Mer etik än estetik. Dieter Rams diskreta och ärliga formgivning hyllas på Design museum i London.
Dieter Rams är en av 1900-talets mest inflytelserika formgivare men ändå okänd för de flesta. På Design Museum i London får han nu den uppmärksamhet han förtjänar. Flera hundra apparater och möbler ritade av Rams eller under hans inseende fyller ett helt våningsplan, föremål som använts av miljoner. Somliga fungerar fortfarande där hemma. Déjà vu i rader alltså.
”Min dröm är att göra instruktionsboken överflödig”, sa Dieter Rams under ett Sverigebesök 1987.
Han var på god väg. Han reducerade till exempel knappar och reglage till ett minimum och placerade dem i logisk ordning. Ledorden var enkelhet och begriplighet.
Föremålen är tillverkade av så lite material som möjligt, designen av baksidan var lika viktig som framsidan.
1955 kom Rams,då 23 år och utbildad till både snickare och arkitekt, till designavdelningen hos tyska Braun. Där arbetade han sedan som designchef 1961–95 och präglade över fem hundra produkter: radiomottagare, rakapparater, kaffebryggare, väckarklockor, miniräknare, skivspelare, mixer, matberedare, tandborstar, hårtorkar, tv-apparater med mera. Dessutom ritade han möbler som fortfarande tillverkas.
Att Rams förblev anonym handlar nog mest om tiden. Inte förrän på 90-talet började företagen att regelmässigt marknadsföra sig med formgivarnamn. Fast jag tror att Rams hållit låg profil också om han verkat i dag. För honom handlar design mer om etik än estetik. Han var en sann funktionalist; användbarheten först, sedan formen. Skönheten infinner sig per automatik om designen är ärlig och har gott uppsåt.
Tidigt formulerade Rams ”tio budord för god design”: den är innovativ, gör ett föremål användbart, är estetisk, hjälper oss att förstå föremålet, är diskret, ärlig, varaktig, konsekvent in i minsta detalj, bryr sig om miljön och sist men inte minst är den så lite design som möjligt.
År 2010 har Rams blivit en förebild för unga formgivare, som längtar efter hans konsekvens och moral.