Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konstrecensioner

Konst: Gränslöst på Göteborgs konstmuseum

Frossa i fantasifulla och frivola former. I utställningen ”Gränslöst” på Göteborgs konstmuseum synas likheter mellan visuella uttryck från 1700-talet och nutid. Ett fruktbart möte men med ännu större potential, tycker Birgitta Rubin.

KONST

”Gränslöst. 1700-tal speglat i nuet”
Göteborgs konstmuseum, visas till och med 13/11.

Redan på avstånd hörs det poppiga soundtracket till ”Marie Antoinette”, från trailern till den frivola filmhistorien om den franska 1700-talsdrottningen. Väl inne i utställningen ”Gränslöst” är första blickfånget Vivienne Westwoods svallande brudklänning med puffärmar, volanger och släp.

Tyget är handmålat med färgstarka regnskogsmotiv och anspelar på vår tids miljöhot. Samtidigt har den brittiska modeskaparen använt snitt och veckningar i linje med rokokons böljande formspråk.

Utställningens syfte är just att visa ”1700-tal speglat i nuet” och alldeles intill Westwoods långklänning hänger Thomas Gainsboroughs anslående porträtt av den sköna lady Eardley. Den engelske 1700-talsmästaren skildrar henne i en skimrande sidenklänning, ledigt elegant i ett frodigt natursceneri på de egna ägorna.

Än mer frapperande är dialogen mellan rokokomålaren Alexander Roslins sinnligt graciösa dubbelporträtt från 1754 och Tobias Bernstrups sexuellt utmanande självporträtt ”Re-animate me” från tidigt 2000-tal. Roslins överklassmakar är påfallande lika – båda bär peruk, är pudrade, sminkade och utstyrda i praktfulla kläder med spetsar, krås och glänsande broderier. Bernstrups manipulerade foto väcker liv i en trans-gestalt à la David Bowie, en vitsminkad androgyn i åtsmitande lackröd utstyrsel och lösögonfransar.

När dessa två verk möttes för första gången, i en samlingssal på Göteborgs konstmuseum, föddes idén till denna forskningsbaserade utställning. Att syna uppenbara likheter men också skillnader mellan 1700-talet och vår tid – två epoker som präglats av ”gränslöshet”, med omvälvande samhällsförändringar, globalisering och normförskjutningar.

Givande för jämförelser med vår tid är särskilt effekterna av 1700-talets ökade handel med Kina, liksom en förändrad natursyn och en ny, friare konstnärsroll. Likaså intresset för lekfulla rollspel, blandformer och könsöverskridande identiteter.

Forskningsprojektet är ett samarbete mellan tre parter i Göteborg; konstmuseet, designmuseet Röhsska och Universitet, och har som vid tidigare tillfällen resulterat i en omfattande publikation i skriftserien Skiascope. Och även denna gång vill jag ge en eloge till Sveriges enda kommunala konstmuseum med en ambitiös forskningsavdelning. Här begåvas publiken med fem välskrivna essäer som alla ger ny kunskap, fördjupar och nyanserar temat.

Faktum är att läsningen är så givande att jag i efterhand blir lite frustrerad över att utställningen inte riktigt når upp till samma nivå. I texterna ges både fler och i vissa fall bättre exempel än dem som visas på museet. Det är också lätt att komma på ännu fler relevanta dialoger. Exempelvis nämns Adolf Ulrik Wertmüllers kända porträtt av Marie Antoinette med två av sina barn i parken Trianon (ägs av Nationalmuseum), som målaren Cecilia Sikström inspirerats av gång på gång.

Självklart styrs urval inte bara av vad man vill utan också kan och får låna, av ekonomiska resurser och utställningslokaler, som på Göteborgs konstmuseum är rätt begränsade.

Men oavsett dessa små invändningar innehåller ”Gränslöst” tillräckligt mycket lockande konst och fruktbara förbindelser att frossa i. Likaså ”kreativa krockar som utmanar vaneseendet”, vilket är ytterligare en ambition. I stället för den vanliga kronologiska hängningen används ett så kallat anakront perspektiv, där uttryck från olika tider bryts mot varandra för att synliggöra något nytt.

Vissa genrer är mer tacksamma än andra, däribland mode. Hårt snörda 1700-tals damer i korsetter och krinoliner ropar genom seklerna till skönhetsopererade och anorektiska kvinnor av i dag. I Linnea Bach Gärdes kollektion ”Kameleont” kan man omstöpa kroppen med tygstycken – bygga på bysten eller baken och stärka siluetten med fladdrande släp eller kapuschonger.

Roligast att titta på är kineserier i konsthantverket och montrarna med porslinsfiguriner. I kölvattnet av den kristna missionen och ostindiska kompanier blev fantasier om Kina en estetisk norm under 1700-talet. Kinainspirerade fajanser började tillverkas i Europa och under rokokon blomstrade en industri med behagfulla, skämtsamma och lätt ekivoka figuriner, där det bedrevs kurtis och jakt även på djur.

I vår tid har intresset för figuriner blommat upp på nytt, med såväl ironiska som kärleksfulla kommentarer. På utställningen finns många fina exempel, däribland Gittan Jönssons ”Ostindisk dammsugerska” med blå-vit dekor.

Allra bäst är stjärnskottet Alexander Tallén, som denna helg öppnar en separatutställning på Eskilstuna konstmuseum. I hans fräcka figuriner är det inga herdinnor som kråmar sig eller jägare i farten, utan en skäggig hipster med hörlurar och mobil. Denna nutida figur är också en normbrytare med flytande könsidentitet, barfota och med kvinnliga attribut som blommor, liksom hopväxt med naturen.

På utställningen blir man verkligen varse att en strikt könsuppdelning kom först på 1800-talet, då olikheter mellan man och kvinna betonades. Denna polarisering bröts på allvar först med postmoderna strömningar.

Med nutida ögon är det särskilt rokokons rollporträtt som är queera. Till höjdpunkterna hör en gravyr av diplomaten och spionen Chevalier d’Éon (berömd för att ha klätt sig i kvinnokläder) och Wertmüllers skildring av generalen Armfelt i ”skytisk dress”. Armfelt har åtskilliga drag som i dag tolkas som kvinnliga: ett runt, rosigt ansikte, mjukt lockigt hår och en genomskinlig tunika, där en bröstvårta skymtar fram.

Fast dåförtiden signalerade denna ”feminisering” förfining och även smink, spetsar, siden och sammet var klassmarkörer. På samma sätt kunde adelskvinnor ”maskuliniseras” med attribut för krig och jakt. Men även om likheter mellan könen framhölls i 1700-talet högreståndskretsar så sågs kvinnor som en lite sämre variant av män. Något maktkritiskt perspektiv eller tolerans för transpersoner fanns knappast – Chevalier d’Éon förbjöds senare att klä sig som kvinna i sin militära yrkesroll.

”Gränslöst” diskuterar ingående även 1700-talets natursyn, påverkad av den gryende industrialismen. Den ”engelska parken” blev ett ideal med arrangerade ”vilda” scenerier där man sökte kontemplation och skönhetsupplevelser. Fascinationen för naturens mäktighet märktes i skildringar av vulkanutbrott. Frida Fjellmans ”Vulkaner” som sprutar ”eld” i en hörna är en av utställningens många upplysande beröringspunkter mellan då och nu.