Utställningen ”Shipping & shopping” erbjuder en hel del för den tålmodige. Men någon riktigt fantasieggande upplevelse vill inte uppstå, skriver Lars Linder.
Sjöhistoriska museet har alltid älskat modeller. Ett relikskrin för båtbyggarromantiker.
Men sjöfart är ju så mycket mer än bara fartyg. Det är också en ordning för kustnära och världsomfattande handel, fiske och krig, ett sätt att leva och en form för lokal och global kulturspridning.
Så mycket mer välkommet att Sjöhistoriska museet nu byggt en modern basutställning som handlar om sjöfartens betydelse för handel och försörjning i alla tider. Ännu i internets och flygets tidevarv går faktiskt nästan all Sveriges fysiska import och export sjövägen.
Det snitsigt tidstypiska namnet ”Shipping & shopping” antyder grundidén: att knyta ihop vår dagliga konsumtion med de långväga havstransporter som gör den möjlig. En ambition utställningen lyckas med till sådär hälften.
Lokalen för tankarna till ett fartygsdäck med containrar och gångbryggor. Nere på golvet, tänk: vattnet, seglar fartyg från alla tider. Fyndigt nog är containrarna också själva utställningsrummen, samlade kring olika teman. Handel förr och nu, fartygstyper som brukats (och till vad), livet till sjöss.
Man kan få två helt olika bilder av ”Shipping & shopping”. Den som är förströdd eller vill passera snabbt får se en tämligen torr utställning med ett flimmer av stationer, prylar, modeller och bilder. Rummen med fartygsmiljöer är mer antydda än suggestiva. Med tanke på ämnets möjligheter är iscensättningen som helhet faktiskt rätt doftlös, och den där riktigt fantasieggande förbindelsen mellan vardagspryl och världsomsegling vill aldrig riktigt uppstå.
Den som ger sig tid kan å andra sidan stanna hur länge som helst. Här finns ett överflöd av kunskap och information, texter, bilder, små skåp att öppna – och allra bäst: ett överflöd av telefonlurar där man kan lyssna till genuina och självupplevda berättelser från sjömännens ofta slitsamma och ibland dramatiska tillvaro ombord.
Det är med andra ord en utställning som ställer rätt höga krav på pedagogiskt tålamod men som i gengäld kan ge mycket i utbyte.Det enda som skorrar riktigt falskt är den avslutande delen på teMat ”hamnen” – en anskrämlig och artfrämmande samling plastbubblor med information om Stockholms hamn.
Av allt att döma ett budskap från sponsorn som man önskar bort lika mycket som ett ovälkommet reklamavbrott på tv. Och förmodligen lika utsiktslöst.