Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konstrecensioner

Stockholm furniture fair

Formgivning i takt med tiden. På möbelmässan i Stockholm märks i år ett större miljöengagemang och medvetenhet om tillverkningsprocesser. Ett stort steg framåt, tycker Annica Kvint.

Möbelmässan

Stockholm furniture fair
Älvsjömässan
Visas tom 7/2. Lördag öppet för allmänheten

”Omforma” är titeln på en rapport som Sveriges Designer publicerar i samband med Stockholm Design Week. Men titeln ­fungerar också som rubrik för hela design­veckan. För äntligen har den konservativa möbelbranschen på allvar lyft blicken och börjat ifrågasätta sig själv.

Resultaten av den genus-, klass- och etnicitetsundersökande Omforma-rapporten är visserligen förväntat deprimerande, designsfären domineras som så många andra av vita medelklassmän som gärna premierar varandra. Men bara att den här typen av frågor lyfts är att betrakta som ett litet steg framåt.

Det stora framsteget ligger dock i att årets designvecka, där möbel­mässan är det största evenemanget, handlar lika mycket om estetisk kvalitet som en innehållsmässig sådan. Hur, var och av vad är möblerna och sakerna som visas till­verkade?

Insikten om att det i en värld med diverse miljöhot behövs ”ingrediensförteckningar” inte bara för livsmedel tycks faktiskt ha landat. Påtagligt många möbelproducenter påpekar stolt att de tillverkar i Sverige (eller i alla fall i Europa) och allt fler berättar ingående om material, ytbehandlingar och tillverkningsmetoder.

I möbelmässans utställning ”Inside design”, pedagogiskt gestaltad av designerduon Färg & Blanche, visas just ett antal tillverknings­processer. Och redan i entréhallen kan man som besökare svara på de frågor som den brittiska heders­gästen och inredningsarkitekten Ilse Crawford klistrat upp på anslagstavlor i sin lounge: ”Vad betyder hållbar design för dig?” hade redan på morgon­kvisten den första mäss­dagen fått svaret: ”En produktionskedja som inte skadar någon.”

Att branschen är under omformning rymmer designveckan flera exempel på. Monica Förster, en av allt fler kvinnliga designer som ­lyckas trotsa den manliga dominansen, är konstnärlig ledare för det nya varumärket Zanat (betyder hantverk på bosniska). Förster, som ritat delar av den nya möbelkollektionen själv, har även anlitat den finske designern Harri Koskinen och arkitekterna Gerth Wingård och Sara Helder.

Zanat-delägaren Orhan Niksic är en av Världsbankens ekonomiska rådgivare i Mellanöstern och Nordafrika. Men han är också barnbarnsbarn till Gano Niksic, som på 1800-talet startade träsnideri i staden Konjic i Bosnien-Hercegovina. Nu vill han skapa arbetstillfällen i sitt krigshärjade hemland med hjälp av bosnisk hantverkskunskap och skandinavisk design.

Just hantverksinslag är onekligen ett smart sätt att skapa nya värden i ett hav av massproduktion. Men som svensk journalist undrar jag naturligtvis: Var är de svenska motsvarigheterna till Orhan Niksic?

Fokuset på hantverkskunskap syns också till exempel hos Gärsnäs, som tillverkat möbler i skånsk bok sedan 1893. Möbelsnickaren, inredningsarkitekten och del­ägaren Åke Axelsson har i år hittat en värdig medarbetare i den unga möbel­snickaren David Ericsson. Hans ”Madonna” är en lätt stol i massiv bok som flirtar med den italienska Chiavari-stolen och den svenska stegstolen. Rygg och sits är av formpressad bokfanér eller vegetabiliskt garvat läder, ett material som precis som ljusa träslag syns i åtskilliga montrar.

I framtiden kommer allt fler att bo allt mindre i allt större städer. Också det är en verklighet som många producenter försöker möta. I montern hos nystartade, Köpenhamnsbaserade Makers with agendas pågår en pingismatch. Med hjälp av bordet ”PullPong” kan vi få både underhållning och motion därhemma: Det kan fällas ut till ett middagsbord för tio, men fungerar också som arbetsbord för åtta eller som fullskaligt pingisbord.

Delägaren och arkitekten Julien de Smedt poängterar vikten av att som arkitekt eller designer äga sin egen produktion – först då har man full kontroll.

Han ser framtiden i lokalt producerade, flexibla compact living-möbler som går att skicka i platta paket och sätts ihop utan vare sig lim eller skruv.

Rimligen krymper även kontors­lokaler i framtiden, tycks man resonera på Blå Station. ”Hur smal kan man göra en stoppad fåtölj utan att den tappar sin komfort?” var frågan som ledde fram till ”Poppe”, ett samarbete mellan Stefan Borselius, Thomas Bernstrand och Johan Lindau. Med hög rygg, mjuk stoppning och ett ordentlig svankskydd blir en fåtölj som bara är 32 centimeter bred ändå bekväm.

De företag som främst vänder sig till offentliga miljöer ställer i år ut i både A- och B-hallen, vilket gör att mässan kan upplevas som lite rörigare än tidigare. Ändå tycker jag att den är intressantare än på länge.

I Greenhouse, mässans avdelning för ung design, är det Arkitekturskolan vid Lunds Universitet som lyser klarast. Bilden av en ensam människa framför en stridsvagn på Himmelska fridens torg har i Maria Bjuhrs materiella tolkning blivit en hantverksmässigt framtagen hylla i massiv björk. De flyttbara hyll­planen, som görs fast med hjälp av träpluggar, består till största delen av tunna bomullssnören. En bild god som någon av den nya, sköra värld vi lever i.