Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konstrecensioner

”Going places – re-thinking tourism” på Gotlands konstmuseum

Konstrecension

Verk: ”Going places – re-thinking tourism”

Plats: Gotlands konstmuseum, visas t o m 18/9

”Välkummen till Gotland”, hälsar en stor skylt i backen upp från Visbys färjeterminal. Ettriga tenderbåtar går i skytteltrafik med nyfikna besökare från de stora kryssningsfartygen på redden.

Man kan knappast förvänta sig att de kryssningsturister som strosar runt i Visbys medeltida gränder skulle tillbringa sin korta tid i land med att besöka stadens konstmuseum, men om de gjorde det skulle de få se en utställning som vrider och vänder på begreppen turism, nationell identitet och äkthet.

Som konstnärerna i grupp­utställningen ”Going places” visar är turismen fortfarande till stor del präglad av kolonialismens före­ställningar om en exotiserad och främmande ”andre”.  Även om vi får en ökad förståelse för andra kulturer genom att resa så är jakten på en ”äkta” och ”oförstörd” tillvaro alltjämt en viktig drivkraft i den internationella turistindustrin.

Att även lilla Gotland är en bricka i det spelet visas med all önskvärd tydlighet i Anna Kindgrens och Carina Gunnars gemensamma installation ”Under stranden gatan?”, där de belyser den ständiga avvägningen mellan kommersiella intressen och naturvärden – just den motsättning som fällde öns före detta landshövding Marianne Samuelsson i en uppmärksammad skandal förra året.

I väggtexter och fotografier under­söker Eva Arnqvist hur rese­broschyrernas målande språk underblåser kulturella stereotyper och fördomar. Här beskrivs res­målen som ”orörda” drömlandskap präglade av ”ursprunglighet” där lokalbefolkningen i varje ögonblick visar sin ”livsglädje”. Har man tur får man kanske göra ett hembesök i masajernas hydda eller äta middag hemma hos en thailändsk familj.

Tanken att en asiatisk eller afrikansk turist skulle knacka på hemma hos en villafamilj i Finspång och propsa på att få en portion köttbullar med lingonsylt och ta bilder av familjens barn i folkdräkt är förstås helt absurd, men det omvända förhållandet anses ännu som helt normalt.

Detta är heller ingenting som motverkas på nationell nivå – tvärtom. Med utgångspunkt i interna dokument och branschtidningar har Arnqvist kartlagt vilka värdeord som turistorganisationer världen runt använder i sin marknadsföring. Och det visar sig, föga överraskande, att termer som ”äkthet” och ”naturlighet” är vanligt före­kommande i reklamen.

Makedonien lockar exempelvis med sin ”naturliga skönhet” och landets ”kristet-ortodoxa kulturarv”, medan Namibia skryter med sin ”karga” och ”själfulla” natur. Undantaget är Polen, som hoppas kunna bevisa att det är ett ”normalt” land.

I det dokumentära verket ”Passagen” porträtterar Stefan Constantinescu tre chilenare i europeisk exil. De flydde alla från hemlandet efter Augusto Pinochets statskupp 1973, hamnade i diktatorn Nicolae Ceausescus Rumänien och sökte sig vidare till Sverige. I dag är de lika rotlösa som förbittrade, och känner sig lika vilse i Stockholm som i Santiago och Bukarest.

Även om filmen inte handlar om turism i en bokstavlig mening visar den hur olika villkoren är för tillfälliga besökare och för dem som söker sig över haven i jakt på ett nytt, tryggt liv. Den enes turistparadis är den andres fängelse.