Konstfackselever slår tillbaka

Den senaste tiden har det stormat kring Konstfack. Anna Odells iscensatta psykos och graffitikonstnären NUG:s uppmärksammade film ”Territorial pissing” har fått Konstfacks ledning att se över regelverket. Uttalandena om att förbjuda konstverk som bygger på olagliga handlingar är nämligen inte helt okomplicerade, menar de studenter som DN har träffat.

- Jag blir orolig. Det är så tydligt att skolan har böjt sig för politikernas kritik, säger Tove El. I Sverige finns ett system som sysslar med bestraffning. Det blir märkligt om Konstfack ska försöka sig på att spela den rollen.

Tove El går andra året på Konstfack och sitter i soffan i sin ateljé tillsammans med John Huntington och Joakim Forsgren, bägge på fjärde året, och Grant Watkins som ska ta examen i vår.

Konstfack har inte som uppgift att dana goda medborgare, menar studenterna och diskuterar mindre lagbrott som är vanliga inom kons­ten. Det kan handla om att använda bilder från internet, eller att utföra performances i det offentliga rummet utan formellt tillstånd.

John Huntington medverkar i ”Kanslibyrån”, som han beskriver som en aktivistgrupp och konstnärlig institution. Han förespråkar irrationalitet och trots, men genom subtila metoder.

- I viss mån sysslar vi med lagöverträdelser. Vi har bytt plats på prislappar i mataffärer och flyttat affischer från lagliga affischeringsytor till olagliga. Jag ser det som ett trotsigt vardagsbeteende som syftar till att bryta normer. Om Konstfack skulle bestämma att man inte får visa sådana verk är det så klart problematiskt för min verksamhet.

Vi pratar om kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths utspel efter konstmässan Market där graffitifilmen ”Territorial pissing” av den tidigare Konstfacksstudenten NUG visades.

- Kulturministern får gärna säga att NUG:s film handlar om skadegörelse. Men hon kan inte påstå att den inte är konst. Det låter bara obildat, säger Grant Watkins.

- En del konst har potential att vara en politisk motkraft, säger Tove El. Att kulturministerns rädsla för kritik kan påverka vår skolledning känns obehagligt för mig som konstnär. Jag tolkar rektorns uttalanden som att han vill att vi ska börja tillfredsställa makt­havarna.

Grant Watkins tycker att debatten om händelserna kring Konstfack har hamnat snett.

- Den retoriska frågan som ställs i medierna, om man får lov att göra vad som helst i konstens namn, antyder att konstnären gömmer sig bakom en institution, att konsten skyddar en från att behöva stå för vad man gör. Men det finns inget sådant skydd för konstnärer att falla tillbaka på.

Ingen av dem känner igen sig i blogg- och mediebilden av konstnären med provokation och lagtrots som enda mål.

- I den konstnärliga processen kan det hända att man bryter tabun eller överskrider gränser. Men det är inte ett mål i sig och det är inte sådant vi lär oss här på Konstfack, säger Grant Watkins.

- Det är också viktigt att komma ihåg att lagen inte alltid har rätt och att konstnärer - ja, alla medborgare - har en skyldighet att ifrågasätta om vårt samhälle är format på bästa sätt, säger Joakim Forsgren.

Vera Sjunnesson knackar på ateljédörren och vill ansluta till diskussionen. Hon tycker att skolkamraten Anna Odells uppmärksammade iscensatta psykos i januari kan ses som en handling där konstnären undersöker och ifrågasätter rådande system. Hon värjer sig mot att Anna Odell skulle ha drivit med människor som lider av psykisk sjukdom.

- En sak som glömts bort i diskussionen om Anna Odells verk är att hon genom sin metod faktiskt försatte sig i en oerhört sårbar ­situation, säger Vera Sjunnesson.

- Jag kan tycka att det visar på djupaste form av sympati för dem som är psykiskt sjuka att försöka sätta sig in i deras situation, säger Joakim Forsgren. Om hon hade varit man och journalist skulle hon krönas till nye Janne Josefsson.

- Om en konstnär är beredd att göra någonting som kan ha så allvarliga konsekvenser är det rimligt att anta att hon brinner för sin sak, säger Tove El och får medhåll från Grant Watkins.

- Man måste möta konstnärens vilja att kommunicera innan man blir förbannad. Alla skulle tjäna på om konst möttes med nyfikenhet i stället för ilska.

Kan ni förstå att skandalerna kring Konstfack upprör många?
- Ja. Är det som står i medierna den enda informationen man får är det inte så konstigt, säger John Huntington.

- Men rapporteringen har varit otroligt okritisk, påpekar Joakim Forsgren. När det gäller Anna Odell har alla köpt överläkarens version av det som hände. Visar det sig i den pågående brottsutredningen att läkaren ljuger och har gjort en polisanmälan på falska grunder är det ju en långt större skandal än den Anna Odell orsakade.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut