Heta utbrott och kloka argument när barnen delade ut ett nytt romanpris ut i Kulturradion.
Barnen. Barnen. I gårdagens utfrågning av de rödgrönas kulturpolitik i Kulturradion prioriterade Socialdemokraternas Leif Pagrotsky barnen och deras rätt att få lära sig läsa, spela, sjunga, måla, stå på scen, och alliansens kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth sätter också barnens rätt att få del av kultur på första plats.
Även i Kulturradion har man den senaste veckan fått lyssna på ovanligt många barn, dessutom med finfin östgötska. Barnens romanpris delades ut i måndags på Rambodalsskolan i Norrköping efter rejäla fajter, där Johan Ilia verbalkrigade med stor frenesi för Thomas Fröhlings ”Kung Steve och alla hemlösa hjärtans blues”. Det blev Johan mot framför allt flickorna, som gillade Lin Hallbergs ”Adzerk – den vita hästen”, som också vann första pris. Barnens romanpris, efter modell av Lyssnarnas romanpris, bestod av tre program i P 1 där en jury med sex barn mellan 9 och 12 år fick diskutera fem böcker, som valts ut av en jury av barnbokskritiker.
Jag har sprungit omkring med snoddar i öronen för att inte missa de heta debatterna. Att barn är roligare än vuxna, det har vi alltid vetat. Och att man inte kan tävla om kultur. Men det ger onekligen energi att tala för sin smak och sin upplevelse. Och detta var stor underhållning.
Kulturjournalisterna Kerstin M Lundberg (initiativtagare till Lyssnarnas romanpris) och Ylva Mårtens var suveräna som programledare; stimulerade när det började plattas till, dämpade när det blev väl gapigt, och lotsade elegant det hela i mål i direktsändning i måndags.
I det första programmet fick barnen frågan varför vuxna säger att det är bra att läsa böcker. Några av svaren:
– Man blir lugnare. Om man har ont i benet, så släpper det.
– Man får bättre fantasi och bättre jobb också. Hela livet blir enklare om man läser.
– Jag läser fackböcker om tåg, och då lär man sig hur man ska bygga modelljärnvägar så det inte blir kortslutning.
– Föräldrarna kanske inte har råd med någon resa eller så, och då köper de en bok.
Så började känslorna svalla, heta utbrott togs ner av kloka argument och det blev oförutsägbar radio. Kung Steve, uttalades det Steve eller Stiiv? Till slut ringde man författaren som sa att Steve rimmade på teve. Jaha, då svaldes den förtreten. Men frågan kvarstod om det var coolt eller överdrivet och löjligt av Steve att gå in och spreja ner hela matsalen med namnet Vera?
– Han var kär i henne, då kan han göra vad han vill, menade Johan.
– Nej, tyckte de andra. Visst kan man göra mycket när man är kär, men inte vad som helst.
– Steve är väldigt efterhängsen.
– Men fattar ni inte. Det är lite action i det här. Steve är skön och cool och rolig. Jag läste den tio gånger.
Sen gällde det att inse att det fanns andra uppfattningar. Inte helt lätt.