Vi har ett enda måste framför oss: att göra världen mer hållbar. Annars går den under. Det finns inga enkla lösningar men med designtänkande och formgivning kan man komma långt. Det är budskapet i ”Sustainable Futures – Can design make a difference?” på Designmuseet i London, med en rad exempel på hur vi kan leva och bo, konsumera, odla och resa på ett mindre destruktivt sätt.
Utställningen är det viktigaste som hänt inom området ”hållbar (sustainable) design” sedan bankkrisen. I den allmänna oron för ekonomisk stagnation tystnade kraven på förändringar mot en mer miljövänlig produktion.
Satsningen på utställningen ”Sustainable futures” är ett tydligt tecken på ett återuppvaknande. Här finns enskilda produkter men också tankar om att vi alla måste vara delaktiga för att förändra samhället till att bli mer hållbart.
On line-programmet ”Changing habbits” till exempel (tillkommet på uppdrag av London Sustainable Development Commission) ska på ett lustfyllt sätt hjälpa människor att beräkna den egna miljöpåverkan (carbon footprint), motivera en förändrad livsstil samt ge tips och råd om hur man kan minska egna koldioxidutsläpp och samtidigt spara pengar.
Bland mer regelrätta produkter hittar jag den vätgasdrivna bilen ”C, mm, n” (uttalas ”common”). Formgivare och tekniker redovisar öppet hur den är konstruerad för att den kontinuerligt ska kunna förbättras. Inga företagshemligheter alltså.
Över huvud taget är de kollektiva lösningarna ett måste för framtiden, enligt ”Sustainable futures”. Det handlar också om vikten av att bli mer lokalt förankrad och ta vara på naturmaterial i olika delar av världen: exempelvis mangoträ i Indonesien eller kork från korkeken i Sydeuropa.
Här finns också katamaranen ”Plastiki” gjord av omkring 12 500 använda petflaskor. Den ingår i projektet Adventure ecology, som med en expedition runt världen ska informera om bland annat avfall och ineffektiv design. Här ges även plats för flera solenergiprojekt både i Sahara och på mer nordliga breddgrader.
Att modeindustrin intresserar sig för hållbar design hör till ovanligheterna. ”Sustainable futures” visar dock på undantag. Brittiska Worn again tar vara på användbart avfallsmaterial och har låtit designer, bland annat Christopher Raeburn, rita väskor och jackor av uttjänta Eurostar-uniformer och varmluftsballonger. Ett annat exempel kommer från sportföretaget Puma, som i samarbete med designern Yves Béhar förenklat och rationaliserat hela produktionskedjan. Detta från framtagandet av miljögodkända material till paketering, distribution, exponering och slutligen återvinning när skorna slitits ut.
Sverige finns faktiskt också med på ett hörn i utställningen med ”Energy aware clock”, framtagen 2009 av Interactive Institute inom ett forskningsprojekt om energiförbrukning i hemmiljö. Den visar enkelt och pedagogiskt hur mycket energi som hushållet använder dygnets alla timmar.
Enligt gängse uppfattning sliter städerna mest på miljön. Men det kan vara tvärtom; miljöpåverkan per capita är ofta betydligt mindre där, särskilt om de kollektiva lösningarna är genomtänkta. Flera av de intressanta goda exemplen på ”Sustainable futures” kommer från storstäder.
På ett seminarium på Arkitekturmuseum i juni pekade den brittiske designteoretikern John Thackara på hur svårt det är att veta vad som verkligen är miljövänlig och hållbar design. Varje föremål tär mer på resurserna än vad man kan tro och kostar betydligt mer än priset i butiken; ett ultralätt headset till en mobiltelefon kräver 500 kilo råvara (i form av exempelvis olja) för att produceras.
Viktigast av allt just nu är därför att ta fram mätmetoder och visa på den verkliga resursåtgången, de sanna kostnaderna. Först när dessa blir synliga kommer alla att förstå och världen har en chans.
Jag ser utställningen med John Thackaras föreläsning i starkt minne. Ändå ger ”Sustainable futures” besökaren hopp. Här finns tillräckligt många bevis på viljan att ifrågasätta och förändra både levnadssätt och föremålskultur.
Följ John Thackaras blogg på
www.doorsofperception.com