Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konstrecensioner

”Kolonisatörerna” av Hans Jörgen Johansen på Annaellegallery

”Modul 10” av Hans Jörgen Johansen på Annaellegallery.
”Modul 10” av Hans Jörgen Johansen på Annaellegallery. Foto: Annaellegallery

Komplex känsla. Johansen visualiserar rovdrift och själlöshet.

Utställning

”Kolonisatörerna”

Hans Jörgen Johansen

Annaellegallery, Stockholm. Visas t o m 20/3.

Det globala kapitalet som ett dystopiskt landskap som breder ut sig – oändligt, övergivet. De släta ytorna krackelerar, inget återstår mer än en tom repetition av de internationella storbankernas logotyper.

Med den läsningen kan Hans Jörgen Johansens bilder framstå som väl enkla och förutsägbara. Men han har en osviklig förmåga att genom detaljarbete mejsla fram en mycket mer komplex känsla.

Utställningen ”Kolonisatörerna” på Annaellegallery består huvudsakligen av fyra delar. En svit fotografier där logotyperna från världens storbanker utgör den dominerande topografin. Två skulpturer i form av modeller av tomma byggbaracker (de temporära och flexibla moduler som följer det globala kapitalets projekteringar). Ett antal balsamerade råttkadaver på vackert utmejslade podier. Och slutligen en rörlig väggskulptur med en motor som med monoton envishet pumpar luft i ett litet rosa plasthjärta.

I varje del finns en exakthet som är avgörande: hur byggbaracksmodulerna är utförda, hur det rosa hjärtat väger mellan sentimentalitet och klinisk saklighet, hur fotografierna pendlar mellan något konkret och något abstrakt eller abstraherat.

Fotografierna med banklogotyperna ser ut att vara digitalt komponerade, men är i själva verket fotografier av fysiska modeller konstnären byggt upp. Det är en form Johansen har använt för många av sina utställningar. Hans tidigare mer organiska ”landskapsbilder” var till exempel närbilder av mögelformationer från ruttnande livsmedel som konstnären odlade fram och fotograferade.

På så sätt är utställningen en variation på tidigare teman, en form av postapokalyptiska scener. Men här finns en hårdare ton och tydligare riktning. En slags rasande minimalism, skulle jag säga: en visualisering av effekten av egoism, rovdrift, själlöshet och våldsamhet. Kanske inte en bild av det som ska komma, utan av det som redan är där.