I veckan var det halvtid för programmet Sommar i radions P 1. Årets upplaga är spretigare och ojämnare än på många år. Uppdraget som de fått verkar vara att göra något personligt vilket många tolkat som att berätta om sig själva. Det blir för mycket av privata levnadsöden, självlanseringar och försök till att återupprätta myten om den egna förträffligheten.

Det mest använda ordet som året Sommarpratare hittills använt är förmodligen det tre bokstäver långa: ”jag”.

Problemet med folk som berättar om sig själva är att de ofta saknar distans. Kravet på Sommarpratare borde vara att de har något att berätta som berör lyssnarna och att de kan berätta det. Det var därför befriande att höra professorn i idé- och lärdomshistoria Karin Johannisson i måndags berätta om drömmar, tårar och sömnlösa nätter – och då inte bara sina egna utan i ett vidare perspektiv.

Den 8 augusti är det dags för Annika Östberg att sommarprata. Det ska bli spännande att lyssna på. Hon satt fängslad i USA i 28 år efter att ha blivit dömd för dubbel­mord. Morden begicks av hennes dåvarande pojkvän, men enligt domen gjorde hon inget för att stoppa dem. När det blev känt att hon skulle sommarprata blev det ett ramaskri från folk som menade att Sommarprat inte var någonting för henne eftersom programmet är ett ”hedersuppdrag” och ”så nära man kan komma att bli adlad i Sverige”. Om de fick bestämma­ vilka som skulle få sommarprata skulle programmet­ blir outhärdligt.

Ett sätt att förnya Sommar är att gå tillbaka till rötterna och försöka få fler professionella berättare att komma med programidéer.

Tomrummet efter ett proffs som Sommarankaret Lars Ulvenstam, som fram till 2005 fick avsluta säsongens Sommar, är fortfarande stort.

I veckan sände P 1 femte delen i den utmärkta serien”Fruntimmersveckan”, som denna gång handlade om radiolegenden Maud Reuterswärd, verksam i SR mellan 1944 och 1980. Hon var ett radioproffs som sommarpratade 34 gånger utspritt på 12 säsonger (på den tiden återkom de fler gånger per sommar). ­Under perioden 1947 till 1971 hade hon ett klassiskt radioprogram kvällen för julafton som hette ”Endast mamma är vaken” som bildade skola i fråga om närvaro och lyssnarkontakt. Maud Reuterswärd hade ett absolut gehör när det gällde radio. Rösten, tajmningen, eftertänksam­heten och kunnigheten är fortfarande oöverträffad. I ”Fruntimmersveckan” berättade vännerna och kollegerna Barbro Lindgren och Bengt af Klintberg om hur de minns henne. Lyckligtvis finns en stor del av Maud Reuterswärds program kvar i SR:s arkiv och går att nå på nätet under rubriken ”SR Minnen”.