Säg radioteater och de flesta P 1-lyssnares hörselminne aktiveras: den dova gongongen ljuder och så ”radioteatern ger i kväll” med den ihåliga skådespelarrösten. Så låter det inte längre, men radioteatern behåller sin fascination. Det har till och med hänt att jag suttit i Dramatens stiliga salong, slutit ögonen och tänkt att det här är faktiskt riktigt bra radioteater! Ibland är synen ett hinder för uppfattningen och inlevelsen.

Radioteatern ägnade förra veckan ett par timmar åt en av sina långvarigaste medarbetare, regissören Anders Carlberg. Det gav anledning att tänka på just vad som karakteriserar teater i radio. Först sändes en fyrtio år gammal uppsättning av ”Figaros bröllop”, Beaumarchais pjäs utan Mozarts musik. Det är ett stycke som i mycket bygger på att folk gömmer sig, klär ut sig och låtsas vara någon annan. En utmaning för den regissör och de skådespelare som har att lita blott till rösterna.

Där var tempo, fnitter, litet musik här och där, och rätt många blinkningar åt den radikala tidsandan. Jag hade inga svårigheter att höra grevinnan också när hon föreställde sin kammarjungfru Susanna, än tydligare var greven när han uppträdde som förförare eller en falskt folklig Almaviva.

Sedan följde en rätt stolpig intervju med Carlberg som regisserat runt 150 radiouppsättningar. Nej, han saknade inte den rumsliga scenen, radion vann mycket i snabbhet – just detta att föreställningen inte repriseras kväll efter kväll, att det handlar om att fånga ett uttryck och sedan få det omedelbara resultatet. Inga långa repetitionstider, inte heller omfattande instruktioner utan ett intensivt arbete i stunden mellan skådespelarna och regissören.

För att ytterligare understryka radioteaterns spännvidd – från klassikern på ett par timmar till den korta scenen – återutsändes ett stycke, närmast av typen dialekthörspel, skrivet av Lars Gustafsson 2005 för två västmanländska röster. ”Claeson, Hallstahammar” framfördes av Hans Klinga och Per Mattson, båda med rötterna i Västerås. De levererade ett osannolikt träffande rundsnack om denne fantastiske Claeson, som varit plåtslagare på höga höjder.

Jag tillbragte dessutom aftonen i bekvämare sittlägen än teatersalongens, se där ännu ett plus för teater i radio.

”Odla med Stadsgrönt” är däremot ett program som får mig att resa mig upp ur fåtöljen när jag lyssnat klart. Det vänder sig faktiskt till oss med små odlingsmöjligheter och programmakarna drar sig inte för att rekommendera genvägar till blommor och grönska. Programmet är dock inte helt lätt att pricka in; en måndag i månaden kl 10.03, nästa gång den 11 maj.