I sin magnifika självbiografi ”En berättelse om kärlek och mörker” upprepar Amos Oz på ett ställe att Israel–Palestinakonflikten handlar om två parallella krig.
Det ena är det palestinska folkets legitima kamp mot ockupationen och för rätten till ett eget land. Varje vettig människa stöder detta.
Det andra kriget förs av fanatiska islamister från Iran till Gaza och går ut på att förgöra Israel och driva judarna ut ur landet. Varje vettig människa tar lika självklart avstånd från en sådan strävan.
Vilken av dessa drivkrafter som fanns starkast närvarande hos aktivisterna på hjälpkonvojen Ship to Gaza går givetvis inte att säga; de flesta satte säkert segel av ren medmänsklighet. Efter gårdagens blodbad blir sådana spekulationer dessutom helt ointressanta. Ett stort antal människor sköts ihjäl i en vansinnesaktion av israelisk militär.
Det är en massaker som kommer att skaka världen.
I Sverige har Israel länge haft en särställning, inte minst som hatobjekt för delar av vänstern. I och med gårdagens massmord har landet därvid inte bara stärkt sin position, utan fördjupat den, barrikaderat den och befäst den för all framtid. Redan i går kväll ordnades de första protestmötena mot dödsskjutningarna, med de första ropen på bojkott.
En rimlig konsekvens av tragedin i går är givetvis att även det internationella stödet för Israel minskar. Det är inte samma sak som att bejaka dem som vill se Israels upphörande som judisk stat. Vad det skulle innebära för världens judar behöver man dessvärre inte ens spekulera om.
Å andra sidan är varken världens judar eller några andra betjänta av en stat vars självuppfattning så till den grad förtärts av konspirativa fantasier att den helt förlorat kontakten med den civiliserade världens normer. I dag sitter renodlade rasister i den israeliska regering som samtidigt förnekar att det råder en humanitär katastrof i Gaza.
Strax före gårdagens attacker publicerade tidningen Haaretz en kolumn av den israeliske journalisten Gideon Levy, där han menade att planerna på att bogsera bort konvojen bara skulle släpa Israel självt ännu längre mot vansinnet. ”Återigen kommer vi att avbildas som dårar som gör allt för att ytterligare underminera vår egen ställning.”
Detta skrevs alltså timmarna före massakern.
Kanske kommer den israeliska regeringens tilltagande dårskaper trots allt att tvinga fram en mer ödmjuk profil i de förhandlingar som förr eller senare kommer att leda fram till fred. De två krigen kräver två stater: en palestinsk och en judisk. Inte minst för den sistnämnda vore det en unik möjlighet att åter bli det som landet också är, i djupet av sin svarta själ: Mellanösterns enda demokrati.
Hur ser du på Israels aktion mot Gazakonvojen? Hur ser du på initiativet att bryta Israels blockad? Diskutera här.