Skryter något vansinnigt om mat, resor, föräldraskap – och framför allt: lycka! Med utropstecken.
Vad gör du just nu? ”Sitter här ute i skogen och kopplar av från precis allting” (för 18 minuter sedan via Facebook för Iphone).
Det är på semestern vi avslöjar vårt rätta Facebook-jag i uppdateringsraden. Kanske skymtar det till och med fram en och annan diagnos om vi inte är vaksamma.
Arbetsnarkomanen visar sitt högröda nylle. Bekräftelseknarkaren sitt gränslösa uppdateringsbehov: ”Att uppdatera är att finnas.”
Den sjukliga skämtaren utan humor kan numera få hjälp att hålla allvaret och verkligheten borta med påhittade ”skojiga” statusrader. Det ordnar slumpgeneratorn på sajten facebookstatus.se: ”Kan du inte komma på någon unik Facebookstatus? Generera en annorlunda Facebookstatus så att dina vänner tror att du är lite galen.”
Och aldrig har narcissisten sådana finfina möjligheter att skryta som just på semestern. Solnedgången är alltid som vackrast och rosévinet alltid som immigast i hans eller hennes statusrader. Det är motljusglittrande Pripps Blå-sommar för hela slanten. Vetskapen om att en stor del av Skrytarens läsare är sommarvemodiga Facebookvänner med prestationsångest förstärker bara den kittlande, förbjudna känslan. Och Skrytarna verkar bara bli fler och fler.
I en artikel av Anders Mildner i Sydsvenskan berättas om hur svenskarnas osvenska och oförblommerade skryt på Facebook och Twitter håller på att ha ihjäl självaste jantelagen. Det skryts något vansinnigt om mat, resor, föräldraskap – och framför allt: lycka! Med utropstecken.
Och vem vet, kanske kommer vi svenskar att i framtiden dra ner på det svenska vemodet tack vare det smittsamma statusradskrytet. Inom en snar framtid kommer troligen en kognitiv beteendeterapeut att berätta allt om tankens makt över känslan och förklara att överdrivna Facebookuppdateringar är ett utmärkt sätt att skriva sig fri från deppet.
Själv blir jag bara misstänksam mot skrytet. Varför låter vi plötsligt som programledarna i TV 4 Plus när vi ska beskriva vår vardag i en mening? När något låter för bra för att vara sant är det ju alltid det (lex Kapten Klänning). Glappet mellan den varumärkesstärkande statusraden och verkligheten skaver. Resultatet, när klyftan blir för stor, leder raka vägen till psykologen och går att beskriva med ett ord: ångest.
Nej, då finns det ändå något trösterikt med de Facebookvänner som åtminstone snuddar vid den bistra sanningen i sina uppdateringar. Enkla insiktsfulla statusrader som ”jag kommer att bli full ikväll” får ett nästan magiskt skimmer över sig när personen i fråga faktiskt påträffas rufsig och bakfull dagen därpå. Ute i verkligheten.