Konstrecensioner

Kungliga Konsthögskolan. Vårutställningar 2012

I Calle Holcks ”Twenty happy endings” finns olika versioner av lyckliga slut.
I Calle Holcks ”Twenty happy endings” finns olika versioner av lyckliga slut. Foto: Calle Holck
Konstrecension

Konstnär: Masterstudenter i fri konst

Plats: Konstakademien, Fredsgatan 12

Samlande, sparande, ett ting i taget. Jag ser ett samlar- och återvinningstema när Kungliga Konsthögskolans masterstudenter visar sina examensarbeten på Konstakademien i Stockholm. Istället för att skapa nytt granskas det redan använda: diskbaljan, biblioteksboken och filmkyssen, skidåkarens troféer och meteorologins molnbilder. Av gamla mönster läggs nya. Mer lekfullt omprövade än omstörtande. Mer inkännande än satiriska. Ibland med vag röst, nästan svag. Mikael Lindahl leker sinnrikt. Med naturfilmens romantiserade retorik och välbekanta speakerröst uppfinner han ett nytt komplext djur: Mulldjuret (Arengus Cephalopoda).

Mitt i Konstakademiens stora trapphall, vid Nikes gipsfötter, har David Larsson ordnat ett landskap av spararens verktyg, saker och ting. I ceremoniella cirklar, på rader och i konstfulla installationer hopar sig livets alla moraknivar, muttrar och färgburkar, garnnystan, arbetslampor och järnskrot, pinnar, plankor och innanfönster. Iscensättningen ”My dwelling place” skulle först kunna tolkas som en bild av konstnärens materialbod. Nej, inser man snart, den här samlaren sparar hellre än gör. Här räcker tingens löfte om att en gång kunna användas. Eller påminna om vad de en gång utfört. Bland sakerna syns David Larssons avgjutna hjärna. Det är i huvudet samlandets mening utspelar sig.

Linnéa Sjöberg arbetar med avlagda identiteter förvarade i evighet. På hennes vita bord ligger vakuumförpackade märkeskläder. I installationen ”Graveyard piece/Graveyard shift” tycks modet förvandlat till en ställföreträdande kroppshud som måste ömsas och begravas för att kunna ändra skepnad. Dock med kluvna känslor. Här är sidenscarfen lika vördnadsfullt bevarad som Veronikas svetteduk.

Genom utställningen löper en påminnelsetråd om att förväntningarna styrs av de historier som det kollektiva minnet redan byggt upp. I spelfilmen filmen ”Twenty happy endings” bekräftar Calle Holck med tårdrypande humor att det är den olyckliga historien som gör det lyckliga slutet. Missförstånden och sorgerna behöver man inte se. Endast som här den filmiska slutkyssen i alla dess upprepade versioner: grusvägens, gärdsgårdens och järnvägstationens, sandstrandens och slottstrappans, rymdeposets och midsommarnattens, duellens och flyktens. Samtliga lika innerligt som komiskt gestaltade av konsthögskolestudenterna Lisa Gideonsson och Gustaf Londré med samplad musik av Eirik Roland.

Mer ogripbara förefaller de arbeten som ägnar sig åt en sak i taget. Uppgivenhet eller ett sätt att värna den konstnärliga processen? Emma Houlihan filmar en tröstlös kamp med pilatesbollen. Ett sisyfosarbete. Är Giorgi Giustis hastiga tecken på ospända dukar ett måleri eller ett distanserande statement? Knappast måleri. ”Going the distance” kallar han sitt projekt. Helena Wallberg går längst och hävdar tystnaden som eget motiv. Intill sin vitmålade vägg ovanför ett gråmålat podium antecknar hon: ”i närheten av den vita väggens påstådda neutralitet visar omkringliggande företeelser på dess oförmåga att inte tala”.

I Spastians målning vårdas stunden. I bilden står med söndervittrande bokstäver: ”Glöm aldrig det här ögonblicket”.

Annan direkthet och optimism i kandidaternas examensarbeten i utställningsrummet på Drottninggatan 81 B. Här möts man av Pella Kågermans magnifika och dråpliga körverk av fejkade orgasmljud försett med ett tecknat partitur. I utställningsrummet går skator i parterapi (Leontine Arvidsson), där förvandlas gymmets pilatesboll, träningsmatta och fysiorulle till ett stilleben (Sofia Restorp) och föremålens undersida till en återkastad spegelbild (Ulrika Lublin). Också plastmuggens botten är form och färg. I sällskap med en gyllenbrun muffins och en skär äggklocka bildas ett undersidornas spegelmåleri. Kanske en sammanfattning. På Konsthögskolans vårutställning reflekteras verkligheten som i en spegel.

Konstnär: Kandidatstudenter i fri

Konstnär: Kandidatstudenter i fri konst

Plats: Drottningsgatan 81 B. T o m 17/6