Nostagikickar kring försvinnande livsstilar är högt värderade i SVT:s dokumentära ideologi. Det får gärna handla om ett par märkliga bröder som håller ställningarna från den gamla goda tiden.
”Edos mack” torde vara bra nära idealet. Sven Karlsson och hans bror Åke förestår en gammal Essomack ute vid landsvägen. Det är något vemodigt med dem där de sitter tysta och dricker kaffe vid köksbordet på morgonen. Det är något oändligt vemodigt med macken också, där den ligger fjärran från världens yra, som en sista påminnelse om hur det var en gång. Sven spanar ut genom fönstret vid sitt uråldriga skrivbord, överlastat av gamla broschyrer och bokföring. Människor passerar förbi där ute. Kommer det några till macken i dag?
Jodå, en i taget kommer de, och alla får personlig service och en pratstund. Där kommer en gammal amerikanare glidande för att tankas (den hör till miljön liksom). Där kommer snälla tanten som betalar för några liter bensin och bjuder på en påse bullar. Där kommer vackra flickan som får och ger en försiktig kram. Och så kommer den motorburna pojken som ska ha en mc-hjälm. Han får noggranna förhållningsorder om handhavandet, för Sven är i all tysthet en omhändertagare. ”Man får vara hygglig mot ungdomarna, då är de hyggliga tillbaka.”
En fyrbåk i ödsligheten är han och hans mack där i Edo. Hos honom får man byta gummit i vindrutetorkarna utan att behöva byta själva bladen. Bildäcken luftar han med handpump. Det är som att komma tillbaka trettio år i tiden, säger en av stamkunderna – tillbaka till en vänligare och lugnare tid. Telefonen på kontoret är också från den tiden, lite rostig i nummersnurran. Det är nog ordning i hyllorna, fast det ser ut som ett kaos, trångt och förtätat som i en gammaldags lanthandel.
Här råder en tidlös atmosfär som dokumentärredaktionen tycker om att föreviga. Otidsenligheten är älskansvärd och populär bland tittarna. Det är vackert och kärleksfullt filmat, man känner det hotade kulturvärdet svida i ögat. Så småningom sänker sig dimman där ute. Då lyser det så hemtrevligt i macken. Men till sist släcker Sven Karlsson och går hem. Essoskylten slocknar. Allt blir mörkt. Tiden är utmätt. Vi anar att det goda som macken i Edo står för, det finns snart inte kvar längre.
Strängt taget är denna idealdokumentär i SVT:s repertoar inte svensk, utan gjord på Åland av Per-Ove Högnäs i Mariehamn.
Titta själv!
Om ni vill se vilken suverän regissör Hasse Ekman var kan ni avnjuta ”Banketten” i morgon, tisdag, kl 13.40 på SVT 1. Ett av hans riktigt mörka alster. Från 1948.