Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konstrecensioner

”Nasa – a human adventure”

Astronauten Neil Armstrong som landade på månen med "Apollo 11" den 20 juli 1969.
Astronauten Neil Armstrong som landade på månen med "Apollo 11" den 20 juli 1969. Foto: ALAMY
Vilse i rymden. Patinerad dröm om erövringen av Det stora svarta.
Konstrecension

Verk: ”Nasa – a human adventure”

Plats: Tekniska museet, Stockholm. Pågår t o m 6/11.

Rymden är ett drömlaboratorium med oändlig plats för fantasin. Något som gav en väldig energi åt kapplöpningen ut från jorden för ett halvsekel sedan – men också överdrivna förväntningar på vad som är möjligt.

Några människor kom faktiskt till månen. Men den var sandig och tom, och redan där svalnade en del äventyrslystnad. Stjärnornas krig är roligare. Sedan exploderade rymdfärjan och efter det har rymdtekniken främst stått i vetenskapens mer prosaiska tjänst. Och vackert så.

Tekniska museets nya, stora utställning om rymdflygstyrelsen Nasa och människans väg ut i rymden är också mest historisk. Tyngdpunkten är ”Apollo”-projektet och månlandningen, men det hela börjar redan i litteraturens rymddrömmar kring förra sekelskiftet, Jules Verne, H G Wells, för att sedan passera Wernher von Brauns raketkonst och uppskjutningen av Jurij Gagarin 1961.

Och det är inte bara Jules Verne som känns som lätt patinerad science fiction. Alla dessa raketdelar och anordningar för överlevnad vittnar främst om tiden som skapade dem: dessa vilda förhoppningar om människans framtida erövring av Det stora svarta. Samtidigt är det svårt att motstå magin de bär på. Ett stort äventyr var det ju, och att få se och nästan ta på de ting som öppnade farstun till rymden är en nästintill kroppslig upplevelse.

Kopior i naturlig storlek av månfordon och rymdkapslar väcker både klaustrofobi och leklust. En rymddräkt med ingångshål för slangar signalerar något på en gång kraftfullt och helt hjälplöst: ett slags sparkdräkt för intensivvård (vill man prova själv kan man köpa en egen dräkt i shopen för nätta 15 000 kronor – men då är den också signerad Neil Armstrong eller Buzz Aldrin).

Det här är en utställning som ska vandra genom Europa, och Tekniska museet fick första chansen. Det kunde ha gått bättre.

Lite är lokalernas fel. Utställningen kräver yta och är tänkt att följa en bestämd rutt från rum till rum. Men på Tekniska är ordningen uppbruten och det är nästan omöjligt att få överblick. Skyltning saknas och audioguiden följer förvirrande nog utställarnas vackra idé, inte museets verklighet.

När dessutom informationsdisplayerna vid montrarna strejkar timmarna för mitt besök blir förvirringen total; andra texter fanns inte att tillgå. Man ville anropa Houston: lost in space!

Ett råd till museet: bjud på lite gammal hederlig, skriftlig information. Inget är så ofta trasigt på museer som elektronik. Och till besökaren: se till att ha tid och tålamod, helst också en levande guide.

Teknik är inget att lita på, inte ens i rymdåldern.