Det är sannerligen inte ofta man ser något som Juan Pedro Fabra Guemberenas utställning på Röda Sten i Göteborg. I det gamla pannhusets enorma ”katedral” reser sig hans installation ”Three kings” som ett dunkelt tabernakel, ett barockt vanitaskabinett av vapendelar, biologiska preparat, porrbilder och krigsleksaker.

Inramad av sotiga teaterkulisser och med tre figurer i groteska kamouflagedräkter som hotfulla övervakare liknar den en kultur­hi­storisk mardröm, ett monument över den västerländska civilisationens parasitära, nekrofila undermedvetna.

Jag brukar normalt ha svårt för den här sortens verk, där visuella chocker staplas på varandra i hopp om att nå fram till ett överskridande, en sorts mental 3d-­effekt. Men i ”Three kings” fungerar det faktiskt. Installationen kastar dessutom nytt ljus över Fabra Guem­berenas konstnärskap, som fick en flygande start för sju åtta år sedan med fotoserien ”True colours”, där kamouflagemålade soldater utförde ett slags skulpturala tablåer i dioramaliknande landskapsmiljöer.

Medan de bilderna var tidsenligt tvetydiga och lågmälda är utställningen på Röda Sten raka motsatsen: brutal och förvirrande. Likt schweizaren Thomas Hirschhorn vräker Fabra Guemberena på med våld och sex tills gränsen mellan kritik och fascination suddas ut. Deltar man som besökare i en intellektuell analys av våldets och maktens estetik? Eller blir man en simpel konsument av våldsporr?

Bådadera, förstås. Bildens, estetikens värld är just sådan att analys och konsumtion, distans och närhet blandas samman. Det går inte att välja. I ett av utställningens sidoverk visas en misslyckad nedladdning av krigsfilmen ”Rädda menige Ryan”, som genom ett programfel degenererat till ett pixlat kaos av simultana brottstycken. En märklig, lite kuslig digital readymade som – tror jag – fångar kärnan i den här utställningen. Känslan av att något ohjälpligt gått sönder.

Eller – kanske inte ohjälpligt. Den konstnärliga handlingen innebär i sig, i bästa fall, ett motstånd. Fabra Guemberenas ”svarta madonnor” är ett fint exempel på det: en samling porrbilder som målats över med svart tusch tills bara ögon och munnar är synliga. Som en symbolisk läkning, ett mödosamt estetiskt sorgearbete.