Världen ur skilda objektiv. Prins Carl Philip ställer ut naturfoto på Waldemarsudde medan Moderna museet verklighetschockar med 70-talsdokumentär. Peder Alton går en fotorond från Skeppsholmen till Djurgården.
I Moderna museets fotoutställning ”Åter till verkligheten” med fokus på 1970-talet förvandlas Europa och USA till kaotiska scenbilder, en popkulturell dröm som nu verkar med samma kraft som för trettio år sedan. Allt är grafiskt inpackat i svartvita kontraster, människor rör sig utan att bry sig om kameran. Och bilderna blir på något märkligt sätt öververkliga, nästan surrealistiska.
De tunga fotonamnen Diana Arbus, Henri Cartier-Bresson, Larry Clark, Ralph Gibson, Walter Hirsch, Chris Killip, Anders Petersen, Gunnar Smoliansky, Edward Weston (för att bara nämna några) beskriver ett 1970-tal som förändras i grunden. Andra världskriget är för länge sedan över och nöjesindustrin väntar runt hörnet. Drogerna flödar, våldet finns i varje hörn av Europa, prostitutionen kryper långt ut på gatorna. Ändå vet jag ingen fotografi som är så vacker som denna.
PÅ Moderna museet råder ingen tvekan om att 1970-talet är den dokumentära fotografins gyllene tidsepok. Flera av de stora fotonamnen har faktiskt växt och blivit större. Det gäller inte minst Eva Klasson som nu återkommer som en segrare efter flera års tystnad med en lång svit makalösa bilder, närgångna, tunga, abstrakta. Se den här utställningen för mängden, bredden och den hisnande tidskänslan.
Samma märkvärdiga närvaro syns i Waldemarsuddes nya ”Två prinsar bakom kameran”, trots alla rojalistiska referenser. Prins Eugen visar en lysande serie bilder från sekelskiftet som styrs väldigt starkt av dåtidens fotografiska teknik, ändå stilsäkert och exakt på ett sätt som är sällsynt.
Och Carl Philip, vår nutida, nymornade fotograf, ger en effektfull bild av vad fotografin kan användas till. En av hans främsta bilder, en stor utblick över en slottsträdgård, är vacker som ett salongssmycke. Stor fotografi? Kanske inte, men effektiv för att kameran är så rationellt använd, så självklar.