Misstänksamheten mot de etablerade medierna är på sina håll grundmurad på nätet. Det är vi och dom.
Den manliga, raspiga trailerrösten: ”Det var en mörk kväll, den 21 mars 1987. En grupp skuggfigurer med kåpor som kallade sig för Svenska journalistklubben hade samlats på Grand Hotel i Saltsjöbaden, Sverige. Deras uppdrag: att ingå en hemlig överenskommelse – Lilla Saltsjöbadsavtalet. Det som beslutades denna kväll kom att få oanade konsekvenser för det lilla landet. En ensam man bestämde sig för att gå ut på nätet, bekämpa skuggfigurerna och avslöja sanningen.”
För två veckor sedan skrev jag om förhållandet mellan diskussionssajten Flashback och medierna. En hel del inlägg i kommentarsfältet i anslutning till artikeln på DN.se handlade om hur de etablerade medierna använder sig av censur och försöker hindra sanningen från att komma fram – till skillnad från sajter som Flashback och Politiskt inkorrekt.
Ibland övergår skepsisen mot medierna i berättelser som rymmer hela teorier. Den om ”Lilla Saltsjöbadsavtalet”, som fick inleda krönikan i min egen dramatiserade trailerversion, diskuteras flitigt i flera trådar på just Flashback.
Teorin går ut på att landets viktiga journalister hade ett möte den 21 mars 1987 och bestämde sig för att medierna under en femårsperiod skulle mörka alla negativa konsekvenser av invandringen till Sverige. Sedan kunde överenskommelsen förlängas – vilket också har skett, enligt anhängarna av denna teori. Tråden som ser på historien som en konspirationsteori har sex inlägg, medan den med titeln ”Lilla Saltsjöbadsavtalet – hur mångkulturen mörkas allt sedan 1987” har 71 svar.
Vi och dom-känslan känns igen från dvd:n ”Manufacturing consent” (ungefär ”Alstrande av samtycke”) där den amerikanske professorn och vänsterdebattören Noam Chomsky försöker leda i bevis att medierna sållar information och sätter agendan på ett raffinerat sätt. Tanken går även här till slutna rum och hemliga avtal. Journalisten Karl E Myer, då New York Times, ger i filmen en drastisk motbild av redaktionsarbete: han jämför beslutsprocessen med korvstoppning, eftersom det handlar om tidspress och många sidor som ska fyllas. ”Satt ni med vid ett möte skulle ni tycka att många viktiga beslut togs på ett ganska nonchalant sätt.”
Jag misstänker att fler journalister känner igen sig i Myers syn på redaktionsarbete än i Chomskys (och Lilla Saltsjöbadsavtalanhängarnas) modell med genomtänkta, dolda agendor. Men misstänksamheten mot de etablerade medierna är på sina håll grundmurad på nätet. Det är vi och dom. Kanske passar det bättre in i Flashbackromantikernas världsbild.
Det ska bli intressant att se om samarbetet om de hemliga krigsrapporterna mellan sajten Wikileaks och tidningarna Guardian, New York Times och Der Spiegel kan skapa en spricka i den muren.