Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Konstnärer i samhällets tjänst

Konstnärsgruppen Love and devotion satte upp fågelholkar vid Ulleråkers sjukhus. Boende och personal har därigenom fått någonting gemensamt att värna om.
Konstnärsgruppen Love and devotion satte upp fågelholkar vid Ulleråkers sjukhus. Boende och personal har därigenom fått någonting gemensamt att värna om. Other: Pär Fredin
Konstnärer som socialarbetare och problemlösare? En ny strömning i tiden är att anställa konstnärer för att förbättra miljön på sjukhus, i skolor och förorter.

Ända sedan landstingens och kommunernas konstråd instiftades i början av 1900-talet har konstnärer haft offentliga uppdrag för samhällsinstitutioner som skolor eller sjukhus. Traditionella utsmyckningar i form av måleri eller skulptur görs fortfarande. Men det börjar också dyka upp fleråriga projekt där konstnärer anställs för att arbeta med möten mellan människor, relationer och problemlösning. Socialt arbete på konstnärlig grund, skulle man kunna kalla det.

- Jag ville arbeta demokratiskt utanför den patriarkala och hierarkiska konstvärlden, berättar konstnären Thomas Liljenberg.

Det var han som kom på idén att etablera ett Kulturkontor i Stockholmsförorten Vårby gård. Där har åtta konstnärer arbetat på halvtid i två år nu. De betalas av Huddinge kommun och Storstadssatsningen, som har ett uttalat syfte att förbättra miljön i svenska förorter. Målsättningen är att använda konst för att främja kreativa eller demokratiska processer som ska leva vidare lokalt.

Kulturkontoret har samarbetat med områdets föreningsliv, boende och politiker. "Kollektivt skapande", kallar en av konstnärerna i Vårby gård sina aktiviteter.

Videokonstnären Charlotte Åberg har själv vuxit upp i en förort och känner sig mer hemma i Vårby gård än på Östermalms gallerier.

- Jag vill jobba politiskt. Vad är det för fel på det?

Charlotte Åbergs arbete med 16-åringar i Vårby skola har bland annat resulterat i en halvtimmeslång spelfilm. Den har hon gjort tillsammans med en flicka som utgår från sin personliga berättelse om mobbning.

- Det har uppstått ett samtal mellan mig och eleverna där de fått ventilera sina frågor utanför skolan, säger Charlotte Åberg.

Hon spelar själv fröken i filmen. Som en ställföreträdande, men ofarlig vuxen.

Charlotte Åberg är utbildad under Stig Sjölunds tid som professor på Umeå konsthögskola. Sjölund har betytt mycket för den relationella estetikens genombrott i Sverige.

Begreppet relationell estetik myntades av fransmannen Nicolas Bourriaud på 90-talet, för att beskriva en strömning inom den samtida konsten. Relationell konst är inte i första hand är ett fysiskt verk utan en del av en helhet; en process som handlar om att bygga nätverk, möta människor, undersöka vilka behov som finns och hur de kan tillfredsställas.

Även medlemmarna i konstnärsgruppen Love and devotion möttes under sin tid på Umeå konsthögskola. De har arbetat med sin egen konstnärliga metod i fyra år nu. Samtalet är ett viktigt redskap, både inom gruppen och i mötet med varje ny situation. De börjar med att lyssna, ställa frågor till de anställda och fråga sig själva vad just de kan bidra med. Vare sig de arbetar på Moderna museet eller som nu, på en skola i Örebro.

För två år sedan inledde de ett projekt på Ulleråkers sjukhus avdelning 109 och 110, där psykotiska patienter rehabiliteras.

- På Ulleråker kände vi att vi ville göra något bättre. Miljön var gräslig, säger Anna Kindgren.

- Och det skulle inte göra någon skillnad om vi satte upp tio grafiska blad på väggarna. Det var vi överens med personalen om, säger Ingrid Eriksson.

Resultatet blev att de omskapade miljön på diverse subtila men konkreta vis. Fågelbord och holkar sattes upp för att locka dit fåglar och ge personal och boende något att värna om. Gamla möbler renoverades för att ge en känsla av omvårdnad åt miljön.

- Vårt samhälle är fullt av lagar, regler och låsta positioner. Vi är nästan som pirater som har hittat en ficka där vi kan göra det vi vill, trots att ingen har givit oss tillåtelse, förklarar Love and devotion.

Att göra gott och vara till nytta för samhället. Den viljan finns ofta i de relationella konstprojekten. Många blir provocerade av tanken att konsten ska vara ett politiskt redskap.

- Men konstnärerna står inte längre utanför samhället. Vi är med och vill dra vårt strå till stacken, säger medlemmarna i Love and devotion.

Ett tredje projekt på relationell grund startade i höstas inom Barn- och ungdomspsyk i Stockholm, initierat av Landstingets kulturnämnd och Arbetsförmedlingen Kultur. "Konstnärligt utvecklingsarbete inom BUP 2005" drivs av konstkonsulten Ann Magnusson under en omorganisering av landstingets verksamhet och en flytt till renoverade lokaler i före detta Sachsska barnsjukhuset på Södermalm.

- Den nya vårdideologin är systemorienterad, vilket betyder att de unga ses i sitt sammanhang i förhållande till skolan, familjen och andra nätverk. Det är också vad relationell estetik handlar om, förklarar Ann Magnusson.

Hon och fyra konstnärer har tillsammans haft många möten med personalen på barn- och ungdomspsyk. Målet är att projektet "ska komma konstnärsrollen och BUP:s verksamhet till godo".

Inom BUP har konstnärerna Malin Arnell och Niklas Hansson ställt den relationella tanken på sin spets. De säger att det handlar om "närvaro" och "mellanrum". Rent konkret har de två fått ett kontor på plats där de samtalar med personalen.

- Vi behöver inte göra en massa saker. Det viktiga är att någon utomstående är där i arbetsgruppen. Konstnären kommer in som någon annan man kan projicera saker på och som speglar tillbaka. En funktion som vi kan ha är att skapa länkar mellan olika avdelningar inom BUP - för att motverka främlingskap, säger Malin Arnell.

Just ord som spegling, reflektion och projektionsyta kommer upp i samtalen med konstnärerna som arbetar i relationella projekt. Det är egentligen en roll som konst alltid haft i samhället. Att visa upp tillvaron ur en annan vinkel. Eller bromsa och ifrågasätta vad som sker i omvärlden. Det ingen slump att den här sortens projekt uppstår i en tid när prestationer mäts och problem ska lösas snabbt och kostnadseffektivt. Behovet av långsamhet är skriande. Särskilt inom vården, eftersom läkning tar tid. Alla tre projekten är tänkta att växa in i den ordinarie verksamheten och verka på lång sikt.

Men varför behövs det just en konstnär för att genomföra de här projekten?
- Konsten är ett överskott, något utöver det vanliga. Möjligheten att komma in i de mest skilda miljöer är en funktion som konstnären har fått av samhället. Den ska man använda, säger Ann Magnusson, konstkonsulten för BUP 2005.

Men vilken är konstnärens särskilda kompetens?
Love and devotion svarar att de använder sina kunskaper om färg och form från konstskoletiden:

- Konstnärer får ofta saker och ting gjorda. Vi står inte handfallna framför en vit duk. Och vi är tränade i seende och att tänka på helheten. Det lär man sig när man tecknar kroki.

Socialt arbete på konstnärlig grund

"Konstnärligt utvecklingsarbete inom BUP" initierades av landstingets konstkonsult Ann Magnusson. Deltar gör konstnärerna Malin Arnell, Niklas Hansson, Lotta Mossum och Stefan Otto.

Kulturkontoret i Vårby gård startades av konstnären och projektledaren Thomas Liljenberg. Deltar gör konstnärerna Loulou Cherinet, Maria Hurtig, Anders Krüger, Mattias Larsson, Johan Rosenquist, Bo Samuelsson och Charlotte Åberg.

Love and devotion består av konstnärerna Carina Gunnars, Ingrid Eriksson, Karin Johnson och Anna Kindgren.

Bild