Aningslösa ingenjörer i ondskans tjänst..
"Techniker der Endlösung" på Stadtmuseum, Erfurt, Tyskland
Det nya Holocaustmonumentet i Berlin lämnar mig egendomligt kall. Men kommer man med tåget till Weimar ser man klocktornet i Buchenwald vid horisonten och i grannstaden Erfurt pågår en utställning som mer än något storslaget minnesmärke beskriver och klargör ondskans fasansfulla banalitet.
Hannah Arendt talade om den som det industriella folkmordets kärna. Hur var det möjligt? Det finns inget enkelt svar på frågan. Men utställningen "Techniker der Endlösung" på Erfurts stadsmuseum visar att den "slutgiltiga lösningen" knappast kunnat genomföras om inte framstående tyska ingenjörer beredvilligt hade ställt sin uppfinningsrikedom och kunskap till SS-statens förfogande.
Att folkmordet också hade en "hantverklig" sida slog mig första gången vid ett besök i Sachsenhausen för tjugofem år sedan. Bland alla föremål fanns en likvagn av trä med en liten mässingsskylt som förklarade att den var handgjord av en utlärd och stolt snickarmästare i Berlin.
Familjeföretaget Topf & Söhne i Erfurt grundades 1878 och var specialiserade på tillverkning av ventilationsanläggningar och krematorieugnar. Firman gick bra. Dess goda rykte nådde även SS och efter 1939 åtog sig företaget att utveckla krematorieugnar till Buchenwald, senare blev koncentrationslägret Auschwitz den främste uppdragsgivaren.
Utställningen "Techniker der Endlösung" handlar inte om bestialiska vakter och SS-potentater. Den handlar om alldeles vanliga tyska ingenjörer, Topf & Söhnes montörer och sekreterare som ena veckan levererade en förbränningsanläggning till Agfa och nästa vecka en förbränningsugn till Mauthausen - det viktiga synes ha varit att "kunden" blev nöjd och att ugnarna fungerade "friktionsfritt" och framför allt "hygieniskt".
När man ser korrespondensen, räkningarna och sammanträdesprotokollen från Topf & Söhne 1942 finns det ingenting som vittnar om att det rörde sig om ett organiserat massmord. Vid krigsslutet intog ockupationsmakterna Auschwitz och kunde överallt se familjeföretaget Topf & Söhnes emblem på krematorieugnarna. Firmans chefer och ingenjörer ansåg sig oskyldiga, fastän en rapport från den första krematorieinvigningen i Auschwitz 1943 berättar: "Programmet avsåg förbränning av åtta tusen judar från Krakow& Gästerna var utomordentligt nöjda med resultatet, titthålet var hela tiden upptaget. Man lovordade vår anläggning."
Utställningen i Erfurt förklarar inte varför något så ohyggligt kunde inträffa. När man ser bilderna av herr Topf och hans ingenjörer undrar man vad de tänkte när de kom hem efter jobbet - vattnade de rabatten eller rastade de hunden? Varför såg de inte vad de såg? Tiotusentals människoliv blev till rök och aska och de plågades inte av samvetskval.