giftig ton i färgerna, en vagt hotfull stämning, som om växterna och varelserna muterat och förruttnelseprocessen jäser i bakgrunden. I vegetationen upptäcker jag plötsligt en använd, rosa kondom, ett spår av människan som naturen har svårt att bryta ner

Det märks att Camner studerat 1600-talets stillebenmåleri och vantiasmotiv, där symboler för blomstrande liv och fruktbarhet parades med påminnelser om döden och förgängligheten. Titeln ”Dunkler Frühling” betyder ”Mörk vår” och i den mest ambivalenta målningen syns två händer med plasthandskar dra i en genomskinlig massa. Ett tänjande av en skör hinna, ett kroppens tunna skal, vilket återigen påminner om alltings förgänglighet och fåfänglighet.

Foto: Galleri Magnus KarlssonFoto: Galleri Magnus Karlsson

Även i Jeff Olssons utställning ”The thoughts of vegetables” är naturen stadd i förvandling, i förruttnelse, samtidigt som det spirar och växer över allt. Också här sänker sig mörkret över landskapen och en bubblande urmateria. Olsson har utvecklat en egen teknik där det grafitpulver som tidigare var en bas i hans blyertsteckningar nu skickligt läggs på med pensel.

I Jeff Olssons nya verk på Galleri Magnus Karlsson är det som om gränsen mellan natur och kultur lösts upp och naturen invaderar människan lika mycket som tvärtom. I surrealistiska porträttbilder skjuter det skott ur kinder och djurhuvud ur en hatt, en mask tränger ut ur en hand, insekter och lavar lever på huden. Jag får associationer till allt från gamla myter och otäcka sagor till fantasy och tv-serien ”Jordskott”.

I den mest arketypiska scenen kan en dubbelkönad människofigur, en djurisk varelse, inte låta bli att trycka in sina fingrar i trädets hålighet. Hen kan lika gärna hitta mat som få handen avbiten.

Här ruvar naturens hämnd på människans klåfingrighet, en civilisationskritik som märks i alla nämnda utställningar. Jag ser sorg men också omsorg och engagemang som trots allt ger hopp.

Klimatutställningar.

Bigert & Bergströms utställning ”The freeze” visas på galleri Belenius/Nordenhake t o m 14/2.

Hanna Ljunghs ”I am a mountain, to measure impermanence” på Annaelle gallery t o m 14/2.

Anna Camners ”Dunkler Frühling” på galleri Christian Larsen t o m 20/2.

Jeff Olssons ”The thoughts of vegetables” på Galleri Magnus Karlsson t o m 14/2. Olsson är även aktuell på Passagen i Linköping 23/1–6/3.

Den 19 oktober inledde DN Kultur artikelserien ”Den nya humanismen” i samarbete med KTH, om det nya forskningsfältet grön humaniora eller humanistisk miljöforskning.