Under våren har poeten Mohamed Omar gjort sensation genom att konvertera till rättshaveristisk islamism. På sin blogg lägger han ut långa intervjuer med sin mentor, skribenten Lasse Wilhelmsson. Omar utropar ”publiksuccé” sedan tio tusen människor läst den förra idolintervjun: favorit i repris, nytt möte med Wilhelmsson för att gräva vidare i etablissemangets lögner.
Som det där med sex miljoner. Det är ju en siffra som judarna hittade på långt före andra världskriget – ett krig de för övrigt själva startade. ”Historiska fakta är att den så kallade världsjudendomen förklarade krig mot Tyskland redan 1933”, lär Wilhelmsson sin trogne elev. ”Denna krigsförklaring innebar ju att judarna i Tyskland på goda grunder blev betraktade som presumtiva landsförrädare av Hitler. Han kände ju väl till judarnas roll i den ryska revolutionen och deras roll i den tyska socialdemokratiska revolutionära rörelsen.”
Wilhelmsson-Omar fortsätter med att tillsammans reda ut hur judarna ligger bakom både den globala vänstern och den globala högern, närmare bestämt trotskism respektive neokonservatism. Radarparet har under sina samtal blåst nytt liv i den urgamla teorin om att just trotskismen är den världsjudiska hydrans värsta huvud: judarna som destruktiva, nedbrytande revolutionärer utan respekt för nationella gränser. Trotskij stod i sold hos judekapitalisten Rothschild. Hans anhängare omgrupperade sig senare som en neokonservativ elit, och följaktligen kan idén om ”den ’permanenta revolutionen’ också ses som det trotskistiska arvet till ’kriget utan slut’ som neocons tror på.”
Vänster som höger: judarna finns överallt. De har varit ”drivande i så gott som alla samhälleliga förändringsprocesser och som grupp lyckats tillskaffa sig ledande positioner inom de flesta samhällsområden, särskilt inom ekonomin och ideologiproduktionen.” Det gäller även på denna kultursida. Carina Rydberg, Carl Rudbeck, Torbjörn Elensky, Jackie Jackubowski samt undertecknad identifieras som ”judiska nationalsocialister”. Vi ingår allihop i den judiska konspirationen för att ”sionistisera” Sverige.
Samtidigt kan man i dagarna ta del av positiva recensioner av Mohamed Omars nya – barnbok. Själv har jag svårt att känna något annat än hulkande kväljningar – inte minst inför Omars och Wilhelmssons pretentioner på att representera solidaritet med Palestina – men visst, jag erkänner. Jag är en kryptojudisk trotskist i den permanenta revolutionens hemliga armé. Kom och ta mig.