Tidskriften 00TAL:s nummer ”Vässa kritiken!” har startat en debatt som puttrat på kultursidorna de senaste veckorna. Nostalgin är frustrerande. Hur kan kloka personer som vet att konsten påverkas av samhället tro att kritiken står utanför tiden? Jag undrar också om det finns några som är så upptagna vid symbolvärden som kulturskribenter. Stora bilder – fult. Långa texter – fint. Korta texter – fult. Listor – fulfult. Tecknad byline – okej. Fotobyline – halvfult. Byline i helfigur – otänkbart. Som om kvalitet självklart kan knytas till format och textlängder.
Samtidigt ger 00TAL-redaktören Andreas Åberg ut boken ”Den vältempererade kritiken”, där han utifrån filosofen Emmanuel Levinas efterlyser en etiskt ansvarsfull kritik. Åberg beskriver en kritikertyp som tolkar i stället för att snabbt kategorisera och värdera, och därigenom sätter sig över verket. Det är ett viktigt resonemang och Åberg är snubblande nära att föra kritikdiskussionen ett steg till.
Men nej. Boken grumlas av osakliga samtidsbeskrivningar. Direkt genant blir det när han, och medskribenten Madeleine Grive, romantiserar tidskrifterna, alltså sig själva. Det är sant att svenska tidskrifter kämpar heroiskt med minimala resurser, men att hävda att tidningarnas kulturredaktioner ser dem som farliga är befängt. Och att vi tystar ner diskussioner om kritik och har bildbylines för att styra och kontrollera skribenterna är direkt prilligt.
Den sortens ytliga analyser omöjliggör en angelägen debatt. Och vi har inte tid med fördröjningar! Läget är alarmerande. Det sker en blixtsnabb marknadsanpassning av kulturen och få politiker går till motattack. Kultursidorna, som kunnat lyfta fram också smal kultur, har problem. Men det beror inte på att läsarna försvinner, som Åberg och Grive tror, utan på drastiskt minskade annonsintäkter för papperstidningar – något som Olof Lagercrantz aldrig behövde tänka på. Varenda kulturredaktion måste därför just nu försöka begripa vad som ska räddas ur en lång tradition, vad som måste stöpas om, vad som behöver förnyas – och göra det med mycket, mycket mindre pengar.
En kritikdiskussion som inte utgår från den kniviga realiteten blir inte giltig.
Det är därför Peter Cornell på 5 900 tecken i Expressen (8/1) får debatten att ta det steg som Grives uppkok av åsikter aldrig gör (19/1). Han är kritisk till kultursidornas utveckling, men har också gått till arkiven och osentimentalt noterat att utrymmet var mindre och sidorna mindre livliga och omväxlande förr.
Där måste man börja. Synd att 00TAL missade tåget.