”What happens in Almedalen stays in Almedalen.” Makthavare.se:s grundare Jonas Morian citerar ett gammalt djungelordspråk. För att i nästa sekund kons­tatera att det inte längre gäller.

Förr i världen var Almedalsveckan en ganska intern angelägenhet för en handfull sossar, några gotlänningar och en och annan folkpartist. Inga häftiga utspel, kupper eller spindoktorer. Inga tårfyllda presskonferenser eller rosévinsmingel. Definitivt ingen sedelbränning. Och framför allt – inget twitter.

Parallellt med att fenomenet Almedalsveckan rekordväxt de senaste åren har även nätbevakningen gjort det. Inget illustrerar utvecklingen bättre än webbtidningen Makthavare.se.

Det som började som ett uppstickande amatörprojekt signerat S-märkta Jonas Morian och Magnus Ljungkvist (Almedalsbloggen), har utvecklats till ett slimmat samarbete mellan de ideella bloggarna och tidningen Fokus. Vilket i sin tur resulterade i året runt-tidningen Makthavare som under Almedalsveckan har 20-talet medarbetare.

För två år sedan fick dessutom twitter sitt stora genombrott under politikerveckan, bland annat tack vare centerpartisten och flinka twittraren Fredrick Federley. Journalisterna hittar numera en ansenlig del av sina nyheter på facebook- och twitterkonton.

De flesta anser nog att nätbevakningen bidragit till en bättre rapportering. Som i ökad transparens, det vill säga att det är fullt möjligt att inte vara där men ändå ha full koll på vad som händer. Som i ökad bredd och djup, i dag finns det alltid någon som bryr sig om det mest obskyra seminarium.

När Jonas Morian ska beskriva hur de sociala me­dierna påverkat klimatet pratar han om en paradox. Samtidigt som själva rapporteringen från Almedalen har blivit mer familjär i tonen (tydligt inspirerad av attityden i de sociala medierna), har den reella distansen till själva intervjuobjekten ökat.

Allt fler journalister passar sig för att sitta och dricka öl med dem de är satta att bevaka. Samma sak gäller för politikerna, de sitter inte längre på Visbys uteserveringar i fritidskjortor och festdricker och tjuvröker och kuckilurar med vem som helst. Twitterögon finns i en stol nära dig, Iphones i var och varannan hand, uppkomlingsbloggare utan gamla lojaliteter finns överallt. What happens in Almedalen stannar inte i Almedalen.

Paradoxalt är också att när förra årets största medie­bomb briserade, det vill säga Sven Otto Littorins blixtinkallade presskonferens och känslosamma avgång, blev nätet i långa stunder lamslaget på grund av överbelastning. En chocksnackis, så många kommunikationssugna människor – och så lite uppkoppling.

Vi får hoppas att det inte upprepas i år också. Det där med lamslaget nät alltså.