Sättet att med vattenfärg måla av en stortånagel räcker för att förstå konstnären Maria Nordin som värdig mottagare av Beckers konstnärsstipendium i år. Med stor presentation på Färgfabriken.
Runt hennes bild av nagelns hudplatta, delvis utsparad i det vita papperet, tränger kroppsfärg och hudutsöndringar fram. Bindvävens röda, smutsens svartblå, porernas svett. Akvarellens fukt får tårna att bli kropp, kroppsligheten får vattenfärgen att synas. Papperet vätskas liksom skinnet och slemhinnorna. Färgerna sprider sig, liksom blod och känslor.
Och en dubbelexponering sker. Maria Nordins storskaliga målningar och akvarellanimationer föreställer inte bara människors kroppar och ansikten. De föreställer även materialet i sig. Två ämnen i samma bild. Motiv och måleri. Som skapar varandra.
I ett av sju porträtt i den nya sviten ”Pink noise series” slår en fuktfläck ut mellan ögonbrynen. En signal från kroppens inre? Något blött i pannan? Eller bara akvarellens egen rörelse? De närgångna ansiktsbildernas talgkörtlar, märken och tårsäckar låtsas inte vara avbilder. De är sammansatta representationer gjorda av vatten och pigment efter fotografiska förlagor. Som givits den blöta som ytfotografin inte har. Här ser jag ögonvitor och mungipor som för första gången. Som inifrånhändelser.
När Maria Nordin låter ett modefotografi utgöra utgångspunkten (The Gathering) tar modellerna tillbaka vad som retuscherats bort: sina transpirerande armhålor och ansträngda knäveck. Rosa och röda som nyutslagna blommor.
Utställningens redan omtalade akvarellanimationer ”In your hands” och ”Untitled dance” talar ett smärtsammare språk om våld, njutning och fixerade bilder. Ny för mig är den hallucinatoriska och ljudsatta loopen ”Behind the laughing veil”. Det pärlande skrattet som både gudabenådat gensvar och förföljande minne.
Med sin dialogiska metod och genom att göra vattenfärgen till interaktiv medskapare ger Maria Nordin akvarellmåleriet helt nya berättardimensioner.