Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konstrecensioner

Counter-couture på Museum of Arts and Design, New York

”Hippie royalty on the rocks”, Ibiza 1969. Med plagg av Birgitta Bjelke.
”Hippie royalty on the rocks”, Ibiza 1969. Med plagg av Birgitta Bjelke. Foto: Karl Ferris.

Klädpolitik. Härlig temautställning med hippiers handarbete

Utställning

”Counter-couture. Handmade fashion in an American counterculture”

Museum of Arts and Design, New York. Visas t o m 20/8.

 

”Counter-couture. Handmade fashion in an American counterculture” är en underbar utställning på Museum of Arts and Design (MAD) i New York. Det handlar om kläder från när allt var i rörelse eller rättare sagt hippiemode. I fokus står handgjorda kläder som en form av personligt uttryck och politiskt motstånd.

Det amerikanska samhällets accelererande konsumtion och livsstilsideal ifrågasätts redan på 1950-talet men i slutet av 1960-talet blommar kritiken ut på allvar. Vedertagna föreställningar ifrågasätts och etablissemanget utmanas. Få perioder är så mytologiserade. Omvälvningarna kan avläsas i mode och excentriska kläder. Vanligtvis nämns batiktryck och afghanvästar men spännvidden är bredare än så.

Utställningen – som består av plagg och accessoarer ackompanjerade av filmer och skivomslag – är tematiskt upplagd. En avdelning uppmärksammar intresset för andlighet, ofta med österländskt inflytande. Medlemmarna i Beatles och The Beach boys är bara några av tidens musiker som utövar transcendental meditation och inspireras av den indiska gurun Maharishi Mahesh Yogi.

Likaledes bildas en rad mer eller mindre religiösa kollektiv och sekter. Ofta finns en manlig ledare som predikar om allt ifrån fri sex och dieter till mystiska trosföreställningar. De långhåriga anhängarna är klädda i enkla, odekorerade tunikor samt sandaler. En sorts uniformer som väcker associationer till Jesus lärjungar.

En annan del i utställningen är mer färgsprakande och kallas ”Funk & flash”. Slagordet ”L’imagination au pouvoir” (Fantasin till makten”) från upploppen i Paris 1968 hade passat minst lika bra. Här handlar det om ordinära plagg, inköpta i second hand-affärer och sedan individualiserade med hjälp av omsorgsfullt handarbete som storslagna broderier, påsydda applikationer, virkade dekorationer och makramé.

Plaggen hyllar fantasirikedom och kreativitet men kan också tolkas som protester mot kommersialism, likriktning och konsumtion. Det är politik med nål och tråd. Vissa kläder fungerar dessutom bokstavligt talat som demonstrationsplakat. Hit hör gröna militärjackor utrustade med broderade blommor och fredsbudskap.

Även jeans spelar en viktig roll och exponeras bland annat i avdelningen med exklusiva kreationer: hippierörelsens egen haute-couture. Förutom scenkläder åt några av samtidens största rockstjärnor ägnas stort utrymme åt den fabulösa teatergruppen The Crocketts. I normbrytande scenframträdanden och med hjälp av hallucinogena droger, mängder med smink, glitter och päls utmanade dessa dragqueens traditionella könsroller.

Av utställningen framgår att svenskan Birgitta Bjerke hör till hippiekulturens mest framträdande modeskapare. Bjerke – som knappt är känd på hemmaplan – tillhör rörelsens absoluta toppskikt och hennes kalejdoskopiska, färgstarka mönster och virkningar är klockrena träffar i tidsandan. Bland annat förevigas Bjerkes plagg på Grateful Deads skivomslag. Lika talande är fotot av ett gäng som poserar iförda kläder av Bjerke på jetsetön Ibiza: ”Hippie royalty on the rocks” (1969).

Utställningen på MAD vittnar tydligt om vilken skaparkraft och fantasirikedom som fanns i hippiekulturen. Rörelsen omfattar allt ifrån flum och droger till ideologi och religiösa ritualer. Liksom på 1960- och 70-talet är hantverk ett centralt inslag i dagens designvärld. Numera är dock spelutrymmet mer begränsat. Positioneringar och ett politiskt korrekt regelverk avgör vad som är rätt och fel. Identitetspolitikens mode är kort sagt knappast så tillåtande och öppet som för femtio år sedan.