Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konstrecensioner

Strindberg på Bukowskis, Stockholm

Konstrecension

Konstnär: Strindberg

Plats: Bukowskis, Stockholm. Visas t o m 6/5

I entrén till Bukowskis nyöppnade Strindbergsutställning blir alla besökare kroppsvisiterade av vakter och skannas med metalldetektor. Inne i själva lokalen är varje verk larmat och skyddat bakom skottsäkert glas. Dessutom är dagsljuset utestängt, belysningen dämpad och luftfuktare sprider små puffar av vattenånga för att de ömtåliga målningarna ska må bra.

Ja, känslan av att besöka en helgedom med ovärderliga skatter är stark på Bukowskis – ett resultat av de rigorösa säkerhetskrav som ställts av den handfull privatsamlare som lånat ut sammanlagt 26 målningar och två skulpturer, som under fyra dagar visas för allmänheten detta Strindbergår. Passa på det fantastiska tillfället, för flera verk har inte visats offentligt på decennier och längre än så här ville samlarna inte avvara sina dyrgripar.

Den extrema värdeökningen på Strindbergs måleri är förstås skälet till säkerhetspådraget. Från en prisnivå på några hundralappar för ett sekel sedan, då Strindberg sågs som dilettant, till några tusenlappar på 60-talet, när omvärderingen påbörjades. Fram till det nuvarande rekordet från 2007 på 29,4 miljoner kronor för ”Alplandskap I” .

Just denna målning är inte med på Bukowskis utställning, men väl flera andra mångmiljonmålningar som tidigare klubbats här. Auktionsföretaget bedyrar nu att bara ett av de utställda verken är till salu, den lilla ”Björken I”, som ropas på Klassiska auktionen för 4–6 miljoner.

För Bukowskis är förstås de skyhöga omkostnaderna en investering i goodwill, vilket kan behövas efter vinterns negativa skriverier om ägarfamiljen Lundin (vars oljebolag utreds för allvarliga folkrättsbrott). På auktionshuset visas nästan dubbelt så många målningar som i Nordiska museets nya basutställning och mer än vad Liljevalchs ska låna in till sin scenograferade höstutställning,

Nutidens höga värdering av Strindbergs måleri har flera orsaker. Dels beror det förstås på hans världsrykte som författare, dels på att hans produktion var så sparsmakad –men framför allt på att han använde sig av nyskapande, experimentella metoder. Titta bara på ”Hög sjö” från 1894, som stilmässigt liknar abstrakt expressionism, långt före sin tid. I denna tornado av dova färger har Strindbergs kastat in gips och dessutom gått på duken med brännare!

Titta också noga på den otroligt fräcka dubbelbilden från 1892. I den svartgrå ovädershimlen har Strindberg fällt in ett ljust skärgårdslandskap – en tydlig exponering av hans dubbla personlighet. Strindberg var ju en egensinnig stämningsmålare, som lät känslan och slumpen styra. Hans skiftande sinnestillstånd återspeglas i både stormbyar och stilla vattenspeglar, ensamma träd och idylliska lövgrottor, giftsvampar och solnedgångar.

Inför återseendet av bland andra ”Fyrtornet II” ser jag denna gång mer och fler färger, särskilt i vegetationen, vilket upprepas flera gånger. Kanske har målningarna tvättats nyligen? Eller är det ljussättningen? Hur som helst är det en vackert hängd utställning, där även Norstedts nya, limiterade praktutgåva av ”Ockulta dagboken” finns till beskådan.

Missa inte Strindbergs vilda spekulationer om den misslyckade bröllopsnatten med Harriet Bosse – titanen säger sig ha hindrats av en ”knopp stor som en tallkotte” och då måste hon ju ha varit en hermafrodit.