Det är valspurt i Tunisien. Om ett dygn ska medborgarna gå till nationens första fria val. Väljarna ska utse ett parlament som ska skriva landets nya författning. Allt det gamla onda från diktatorn Zine Abidine Ben Ali ska sopas bort.
På Habib Bourguiba–avenyn, pulsådern i huvudstaden Tunis och platsen där den folkliga resningen mot Ben Ali föddes, utspelas ett udda inslag i valkampen.
En tre meter hög staty i turkosfärgad plåt har baxats på plats mitt på ströget. Verket föreställer en grotesk naken kvinnokropp med dödskallehuvud. Ur ett hål i magen myllrar bleka taniga figurer.
Eftermiddagsflanörer stannar nyfiket till och betraktar skulpturen. Men någon längre tid till betraktande blir det inte: uniformerade poliser och civilklädda säkerhetsmän skyndar till och föser omilt undan åskådarna. Skulpturen täcks över och en skåpbil kör fram. Med viss ansträngning baxar ordningsmakten in den nakna kvinnan i fordonet och kör iväg.
En späd kvinna med trassligt hår har följt dramat på avstånd, kedjerökande, kisande genom cigarrettröken. Hon heter Najef Gherissi och är den som skapat skulpturen.
– Den heter ”Diktatur”. Vi skulle ordna en performance, med dansare, mimare och graffitikonstnärer som skulle sprejmåla statyn med demokratiska slagord. Syftet var att ge de blivande väljarna en tankeställare – vi tunisier levde nästan ett kvartssekel under Ben Alis envälde, hur har det format oss och vår förmåga att välja fritt? Alla tillstånd för föreställningen var i ordning, men någon i säkerhetstjänsten blev visst nervös och fick för sig att avbryta det hela, säger hon och rycker på axlarna.
Morgonen efter träffas vi i Najef Gherrissis ateljé, en före detta bilverkstad i en förort till Tunis. Najef Gherrissi är 49 år och kommer från en välkänd tunisisk konstnärsfamilj. Hon arbetade som dekoratör och inredare i Frankrike innan hon utbildade sig vid konstakademin i belgiska Liège. Sedan 1994 arbetar hon i hemlandet Tunisien, nästan uteslutande med skrot, gärna målad i den medelhavsblåa färg som blivit något av hennes kännetecken.
– Under Ben Ali lärde vi oss att hitta olika sätt att flyga under radarn. Det fungerade för det mesta, men visst råkade framför allt skribenter illa ut, säger hon.
Vi noterar att islamistpartiet al-Nahda (Ennahdha) haft stora framgångar i opinionsmätningarna inför valet. Jag frågar Najef Gherrisi hur hon tror att en valframgång för al-Nahda kommer att påverka yttrandefriheten.
– Om al-Nahda får en stark ställning kommer det definitivt inte att gynna det fria ordet. Jag som skulptör är redan en nagel i ögat på många islamister, oavsett vad jag skapar. De anser att endast Gud har rätt att göra avbilder, allt annat är avgudadyrkan och ska fördömas, säger hon och tillägger ironiskt:
– Dessutom är jag kvinna, frånskild och vägrar att bära slöja.
I likhet med merparten av Tunisiens intellektuella kommer Najef Gherrissi att lägga sin röst på den vänsterliberala och sekulära alliansen Pôle Dèmocratique Moderniste (PDM).
Ytterligare ett dygn senare står det klart att al-Nahda vunnit en jordskredsseger – de fick 40 procent av rösterna och 90 av det nya parlamentets 217 mandat. PDM fick nöja sig med blygsamma fem mandat. Jag ringer Najef Gherrissi som flugit till franska Montpellier där hon förbereder en utställning. Hon är besviken, mycket besviken över valresultatet.
– Modernitetens motståndare i Tunisien har sagt sitt. al-Nahda spelade sin offerroll, de var ju förbjudna att verka under Ben Ali, och tillräckligt många tunisier svalde betet.
Najef Gherrissi tror att massmediernas fokusering på al-Nahda, oavsett om rapporteringen varit positiv eller negativ, bidragit till partiets storseger.
– På landsbygden läser inte folk tidningar, de ser på sin höjd på (den arabiska tv-kanalen) al–Jazira. Och där har det enbart handlat om al–Nahda. Trots att det funnits över hundra partier att rösta på har väljarna bara presenterats för ett alternativ.
Hur ”farligt” är då al-Nahda för de tunisier som strävar efter en sekulär stat med yttrandefrihet och jämställdhet?
– Det vet vi ju inte än. I valrörelsen har de talat med kluven tunga. De har fört fram ett moderat budskap i offentligheten men varit uttalat islamistiska i moskéerna. Men vi är bara i början av en politisk process. Vi gjorde revolt mot despotin i januari och vi kan göra det igen. Jag tänker i alla fall inte sitta passiv om mina rättigheter hotas.
Kommer du att göra nya gatuaktioner?
– Det kan mycket väl bli så, säger Najef Gherrissi.