Att gå omkring på Bella Center i Köpenhamn är som att röra sig i en sömngångarvärld. Tiden går långsammare här inne än utanför, och alla tycks veta om det. Svalkan från mässområdet, där rika regeringar drömmer om sig själva i glansiga broschyrer, gör besökaren dåsig. Från podiet talar ordförandena i sömnen, i bokstavskombinationer och tekniska formler: ett eget språk för de rika att luta sina huvuden emot medan världen utanför bokstavligen sätts i brand.
Ty det är just de rika ländernas törnrosasömn som håller mänsklighetens representanter här inne i ett tillstånd av påtvingad dvala: om vi ska ha en rimlig chans – i alla fall fifty-fifty – att undvika en skenande uppvärmning på mer än 2 grader måste de minska sina utsläpp med minst 40 procent till år 2020.
Efter år av släpiga förhandlingar har de nu lovat runt 10 procent. Räknar man med de kryphål de försäkrar åt sig själva sjunker siffran till 4 procent – eller omvandlas rent av, enligt en färsk uträkning från Friends of the Earth International, till en ökning av utsläppen med runt 10 procent fram till år 2020.
Som att begära att få sova i sin sköna säng några timmar till medan bottenvåningen brinner.
Där nere bor de fattiga, och de förefaller vara på gränsen att när som helst ställa sig upp och vråla och slå vilt omkring sig. När förhandlingarna nu går in i sin slutfas vet de att de rika kommer att sätta in alla medel för att skriva in business-as-ususal i ett slutavtal, ett nytt globalt sömnpiller för de kommande åren – just de år då huset riskerar att övertändas. Endast ett mirakel kan ge ett bättre avtal än så.
Hoppet står därmed till de fattiga ländernas vrede. De kan lämna förhandlingsbordet som i tisdags, hoppa av, göra uppror. Lyckligtvis är de inte ensamma, för på Köpenhamns gator rör sig tiotusentals människor som känner av avståndet mellan siffrorna inne på Bella Center och verkligheten enligt vetenskapen. I lördags marscherade hundra tusen under kravet på klimaträttvisa: omedelbar handling nu. Aktionerna fortsätter in i det sista, trots polisvåldet.
Även om FN:s förhandlingsprocess fallit i koma har ändå någonting nytt fötts i Köpenhamn: en global klimatrörelse. Den har till uppgift att se till att hela den fossila ekonomin släcks de kommande åren. Ingen rörelse har någonsin varit viktigare.