Beskedet är krasst: För den som inte finner nya sätt att finansiera sitt kulturutövande väntar bistra tider. Kulturnämndens verksamhetsstöd om 73 miljoner om året för ett hundratal kulturgrupper kommer inte att bli större.
Är kulturarbetarna för dåliga på att tjäna pengar?
– Det beror på var du tittar. Den digitala spelvärlden är väldigt bra, musiksidan är ganska bra och så finns det delar av konstlivet som är mindre bra. När jag slutade på Södra teatern, som jag drev under fem år, så hade vi 90 procent egenfinansiering utifrån biljettintäkter, mat och dryck och uthyrning, konstaterar Liljegren som nämner Fotografiska vid Stadsgårdshamnen och konstnärscentrumet Plattform Stockholm i Liljeholmen som förebilder.
Framtidens konstnär är helt enkelt en pigg entreprenör.
– Jag skulle vända på det: Kulturens egen kraft har man talat om väldigt länge och jag tycker jag ser den överallt i dag, till exempel inom designområdet. Nu kommer en helt ny version av hur vi ser på kulturen och kulturens möjligheter, ett annat sätt att bedriva sin ekonomi. Det betyder inte att man förändrar den konstnärliga sidan och börjar sälja ut sig, fast det också finns förstås. Vi försöker lotsa fram sådana här tankar här i våra samtal med det fria kulturlivet.
Dina kritiker talar om det korta perspektivet i er fördelningsmodell. ”Jag skäms över kortsiktigheten och oansvaret”, skriver till exempel Berit Gullberg, ordförande i Nya nordiska teaterförläggarföreningen.
– Vi håller med om det och har bett Kulturnämnden om att få revidera systemet under våren. Vi ska ta fram ett nytt system tillsammans med det fria kulturlivet. Vi ska träffas och diskutera oss fram till en bra modell för verksamhetsstöd – dels för att behålla kontinuiteten och dels för att satsa på nya aktörer. Vi ska också se hur vi kan utveckla bonussystemet.
Hinner ni verkligen granska verksamheten inom de 250 kulturgrupperna som söker verksamhetsstöd varje år? Det är enormt många föreställningar, konserter och utställningar att se varje år.
– Så är det, men folk jobbar som tusan. Folk här har detta som huvuduppgift och följer med bra.
Flera av de grupper som kritiserar era beslut beskriver ändå väldigt sporadiska kontakter med Kulturförvaltningen.
– När det gäller Fria Teatern (som fått sitt bidrag för 2010 halverat, DN:s anm.) så hävdar den nu att det inte funnits någon dialog alls, men vi träffade dem redan för tre år sedan och löpande sedan dess samt har mejlkorrespondens, säger Liljegren som understryker att de flesta av de andra grupperna reviderade sina idéer om hur de ville förändra verksamheten med konstnärliga råd, nya öppna scener och samarbeten, ”de uppfattade vår signal väldigt tydligt”. Detta har inte skett med Fria Teatern som enligt Liljegren dessutom har satt upp för få föreställningar.
Den kulturstrategiska avdelningen ser också framåt för att bedöma hur sannolikt det är att kulturgrupper under förändring kan bli framgångsrika. I tjänsteutlåtandet kallas det ”utvecklingspotential”.
– Vi vill inte ekonomiskt stödja en förändring som vi inte tror på, som i fallen med BUS och Stallet (Barnens Underjordiska Scen och Riksförbundet för Folkmusik och Dans musikscen, DN:s anm.). Men det betyder inte att man är utesluten för anslag för all framtid.
Era rekommendationer till kulturnämnden har utlöst en kritikstorm och arga demonstrationer utanför Stadshuset. Hur känns det att bli så hårt ifrågasatt?
– Vi förstår att folk som inte får stöd blir besvikna. Men vi får också många reflektioner från dem som tycker att det är roligt att vi vågar förändra. Och man ska komma ihåg att de som inte hörs alls är de många som inte fått något alls. Flera av dem som är nyutexaminerade vet inte ens att våra stöd finns.
Det ni kallar omställningsstöd innebär i praktiken att sju kulturverksamheter får halverat stöd och inget alls nästa år om de inte gör om verksamheten.
– Ja, vi ställer väldigt höga krav när det gäller våra anslag och de scener med höga anslag, som tidigare haft 1,5 miljoner, så möter man en väldigt skarp leveransnivå. Nyttjar man inte lokaler, inte får publik och inte förankrar sig lokalt så får man inte våra anslag. Det är inte arbetslinjen utan medborgarlinjen. Kulturen når i dag ofta för få. Och når den inte fler så lovar jag dig att snacket om ”kultureliten” kommer att bli väldigt starkt.