Vad är en vän? Någon man kan tala med i förtroende, eller en ytlig bekantskap som gärna förmedlar det senaste skvallret om ens privatliv?
Frågan aktualiseras, lite otippat, i en artikel om mat. I onsdagens Expressen skriver Björn af Kleen apropå teveserien ”Landet brunsås” att hans kvinnliga vänner vänt sig mot programmets konservativa könsroller, med dess fokus på manligt köksfumlande och uppblåsta kockegon.
Han citerar exempelvis en känd skribent som menar att programmet ”är något av det vidrigaste jag sett på länge”, medan en annan kritiserar producenten Karin af Klintberg som ”förutsätter att alla utanför Stockholms innerstad är dumma stackare som inte vet vad chèvre chaud är”.
Spontana och drastiska reaktioner på en av teveveckans snackisar, inget att uppröras över. Men det finns en hake: Texterna är hastigt nedknackade statusrader på Facebook, publicerade för en utökad vänkrets i stundens hetta – men knappast avsedda för Expressens läsare.
Björn af Kleen har uppenbarligen inte bett om lov innan han citerat sina Facebook-kompisar. Det har lett till en smärre proteststorm, där många skrivande kolleger nu oroar sig för att deras mer eller mindre intima utsagor ska bli lovligt byte.
Det är en berättigad oro, samtidigt som den är lite naiv. Jag har inte många kompisar på Facebook, knappt tre hundra, men det är ändå betydligt fler än det fåtal människor jag umgås med till vardags.
Därför är jag lite försiktig med vad jag skriver i mina statusrader. Jag berättar gärna att jag druckit ett gott vin, men inte vem jag druckit det med. Min familj nämner jag över huvud taget inte, jag skvallrar inte heller om min arbetsplats. Det handlar om ren självbevarelsedrift, det man skriver får man förr eller senare stå för.
Däremed inte sagt att Björn af Kleens citatteknik är okej. Facebook är som mest ett semioffentligt rum, där man kan småprata och skvallra, ungefär som på krogen.
Vanliga människor som lägger ut halvnakna bilder från Thailand-semestern eller en blöt 40-årsfest måste kunna räkna med att de förblir privata, och inte publiceras i en av landets största tidningar.
Om man däremot har en viktig position i offentligheten får man nog räkna med en del läckage – som i det uppmärksammade fallet med den moderata pressekreteraren och bajskorven.
En sak är i alla fall säker: Om Björn af Kleen skickar en vänförfrågan trycker jag på ”Ignorera”-knappen.