”Måste kulturen vara vänster?” Kan ni se Bengt Ohlsson skaka sitt långa finger framför den kinesiske systemkritikern, konstnären Ai Weiwei…
Associationen är skrattretande. Ett gap skiljer kulturdebatten i våra två länder. Ai Weiwei sätter dagligen sitt liv på spel – sitt liv som enligt Konfucius läror och honom själv helt och hållet glider ihop med konsten – i striden för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Om detta sedan betraktas som vänster eller höger är bara löjligt i förhållande till den råa politiska maktkamp som pågår i Kina.
Själv är han infernaliskt skicklig på att balansera på slak lina, både i sitt liv och sin konst. Men regimen står honom inte långt efter, och utgången av deras livsfarliga katt-och-råtta-lek är osäker.
Av detta skäl är utställningen på Magasin 3 viktig, även om den visuellt sett är rätt gles och i sin fysiska del huvudsakligen tillbakablickande.
Bloggande och twittrande spelar numera den avgörande rollen i Ai Weiweis konstnärskap. Därför är konsthallens evenemang upplagt som en process i tiden. Dess hemsida och en rad debatter ska under våren följa det politiska spelet kring konstnären. Hur väl detta journalistiska arbete utförs står ännu skrivet i stjärnorna. Men urvalet av fysiska verk går att kommentera i dagsläget. Och intrycket av dem är märkligt lågmält, för att inte säga sorgset. Inga djärva skulpturer på höjden. Inga fräcka vränganden i Duchamps anda…
Men en omsorg om minsta detalj. Och tankar som skruvar och svindlar.
Salarna domineras av låga installationer som bygger på en geometrisk/scenografisk massverkan. Det bästa exemplet är ”Ghost Gu coming down the mountain” som består av nittiosex exakt utplacerade vaser – var och en med delmotiv kopierade från en sällsynt urna från Yanperioden (1269–1368). Verket är mycket vackert och ifrågasätter samtidigt idén om det unika föremålets unika aura. Vaserna bildar ett rutnät eller en väv av porslin som anspelar på den väv av utbyten, förlagor och imitationer som utgör mönsterhistorien.
Konsthallens nedre sal är viktigast och ägnas helt och hållet projektet ”Fairytale”, som var Ai Weiweis bidrag till Documenta år 2007. Då bjöd konstnären in ettusenen (1001) kineser till Kassel och försåg dem med pass, visa, husrum och fickpengar.
Det låter smart i största allmänhet. Men först nu inser jag hur otroligt styv Ai Weiwei är på att sätta i gång skeenden och pressa fram mängder av detaljkunskaper ur en idé.
En dokumentär avslöjar på vilka grunder folk fick respass eller reseförbud och blottlägger samtidigt avgrundsdjupet mellan det kinesiska politiska systemet och västs avantgardekonst/kultur. Krocken är talande.
Men mest berörd blir jag ändå av den sovsal för tio resenärer i Kassel som återuppbyggts på golvet. Den har de kinesiska vasernas geometriska monotoni och för naturligtvis tankarna till en avindividualiserad kultur, till vår bild av Kina men också till västs sjukhus eller koncentrationsläger. Dock är inte intrycket entydigt negativt. Kuddarna har stoppats med doftande te. Och varje lakan är fint ihopsytt av varierande mönsterkombinationer av en och samma grundrand. Alltså i princip så som människor är uppbyggda…
Ai Weiwei är Kinas mest kände konstnär och rankas ofta som den störste, även internationellt.
Ändå vågar man fängsla honom i åttioen dagar för ett ”skattebrott” som lagts som en billig slöja över en brutal politisk förföljelse. ”Om det hade varit under kulturrevolutionen skulle du ha dödats hundra gånger”, fick han höra under fängelsetiden.
Nu har han utreseförbud och måste betala sin förmenta skatteskuld. Hans dag kantas av undergångshot. Och likväl vågar han fortsätta blogga och twittra om Kinas brott mot mänskligheten!
Hur ska vi kunna förstå hans situation i detta slutna politiska system, denna brutalkapitalistiska kommunistdiktatur, när till och med hans kinesiska kolleger står som frågetecken?
Utställningen på Magasin 3 ger ett förslag till svar. Genom att utnyttja människans möjligheter att sömlöst kliva från teori till estetik, praktisk aktion och fysiska ting får den enskilda individen Ai Weiwei hela det globala politiska systemet att framträda på ett handgripligt och alldeles unikt multimedialt sätt.