Krönikor

Populismens nya budskap: det är okej att vara ett svin

Silvio Berlusconi och Vladimir Putin.
Silvio Berlusconi och Vladimir Putin. Foto: Alexei Druzhinin

Krönika. Silvio Berlusconi gjorde i veckan ett gästspel i en väl inrepeterad gammal paradroll. Denna gång gällde det ett nedsättande uttalande om en gravid kvinna, med ett bekant eko från den i dag 79-årige populistens glansdagar, fyllda med påhopp på minoriteter, grova lögner och ogenerade porrfester.

En av den tidigare premiärministerns många sexskandaler utspelades som bekant kring en gigantisk säng i hans hem som vällustigt omtalades som ”Putins säng”, efter uppgifter om att den ryska ledaren skulle ha skänkt denna för ändamålet passande möbel åt sin italienske kollega.

Och den varma vänskapen mellan Vladimir Putin och Silvio Berlusconi bar fler tecken på själarnas sympati. Under en gemensam presskonferens i Moskva fick Putin vid ett tillfälle en kritisk fråga av en kvinnlig journalist, varpå Berlusconi gjorde en gest där han låtsades avlossa ett maskingevär mot kvinnan. Ingen som har följt Donald Trumps aggressiva utfall mot mediekåren i den amerikanska valrörelsen skulle i dag bli förvånad. Frågan är hur länge det stannar vid spelade åtbörder.

Den brittiske författaren Peter Pomerantsev påminde under sitt Sverigebesök i veckan om den kontinuitet som finns från Silvio Berlusconi och Vladimir Putin till just Donald Trump – som ett slags huvudpersoner i den globala politikens eget ”Paradise Hotel”, där deltagarnas popularitet hänger på deras förmåga att ständigt fälla skandalösa yttranden. Den geniala titeln på Peter Pomerantsevs bok säger allt: ”Ingenting är sant och allting är möjligt”.

Foto:

 

Det var detta förakt för förnuftet som Berlusconi instiftade, Putin förfinade och Trump nu tar till nästa nivå – en ny politisk kultur inom ramen för det demokratiska systemet.

 

Pomerantsev kallar det för ”post-sanningens” tidsålder, där medierna och kontrollen över dem givetvis har en central roll. I synnerhet gäller det tv – exempelvis förenas Trumps USA och Berlusconis Italien av en total demontering av de public service-kanaler som fortfarande finns kvar i Västeuropas demokratier som Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Dessa har visserligen inte kunnat hålla den verklighetsföraktande populismen helt borta, men ändå kunnat garantera en konsensus kring grundläggande fakta, som att jorden är rund och att Gud inte skapade den på sex dagar. Den ryska tv-marknaden är ett fall för sig. Här har gränsen mellan fakta och fiktion helt suddats ut – i sin bok beskriver Pomerantsev ryska nyhetsprogram som en helt surrealistisk upplevelse, som får både Berlusconis propagandastrategier och den politiska bevakningen på amerikanska Fox News att framstå som rena ”Agenda”.

Det var detta förakt för förnuftet som Berlusconi instiftade, Putin förfinade och Trump nu tar till nästa nivå – en ny politisk kultur inom ramen för det demokratiska systemet. Kanske kunde man kalla det konsten att slippa vara god – en retorik som river det tidigare kontraktet mellan medborgare och politiker, det som stipulerar att den som gör anspråk på att leda ett land åtminstone måste låtsas att den har ”goda” eller rimliga avsikter. Den nya populismen bygger i stället på premissen att världen är alltigenom rutten och att en bra politiker bör agera i enlighet med denna insikt – det vill säga skippa hyckleriet om mänskliga rättigheter och i stället bejaka sina sanna instinkter (alltså ha sex med minderåriga, fängsla alla homosexuella, invadera sina grannländer och portförbjuda samtliga muslimer). Beteenden och lögner som skulle få andra inburade eller i vart fall utbuade genererar den ena politiska framgången efter den andra. Peter Pomerantsev sammanfattade med stor tydlighet vad det hela handlar om: ”It’s ok to be an asshole.” Det är okej att vara ett svin.

Det var dessa djupt antidemokratiska reflexer som Silvio Berlusconi aktiverade, medan vi var upptagna med att fnissa åt honom som en oskadlig sång- och dansman från solens och de små gula citronernas land.

I dag borde skrattet åt Berlusconi för länge sedan ha fastnat i halsen. När Benito Mussolini larmade och gjorde sig till i talarstolen i Rom på 20-talet förlöjligades han av den unge reportern Ernest Hemingway som ”den största bluffen i Europa”, medan de första nazisterna i München tog djupt intryck. Dessvärre är mekanismerna bakom den förnuftsföraktande populismens framväxt desamma nu som då. Än en gång sprider sig dess draksådd över världen.

Läs mer. Björn Wiman