Som en liten judisk bosättning trängs en klunga kantiga små byggnader mitt i Modernas stora vita kub i Malmö. Husen ramar in fem filmer av Yael Bartana, en israelisk konstnär som på senare år fått mycket uppmärksamhet för sitt sätt att med både humor och skarpsinne peta runt i den infekterade judisk-arabiska konflikthärden.
Just så här, som delar i en större helhet, kommer också Bartanas verk bäst till sin rätt. Sedda var för sig kan hennes filmer annars få något forcerat, rent av banalt över sig. Som i ”Vildfrön”, där en grupp israeliska fredsaktivister leker evakuering: hälften i rollen som ”bosättare”, fastklamrade vid varandra, medan resten agerar ”soldater” och med milt våld försöker dra isär dem.
Det känns, försiktigt uttryckt, långt från den brutala verkligheten.
Men just den lekfulla, naiva stämningen i ”Vildfrön” blir något som biter sig fast när filmen som här får ingå i en mer komplicerad, och riskabel, politisk mosaik. I ”Sommarläger” till exempel ses en grupp internationella aktivister i färd med att återuppbygga ett palestinskt bostadshus, som jämnats med marken av israeliska bulldozrar. Ett rent symboliskt sisyfosarbete givetvis.
På andra sidan väggen, som en motbild, visas en sionistisk propagandafilm från trettiotalet, ”Awodah”, där bygget av en kibbutz skildras i tidstypiska, heroiska motljusbilder – en estetik Bartana låter bryta fram här och var även i ”Sommarläger”.
Effekten är smygande, men förkrossande. Hjältemodets tomma gester stelnar i en vanmäktig protest mot nybyggarstatens övergrepp. Något liknande sker i filmen ”Mur och torn”, där Bartana spinner en historia om en fiktiv organisation för judisk återinvandring till Polen. De reser ett läger i en park i Warszawa, som sägs ha en tidig kibbutz som förebild. Men med sina taggtrådskrönta palissader och sitt höga vakttorn leder det ofrånkomligt tankarna till något betydligt värre.