Debatten om Stockholms arkitektur blir alltmer infekterad. Högt eller lågt, nytt eller gammalt, riva eller bevara? Skilje­linjerna mellan de olika lägren handlar mindre om partipolitik än om estetiska preferenser, vilket framgår av det moderata borgarrådet Kristina Alvendals drastiska utspel i stadsbyggnads­frågor. Ena dagen vill Alvendal se höga skyskrapor vid Centralen,­ nästa dag vill hon riva Trygg-Hansas 70-talskoloss på Kungsholmen – trots att byggnaden blåklassats av Stadsmuseet.

”Det är inte kutym att vi kritiserar våra olika förvaltningar publikt”, säger kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) i en ovanligt syrlig kommentar.

När den konservativa tidningen Axess nu ger sig in i debatten blir det uppenbart hur splittrad högern är i frågan. På tidningens blogg ironiserar Mats Wiklund över Alvendals ”vulgära” populism och menar att Trygg-Hansahuset säger något viktigt om svensk samhällsutveckling”.

Att ett hus skulle kunna spegla sin samtid motsägs dock bestämt av Johan Lundberg i tidningens ledare: ”Varför ett platt tak är mer i kontakt med nutiden än ett lökformat, är det ingen som har förmått utreda på djupet”.

Som grädde på moset har Axess kallat in den konservativa brittiska skribenten Theodore Dalrymple, som härleder allt arkitektoniskt ont till den franska 1900-talsarkitekten Le Corbusier: ”Om det inte vore för Lenin, Hitler, Stalin, Mao och Pol Pot, skulle Le Corbusier räknas till 1900-talets stora monster.”

Vips, så förvandlas debatten till debacle. Då hjälper det inte att arkitekten Peter Elmlund skriver ett förhållandevis sansat försvar för ”nyurbanismen”, en lätt nostalgisk arkitektur med grund i småstadens klassiska stadsplan.

Det är lite synd. Av allt att döma delas Axessredaktionens allmänt skeptiska hållning av huvudstadens invånare, som fyller dagstidningarnas kommentarsfält med engagerade inlägg varje gång någon föreslår en förändring i stadsbilden.

Nu är det upp till arkitekterna, oavsett var de befinner sig på den politiska skalan, att ta plats i debatten och bevisa att dagens arkitektur kan vara lika attraktiv och gästvänlig som barockens, 10-talets eller, för den delen, 70-talets byggnader. Allt var ju faktiskt inte bättre förr.